Recension

You Were Never Really Here – Joaquin Phoenix imponerar i vag Taxi Driver

Betyg 4 av 5

Lynne Ramsays senaste film You Were Never Really Here skulle lika gärna kunnat heta Vi måste prata om Joaquin. Som i Joaquin Phoenix. Det här är nämligen hans film. Med en björnaktig kroppshydda täckt av bylsiga kläder och ett skägg som även kommer att frälsa den värsta skäggmotståndaren går han all in. Frågan är om han någonsin varit bättre än i den här våldsamma mörkertrippen?

Avhandlingar hade kunnat skrivas om Joaquin Phoenix kropp. Den är massiv, men inte på »rätt« sätt. Det är en hårdtränad kropp i en fat suit. Som gjord för att lufsa runt i mörka kvarter med skuggor och dimma som skydd.

Berättelsen i sig är fragmentarisk. Drömska bilder och tidshopp. Joaquin spelar Joe. En före detta marinsoldat – jepps, here we go again – med en kappsäck fylld av vidriga minnen och upplevelser. Inte bara från hans tid i tjänst, utan även från barndomen. Joe verkar minst sagt haft det lite jobbigt. Så mycket förstår vi. Hans ångest är förkroppsligad. Vad som en gång var en smärt och vältränad marinsoldat har blivit till en smärt och vältränad marinsoldat omfamnad av en ledsam soffpotatis. Avhandlingar hade kunnat skrivas om Joaquin Phoenix kropp – jag vet, kan inte sluta prata om den. Den är massiv, men inte på »rätt« sätt. Det är en hårdtränad kropp i en fat suit. Som gjord för att lufsa runt i mörka kvarter med skuggor och dimma som skydd.

Alla som sett Lynne Ramsays tidigare filmer vet vad de kommer att få. Många frågor och få svar. Lite hennes svaghet kan jag tycka. Man skulle kunna tolka hennes berättarstil som ett konsekvent experiment. Kanske till och med misslyckande. Att hela tiden vägra substans och prioritera antydningar och vuxet undflyende. Det senare ett slags övervåld i sig. Genom att ständigt fly våldet – filmen rymmer få faktiska våldshandlingar – fullkomnar Ramsay ett slags våldsskildrande associativt med skräckgenren. Precis som Hooper i Motorsågsmassakern, eller Hitchcock i Psycho glider hon gärna undan och lämnar våldet till vår fantasi. Ramsays använder sig dock av »tricket« lite för ofta, ett slags pacifistiskt bakslag. Det konstnärliga antivåldet blir istället våldspornografiskt. Det känns som att Ramsay retas med tittaren. Medvetet eller ej så förbryllas/störs man lite av greppet.

Som tur är så finns det så mycket annat att glädjas åt. Som Joaquin Phoenix kropp, Jonny Greenwoods maffiga score – alternativt drone-skrammel varvat med John Carpenterska tongångar – till fina, ödesmättade, stadsbilder. Dessutom fylld av en mängd fina detaljer. Ett leende, en geléböna som mossas mellan två fingrar, en hammare, blod över ett förvånat ansikte.

Sammanlagt blir You Were Never Really Here mer av en upplevelse än en filmupplevelse. Det är en film om manligt våld, psykotisk längtan och trauman. Nästa gång hade det varit kul att se Ramsay försöka sig på något mer linjärt. Inte för att hon gör det hon gör dåligt, utan för att det som är bra alltid kan bli bättre.

You Were Never Really Here har biopremiär i dag.

Just nu på TVdags

TVdags blickar tillbaka på 2010-talet

Halt and Catch Fire-Bos – den enda äldre kränkta mannen värd att älska

10 december, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Sharon Horgan-aktiga Ida Elise Broch i Home for Christmas

8 december, 2019
TVdags betygsätter tolkningarna

Mycket mellanmjölk men ändå mysig Så mycket bättre-final

7 december, 2019
Säsongspremiär

Benlöse Ivar på äventyr i Ryssland när Vikings ska få ett avslut

5 december, 2019
TVdags blickar tillbaka på 2010-talet

2010-talet gav oss några alldeles utsökta äktenskapsdraman

3 december, 2019
Kommentar

The Irishman föryngrar ansikten digitalt, men glömmer bort allt det andra

2 december, 2019
Kommentar

Ken Burns Countrymusikens historia på SVT Play – men se den inte!

1 december, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Ray Donovans eviga dödsdans

1 december, 2019
TVdags betygsätter tolkningarna

Är Magnus 1 eller 5? TVdags splittrat efter Så mycket bättre

30 november, 2019
Recension

Julen i fara i årets julkalender Panik i tomteverkstan

30 november, 2019
Pop Culture Confidential

I veckans podd: The Irishman-aktuella dekoratören Regina Graves

28 november, 2019
Gruppdiskussion

Gaslighting & spagettivästern: The Walking Dead-cirkelns säsongsreflektioner efter vinterfinalen

28 november, 2019

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel