Kommentar

Yellowstone säsong 2: Familjedramat fördjupas & ranchkriget blir råare

Att vara lojal är allt och svaghet är förvisat i Yellowstone. Innan säsong 3 har officiell Sverige-premiär på söndag, så behöver säsong 2 avhandlas och det finns mycket att prata om för den som älskar familjedraman. Yellowstone fortsätter att gripa tag hårt trots att historien spretar.

I och med det blev [Beths] gränslösa beteende tidigare mer begripligt. Hon är precis lika hänsynslös som förut, men utan spriten dämpades det sorgliga, söndriga och galna ner och hon blev hon mer mänsklig konstigt nog.

Rollfigurerna är allt om ett drama ska fängsla. Den kvinnliga uppsättningen har blivit mindre men delvis bättre. Kvinnorna var aldrig mesar första säsongen, men supertuffa fantasifigurer alternativt superseriösa karikatyrer som inte gick att ta på allvar. Strippan som blev cowboy lämnade ranchen ganska snabbt och väl var väl det. Visst kunde Taylor Sheridan utvecklat rollen, men å andra sidan så fick gärna berättelsen om kopojkarna och ranchlivet handla om just männen. Det fanns tillräckligt med virke där att sätta fyr på ändå.

Yellowstone s2 BethBeth däremot började redan i slutet av säsong 1 sakta formas till en person snarare än en nidbild av en trasig, instabil kvinna. Det började när John sa till henne att ta sig samman. Då slutade hon dricka alkohol, vilket hon betonade flera gånger nu. I och med det blev hennes gränslösa beteende tidigare mer begripligt. Hon är precis lika hänsynslös som förut, men utan spriten dämpades det sorgliga, söndriga och galna ner och hon blev hon mer mänsklig konstigt nog. Det är ingen lett roll att balansera, men Kelly Reilly är bra, riktigt bra!

Brodern som dog är det väldigt tyst om. Kanske är det så att tuffa män inte sörjer, eller så var det mer en berättarteknisk gimmick. Det var chockvärdet man ville åt, inte vem han var och hur händelsen påverkar familjen. När Beth nämner en gång brodern, använder hon det som ett vapen i sitt hat mot andra brodern Jaime. Kanske är det så att Kayce kommer tillbaka till ranchen för att ta brodern roll, John visar på en viss saknad en gång, men mycket mer än så blir det inte. Tyvärr. Det känns som en bortslängd möjlighet.

Yellowstone s2 Jaime
Jamies berättelse tog en oförutsägbar sväng. Hans självförtroende som slipad advokat i pappas tjänst var maxat. Men det visade sig att bakom fasaden fanns ingen självkänsla. När pappa bestämde sig för att inte stötta honom längre fanns inget kvar. Självförtroendet var borta, kvar fanns bara självömkan. Det är intressant att se någon så kaxig och skärpt bli ett nervvrak.

Tyvärr är Wes Bentleys skådespelande inte helt lyckat. Istället för att man faktiskt känner för honom – att hans pappas så kallade uppfostran har satt sina spår är tydligt – är det nästan så jag håller med Beth. Han är en mes. Sen tycker ju Beth mycket mer än så. Hennes hat för Jamie blir efter ett tag helt olidligt att se och man undrar vad som ligger bakom. Det är som om hon inte kan låt bli att häva ur sig de mest vidriga saker för att kväsa hans självkänsla ännu mer. Jamie har inte varit lojal och tillfråga på allt så visar han sig vara svag.

Yellowstone s2 Kayce
Kayce (Luke Grimes) plågas av mörka minnen och rädslan att bli som sin far. Hans berättelse hade man kunnat göra mer av, och det kanske kommer, men just nu gör det inte så mycket. Han är den självklara hjälten – den tuffe, envise före detta militären, nu kärleksfull make och pappa – som inte tvekar att göra det som behövs.

Makan Monica (Kelsey Asbille) fortsätter tyvärr vara en urtrist, präktig, humorlös kvinna. Det finns ingenting underhållande alls, bara självupptagen smärta, offermentalitet och en alltid bekymrad min. Men eftersom Kayce är den coola teddybjörnen han är – nu både lidande och trånande – så shippar man dem ändå.

Dutton family dinner at the ranch. Pictured (L to R) Daughter Beth Dutton (Kelly Reilly), family partriarch John Dutton (Kevin Costner) and sons Kayce Dutton (Luke Grimes) and Jamie Dutton (Wes Bentley). Season 2 of Yellowstone returns to Paramount Network starting Wednesday, June 19 at 10 p.m., ET/PT.
Kayce lyckas också med konststycket att få oss att skratta. Yellowstone är inte en rolig serie, men plötsligt händer det när Kayce kör hem pappa John från sjukhuset efter att han låtit sitt brustna magsår som hastigast skötas om. John jämrar sig när bilen studsar över gropar i vägen och frågan är om det som Kayce säger, omöjligt att undvika eller om lite passiv aggressivitet som Kayce inte kunde hålla tillbaka. Senare, tänker John att de visst ska ha trevliga, normala middagskonversationer. Det blir roligt för det blir så jäkla tragiskt, varje gång. Svårt att inte älska trulige Kayce: »The day I have something good to say about my day, I will shout it from the rooftop.«

Jamie och Kayce har bytt roller. Jamie var den som ville bort från ranchen, men som inte klarar av att vara självständig. Kayce vill egentligen inte vara på ranchen, men kommer tillbaka, efter att Monica lämnat honom. Där försöker han hitta sin roll som ranchchef, men en som gör på sitt eget sätt. Det är svårt att blidka pappa samtidigt som man egentligen inte vill spela hans spel.

Yellowstone season 2 B and J
Pappa John (Kevin Costner) är ett kapitel för sig själv. Korrupt och brutal, och en fruktansvärd förälder, men ändå mänsklig. Han erkänner i alla fall att han inte varit den bästa föräldern, men jag undrar om han egentligen förstår vilka fel han gjort. John sörjer att hans söner inte är tillräckligt lojala. Endast Rip, som av tacksamhet inte har något annat val, är 100 procent lojal. Och Beth naturligtvis, även om hon också kan ifrågasätta honom till exempel hans val av Kayce över Rip. En diskussion som John avslutar kärleksfullt med: »Now go ruin someone else’s day, honey.« Vilket par de är!

Yellowstone_-_You%27re_the_Indian_Now_-_Promo_Still_10-2Det är mindre stads- och affärsliv i denna säsong och mer ranchliv. Jimmy (Jefferson White), en av de för de för detta fängelsekunderna som Rip plockade upp för att blir lojal ranchhjälp blir en favorit. En lång, tanig och tafatt cowboy är han, men han har humor och kan vara tuff när det behövs och lyckas få hela wrangler-gänget att stötta honom när han råkar i trubbel. Det är inte bara slagsmål och mobbing längre, utan vänskap och lojalitet, den bra sorten. Och så finfin country-musik som ackompanjerar det hela.

En sak jag undrat över är vad egentligen Duttons har försökt dölja. Om de alltid spelade rent, som John säger (och kanske gör i hans ögon), varför behöver man städa så maniskt? Korrupta är de trots allt, men vad skulle en ung cowboy kunna göra åt det. Duttons har ju lagens och politikens män och kvinnor på sin sida? Det känns som om brotten de begår för att dölja sina gärningar är värre än det de försöker dölja. Tills nu. För nu har ju onekligen nya brotts lagts på högen.

Kriget mellan ranch, reservat och exploatörer var aggressivt redan tidigare, men kanske var det ett problem att man gillade alla stakeholders. För att göra det brutalare fick man ta in en ny, grymmare fiende och å en sidan blir det intressant när de tidigare fienderna nu måste gadda ihop sig mot bröderna Beck, men det blir lite krystat. Men är det mer macho action man vill har, så var det lyckat. Det psykologiska, politiska kriget byttes ut mot ett mer fysiskt, ett som inte alltid var logiskt, men dramatiskt och underhållande blev det utan tvekan.

Yellowstone s2 B and R
Sista scenen säger en hel del om den här familjen. John som kommer ut på verandan och gråter av lättnad, sinnesrörelse och kanske av skräck för vad som ska hända nu. Beth som vänder om när hon ser honom, av respekt men kanske också av rädsla. Svagheter är inget man visar upp. Här tröstas det inte. Man vill antingen inte se, och om man ser, vill man inte låtsas om det. Beth själv skulle aldrig visa sig svag någonsin, inför någon, utom möjligen då Rip (Cole Hauser). Vi får väl se hur den relationen utvecklas i säsong 3.

Några andra reflektioner:

  • Dessa små mycket omacho detaljer som smyger sig in hos männen. Som en tårögd Rip i en tillbakablick: »I get mad sometimes and this is how it comes out.« Att gråta när man är arg är ju en typiskt kvinnlig reaktion, men Rip erkänner villigt.
  • Att Dutton-familjen visar sig ha en manlig kökshjälp/betjänt som försynt plockar tallrikar och gör smoothies.
  • John och guvernörens underbart mänskliga, tafatta tête-à-tête i baren och sen hotellrummet.
  • Ibland håller berättelsen inte ihop. John säger att han inte kan köpa ut Dan Jenkins, men höll inte Beth på att köpa in dem i Jenkins företag i säsong 1, för att få en plats i styrelsen? Vad hände med detta? Vad gör Beth och hennes bank och vad gör Yellowstone?
  • Till sist igen, Yellowstones så många likheter med Dallas. Beth är JR, naturligtvis, Kayce och Monica är Bobby och Pam, John är Jock och Jaime är Gary, fast han flyttar inte, eller är han Cliff Barnes? De är onekligen lite Cliff Barnes också över Dan Jenkins. Han är en loser, som man inte kan låta bli att tycka synd om ändå. Till sist Rip, som är Ray Krebbs.

Här kan du läsa mer om säsong 1:
Nya Kevin Costner-serien Yellowstone är långt ifrån perfekt men berör
Säsong 1 av Yellowstone är mörk, magnetisk & ger mersmak

Säsong 2 av Yellowstone börjar på C More 22 september, säsong 3 på Paramount Network 13 september.

Just nu på TVdags

Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Kate Mara som sexförbrytare i »A Teacher«

22 november, 2020
Recension

Saint Maud borde helgonförklaras – eller åtminstone kultförklaras

20 november, 2020
Säsongspremiär

Dags för 1980-talet när The Crown är tillbaka på Netflix

15 november, 2020
Söndagskrönikan med veckolista

Bäst i tv-världen just nu: Kjellman & Brynolfsson i »Kärlek & anarki«

15 november, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: hockey-hatkärleken i »Björnstad«

8 november, 2020
Recension

Beck – undercover: en medioker krimstory men med nya pusselbitar i Beck-universumet

6 november, 2020
Streamingtips

Äntligen! Nu finns Cityakuten på C More

2 november, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: »Ministern« på SVT är ett unikum

1 november, 2020
Recension

Nu på Viaplay! Josephine Bornebusch jobbiga & välspelade social distansering-drama Orca

30 oktober, 2020
Intresseklubben Antecknar #75

Nytt avsnitt av TVdags filmpodd: Lifeforce

29 oktober, 2020
Recension

HBO Nordic-premiär för The Undoing – Kidman & Grant i välgjord men grund whodunnit

26 oktober, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Genial svensk tv-humor i »Premiärdatum oklart«

25 oktober, 2020

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel