Jubilar

Woody Allen 80 år – grattis, trots allt!

Redaktionsmöte på TVdags, måndag 30 november kl 10:00

Per: Åkej, imorgon fyller Woody Allen 80 år. Gör vi nåt på det? Känner mig opepp pga hans senaste filmers uselhet och Polanski-faktorn men det vore kul ändå… Det finns 32 av hans filmer att strömma, varav de flesta nya/dåliga men några gamla/bra.

Björn: En opepp Woody-guide, helt enkelt?

Ida: Jag älskar honom ändå!

Magnus B:  Jag också, men vissa av hans senare filmer är däremot bortom förlåtelse. Tror att Match Point var hans senaste mästerverk?

Ida: Match Points, tssss. Blue Jasmine, Midnight in Paris och Scoop då! Jag äääääälskar Scoop, och är mycket ensam om det har jag förstått. Missförstådd pärla!

Per: Jag gillar också Scoop, klart underskattad!

Ida: Hurra!

Magnus B: Blue Jasmine, Midnight in Paris och Scoop är alla bra. Men Whatever Works, Förälskad i Rom, Magic in the Moonlight, You Will Meet a Tall Dark Stranger och Cassandra's Dream är kanske inte kassa men mindre bra. Men ändå, att fylla 80 och fortfarande göra film är väl en bragd i sig.

Ida: Magic in the moonlight var faktiskt ledsam att se. Men ååå han har gjort så mycket bra i sina dar ändå. Har just haft ett litet se om-race av några favvos.

Magnus B: På tal om hatade Allen-filmer så gillade jag faktiskt Anything Else….

Per: Den är okej! Men jag skulle nog säga att Whatever Works, Förälskad i Rom och speciellt Magic in the Moonlight är sinnessjukt usla, så bisarrt värdelösa att det nästan inte går att förstå.

Ida: Jag har på riktigt aldrig någonsin hört dig uttrycka så mycket aggression mot något eller någon Per!

Per: Det är för att Woody krossade mitt hjärta med dom där tre…

Björn: Magic in the Moonlight är ju lite småmysig.

Per:

Magnus B: Jag tycker vi låter dem passera som »mindre bra«.

Ida: Förälskad i Rom kunde jag inte ens se klart, Whatever Works har jag förträngt! Har jag ens sett den?! Den med Larry David?

Magnus B: Ja, och jäklar vad man såg fram emot den!

Per: Haha, precis. Rena dream teamet på papperet men filmen blev en extremt o-rolig och misogynisk sörja, helt hjärtlös.

Ida: Meh! Fan också. Hur VÅGAR han förresten sätta ihop Emma Stone och Colin Firth som ett par?! Han VET väl själva vad alla säger om old gubbs och unga tjejer i hans filmer (och eh han själv…). Nu måste jag tänka riktigt mycket på Fruar och äkta män för att komma i balans igen.

Per: Du menar den där Sydney Pollack (58) dumpade Judy Davis (37) och blev tillsammans med Lysette Anthony (29)?

Ida: Ämen… just det. Men han ångrade sig! Nej vänta han låg med en pytteung prostituerad också… Vad fan. (I efterhand kom jag även på att Woody själv i filmen prasslar med en megaung Juliette Lewis också…)
Okej ehh….Manhattan Murder Mystery! Alla lika gamla-ish!

Per: Nerve sammanställde ju den här rätt jobbiga topplistan över åldersskillanden i Allens filmer häromåret. Manhattan Murder Mystery = 9 års åldersskillnad mellan Allen och Diane Keaton = helt okej!

Ida: Gamblar du bara eller kan du allas ålder utantill?! Jaha det står i guiden förstås.

Per: Sen blir det värre. Whatever Works (2009): 41 år mellan Larry David (62) och Evan Rachel Wood(21). Creepy.

Ida: Det är som att du i en Woody-film skulle vara ihop med en…vadå? Ettåring? Det skulle tina upp ditt djupfrysta hjärta. Våga gå barfota i gräset och….bara LEVA lite mer…

Per: Hahaha!

Björn: Jag har varit petnoga med ålderskillnader alldeles för mycket förr. Jag fattar ju att det är gubbsjukt med 41 års ålderskillnad men jag tycker att det är lite härligt att se när det mannen är yngre. I senaste Talking Dead satt Chris Hardwick (44) och och tokstötte på Tovah »Deanna« Feldshuh (62) = 18 års ålderskillnad. Supermyz! Och om jag tycker det är kul och okej, varför inte åt andra hållet… Eller, är det bara ett gubbsjukt försvartal jag håller?!

Per: Det är ju fräschare åt andra hållet pga hur samhället ser ut. Men det jag reagerar mest på här: är Chris Hardwick 44 bast? Han är ju så… ungdomlig.

Ida: Okej, vi måste ju ändå sluta den här diskussionen i en positiv anda tycker jag. Han fyller ju ändå år och vi behöver inte påminna honom mitt på bemärkelsedan om hans skräpfilmer. Det blir tråkig stämning.

Per: Helt sant, det vore taskigt. Här är mina topp 3!

    1. Små och stora brott (1989)
      Woody mixar komedi och allvar med mästarens hand. Smart vuxendrama om skuld och samvete med Martin Landau och Anjelica Huston  varvas med Woodys ängsliga kamp om Mia Farrows gunst mot den helt odräglige filmproducenten, spelad av en Alan Alda i toppform.
    2. Radio Days (1987)
      Den nostalgiske Woody i sitt esse, om sin uppväxt under den amerikanska radions gyllene era. Som ett långt och extremt mysigt kärleksbrev till 1930/40-talet, med fantastisk musik.
    3. Play It Again Sam (1972)
      Okej, inte en regelrätt Woody eftersom han inte regisserat (det har Herbert Ross gjort), men det bygger på Allens Broadway-pjäs från 1969 och jag har sällan skrattat så hårt som när den väldigt blyge Woody ska på sin första dejt och river hela lägenheten. Diane Keaton och Tony Roberts i kalasroller dessutom!

Ida: Mina topp 3:

    1. Annie Hall (1977)
      Egentligen tycker jag kanske inte att den är den bästa men det var den första Woody-filmen jag såg som liten fjorre, och det väckte en livslång kärlek till både hans filmer och till New York. Förresten hamnade Annie Hall etta över en stor Bästa Komedier Någonsin-lista såg jag.
    2. Manhattan Murder Mystery (1993)
      En bagatell kanske, men den är bara så jäkla härlig! Alla verkar ha så otroligt kul i den här filmen. Och Alan Alda är så ljuvlig i sin tweed och sin manchester.
    3. Bullets over Broadway (1994)
      Kanske den filmen jag skrattat mest åt. Dianne Wiest har aldrig varit bättre! »Don't speak…don't speak…«

Nej så plågsamt det var att göra den här listan! Bara tre! Jag vill också ge hedersomnämnande till Radio Days, Manhattan, Hannah och hennes systrar, Fruar och äkta män (trots åldersfadäser), Alla säger I love you och Radio Days. Och Broadway Danny Rose. Och…

Magnus B: Här kommer mina favvizar:

    1. Manhattan (1979)
      Min första Woody Allen-film och början på en livslång kärlek, som på sistone gått på sparlåga. Så mycket att grotta ner sig i här. Dialogen, fotot – Diane Keaton och Woody Allen vid Queensboro Bridge … – och så klart Woody, i rollen som sig själv.
    2. Små och stora brott (1989)
      Nihilist-Woody i farten i kanske hans mörkaste film, dock inte på samma sätt som hans Bergman-inspirerade – ehh, lite tråkiga – rullar, till exempel September och En annan kvinna. Snackigt om »brott och straff« samt ett slut att sucka till.
    3. Fruar och äkta män (1992)
      Woody Allen, Mia Farrow, Sydney Pollack, Judy Davis. Så Satans bra! Jag vill minnas att jag såg den med min pappa som hatade alla jump cuts och skakiga kamerarörelser. Själv insisterade jag på att det tillförde filmen en viss nerv. Tjugo år och cineast. Nåväl, Filmen är suverän och går att se hur många gånger som helst.

Vill även ge en stor skopa kärlek till följande mästerverk: Harry bit för bit, Kändisliv, Alla säger I Love You och Match Point. Åh, fanken vad sentimental jag blev nu … Woody Allen Forever!

Björn: Min topp-3 lyder som följer:

        1. Match Point (2005)
          Första gången jag såg den retade den mig som fan. Andra gången hade jag börjat gilla Scarlett Johansson. Och – James Nesbitt!
        2. Midnight in Paris (2011)
          Vem gillar inte tidsresor? Ett extra plus för Corey Stoll som Hemingway.
        3. Radio Days (1987)
          Nostalgia Locomotive.

Woody Allens senaste film Irrational Man släpps på dvd/vod i februari nästa år.

Just nu på TVdags

Recension

På Netflix: Charlie Kaufmans absurda drama I’m Thinking of Ending Things

23 september, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: »Älska mig« – formperfektion i kuliss

20 september, 2020
Premiär

C More-premiär för Maskeradligan – lite som en radiodoku … men på tv

15 september, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: P-Valley är ett arbetsplatsdrama som kan lyfta till skyarna

13 september, 2020
Säsongspremiär

Yellowstone säsong 3 bjuder minsann på mjukisar, mys & melodrama

12 september, 2020
Nyhet

Slutet närmar sig för The Walking Dead – fast ändå inte

9 september, 2020
Kommentar

Yellowstone säsong 2: Familjedramat fördjupas & ranchkriget blir råare

8 september, 2020
Tips

En titt på svensk rollspelshistoria i Mot andra världar

6 september, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen: The Boys är tillbaka i stan – med psykopat-Homelander i täten

6 september, 2020
Recension

Nej, vilken rymdkrasch… Netflix Away kan du hålla dig borta ifrån

4 september, 2020
Recension

The New Mutants-premiär – i sina bästa stunder en Breakfast Club för 2020-talet

3 september, 2020
Recension

Karate Kid-uppföljaren Cobra Kai nu på Netflix!

1 september, 2020

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel