Recension

You Were Never Really Here – Joaquin Phoenix imponerar i vag Taxi Driver

Betyg 4 av 5

Lynne Ramsays senaste film You Were Never Really Here skulle lika gärna kunnat heta Vi måste prata om Joaquin. Som i Joaquin Phoenix. Det här är nämligen hans film. Med en björnaktig kroppshydda täckt av bylsiga kläder och ett skägg som även kommer att frälsa den värsta skäggmotståndaren går han all in. Frågan är om han någonsin varit bättre än i den här våldsamma mörkertrippen?

Avhandlingar hade kunnat skrivas om Joaquin Phoenix kropp. Den är massiv, men inte på »rätt« sätt. Det är en hårdtränad kropp i en fat suit. Som gjord för att lufsa runt i mörka kvarter med skuggor och dimma som skydd.

Berättelsen i sig är fragmentarisk. Drömska bilder och tidshopp. Joaquin spelar Joe. En före detta marinsoldat – jepps, here we go again – med en kappsäck fylld av vidriga minnen och upplevelser. Inte bara från hans tid i tjänst, utan även från barndomen. Joe verkar minst sagt haft det lite jobbigt. Så mycket förstår vi. Hans ångest är förkroppsligad. Vad som en gång var en smärt och vältränad marinsoldat har blivit till en smärt och vältränad marinsoldat omfamnad av en ledsam soffpotatis. Avhandlingar hade kunnat skrivas om Joaquin Phoenix kropp – jag vet, kan inte sluta prata om den. Den är massiv, men inte på »rätt« sätt. Det är en hårdtränad kropp i en fat suit. Som gjord för att lufsa runt i mörka kvarter med skuggor och dimma som skydd.

Alla som sett Lynne Ramsays tidigare filmer vet vad de kommer att få. Många frågor och få svar. Lite hennes svaghet kan jag tycka. Man skulle kunna tolka hennes berättarstil som ett konsekvent experiment. Kanske till och med misslyckande. Att hela tiden vägra substans och prioritera antydningar och vuxet undflyende. Det senare ett slags övervåld i sig. Genom att ständigt fly våldet – filmen rymmer få faktiska våldshandlingar – fullkomnar Ramsay ett slags våldsskildrande associativt med skräckgenren. Precis som Hooper i Motorsågsmassakern, eller Hitchcock i Psycho glider hon gärna undan och lämnar våldet till vår fantasi. Ramsays använder sig dock av »tricket« lite för ofta, ett slags pacifistiskt bakslag. Det konstnärliga antivåldet blir istället våldspornografiskt. Det känns som att Ramsay retas med tittaren. Medvetet eller ej så förbryllas/störs man lite av greppet.

Som tur är så finns det så mycket annat att glädjas åt. Som Joaquin Phoenix kropp, Jonny Greenwoods maffiga score – alternativt drone-skrammel varvat med John Carpenterska tongångar – till fina, ödesmättade, stadsbilder. Dessutom fylld av en mängd fina detaljer. Ett leende, en geléböna som mossas mellan två fingrar, en hammare, blod över ett förvånat ansikte.

Sammanlagt blir You Were Never Really Here mer av en upplevelse än en filmupplevelse. Det är en film om manligt våld, psykotisk längtan och trauman. Nästa gång hade det varit kul att se Ramsay försöka sig på något mer linjärt. Inte för att hon gör det hon gör dåligt, utan för att det som är bra alltid kan bli bättre.

You Were Never Really Here har biopremiär i dag.

Just nu på TVdags

Pop Culture Confidential

I veckans podd: Vilhelm Blomgren från »Midsommar« & »Gösta«

20 augusti, 2019
Nyhet

Ny trailer för Apples prestigeserie – och rykten om högt pris

20 augusti, 2019
Recension

C More-premiär för habila Fartblinda – spännande miljö men för övertydligt

19 augusti, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Netflix-dokun om The Family – kopplingar till KD i Sverige!

18 augusti, 2019
Recension

Once Upon a Time in Hollywood-premiär! Men vad vill du berätta, Tarantino?

16 augusti, 2019
Nyhet

Fantasynytt! En drös skådespelare klara för Wheel of Time

15 augusti, 2019
Recension

Snygga skådisar – men inget känns unikt i nya C More-serien Grand Hotel

13 augusti, 2019
Apples kommande prestigedrama

Första trailern till Anistons & Witherspoons The Morning Show

12 augusti, 2019
Podcast

I veckans Pop Culture Confidential: produktionsdesignern Barbara Ling

12 augusti, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Äntligen berör The Handmaid's Tale igen

11 augusti, 2019
Recension

1980-talsmysiga Scary Stories to Tell in the Dark: »En skräck-inkörsport!«

9 augusti, 2019
Recap

Så mycket kärlek i veckans Younger – The Debu-taunt

8 augusti, 2019

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel