Biopremiär

Mirakelkvinnan & Läderlappen räddar Batman v Superman: Dawn of Justice

Betyg 2 av 5

Zack Snyders förra film, Man of Steel, var en enda alldeles för lång snarkning. Allt från knasblinkningarna till Avatar- och/eller Game of Thrones med drakar på Krypton – gasp alternativt gäsp – till det fruktansvärda överanvändandet av sanslöst tråkig CGI. Vissa saker fungerade men det mesta inte. Däremot älskade jag hans Watchmen, allt från till den geniala vinjetten till drömcastingen … och faktiskt allt däremellan.

Med Mad Max: Fury Road kom det som närmast kan beskrivas som äkta CGI-glädje (jfr snickarglädje).

De hårda orden om Man of Steel till trots har jag känt en växande pepp ända sedan första »Do you bleed?«-trailern. Jag menar, kolla in omslagsbilden! Batman i cyberrustning med lysande ögon och bländvitt Judge Dredd-grin. Omöjligt att inte älska som gammal Läderlappsdiggare. Hela Bruce Waynes origin-story berättas i den Watchmen-snygga vinjetten, något jag redan tidigare gnällt på. Snyder går all in – med extrema närbilder av pistolmynningar som sticker ut från duken och sina sedvanliga slow motion-excesser. Det är inte utan att jag sitter och gillar 3D – i flera minuter!

Men sedan kommer vi till Stålis. Främsta anledningen till att Stålmannen som filmfigur är så ospännande är att han är för överlägsen. Så mäktig att det alltid – alltid – måste plockas in kryptonit i storyn. Jag växte upp med Christopher Reeves Stålman och älskade filmerna, ja, till och med de dåliga filmerna. Men att varken Superman Returns eller Man of Steel rockade min båt berodde inte på ocharmiga stålmän, både Henry Cavill och Brandon Routh är härliga, utan på att Stålis är a) en otroligt trist överpräktig moralist och b) att bara kryptonit rår på honom. Cue Sigge Eklunds tes (fritt från minnet, rätta mig gärna om jag minns fel), i en gammal Alex & Sigge-podd, om att alla berättelser där mobiler kan finnas måste mobilen omedelbart sätts ur spel, eftersom en smarttelefon så lätt skulle lösa de flesta missförstånd och andra prekära situationer. Nu senast kom jag att tänka på tesen i Hulu-serien 11.22.63 där en smarttelefon tas med till 1963 och kasserades redan i första avsnittet. Det är ju i princip samma sak som Stålmannens kryptonit-paradox, fast tvärtom. Om Stålis är med så måste kryptonit figurera, lika säkert som att Clark Kent gör det…

Förra året var jag tvungen att rannsaka mig själv när det gällde CGI. Innan Mad Max: Fury Road kom älskade jag Christopher Nolans sparsmakade CGI-användande, hans team använde det oftare för att radera än för att lägga till. Men sedan kom, som sagt, Mad Max: Fury Road och vi fick se vad som närmast kan beskrivas som äkta CGI-glädje (jfr snickarglädje). Det är CGI-effekter högt och lågt i kombination med riktiga stunt en enda kärleksfull röra. I år kom Deadpool och gav mig samma känsla av genuin CGI-glädje. Visst fanns det ett gäng sådana scener här med men jag ville ha mera!

3 x pepp

1. Wonder Woman

Efter The Dark Knight Rises är det bra att Catwoman får vila lite. Det blir svårt för någon att göra rollen bättre än Anne Hathaway… Dock är det onekligen lite samma vibbar man får av sexigt svala brunetten Diana Prince. Men precis som med Catwoman behöver ingen rädda Wonder Woman, snarare tvärtom. Tyvärr får hon alldeles för lite skärmtid som hjältinna – men när hon gör entré som Wonder Woman så tokdominerar hon. Det blir en lång väntan, Wonder Woman-filmen kommer nästa sommar.

2. Bat-action

Den andra stora behållningen av filmen är Ben Afflecks ännu bittrare och trasigare Batman, än Bales dito. En stor del av filmen är det Afflecks enmansföreställning. Han är knastertorr som vanligt och jag älskar det. Batman-figuren är så mörk att The Dark Knight-Batman är ljusgrå i jämförelse. Bara en sådan sak att han brännmärker sina offer (alltså gärningsmännen som blir hans offer). Totalt jävla mörker.

3. Påskäggen

Det är ett gäng påskägg men dem sparar vi till kommentarsfältet.

3 x depp

1. Lex Luthor

Vilken pratkvarn. Vem skickade fel manus? Såg inte Snyder Oscar Isaac i Ex Machina? Raka av barret på honom och … klart! Otäck som fan, ju. Och excentriska miljardärer på Google-liknande arbetsplatser (basketplan i foajén…). Vi orkar inte mer sådant.

2. Doomsday

Riktigt boring »veckans monster«-känsla. Kära filmmakare, vi är less på era CGI-monster. Överraska oss!

3. Musiken

Både Hans Zimmer och Junkie XL har gjort alldeles lysande filmmusik på varsitt håll. Men här blir det för ointressant för att jag ska gilla det. Junkie XL:s trummor från Mad Max: Fury Road blandat med Hans Zimmers pinade stråkar från The Dark Knight. Jag är tveksam. Gör en pampig signatur, för böveln. Ring John Williams!

Age of Ultron och Dawn of Justice lider av samma åkomma: CGI-sjuka.

Batman v Superman: Dawn of Justice är snäppet bättre än Avengers: Age of Ultron men sämre än The Avengers. Age of Ultron och Dawn of Justice lider av samma åkomma: CGI-sjuka. Batman v Superman: Dawn of Justice är Zack Snyders bästa film sedan Watchmen och jag känner oväntat nog en hel del pepp inför The Justice League Part One. Ensemble-film är ju helt klart Snyders melodi.

Batman v Superman: Dawn of Justice har biopremiär i dag.

Just nu på TVdags

Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Sharon Horgan-aktiga Ida Elise Broch i Home for Christmas

8 december, 2019
TVdags betygsätter tolkningarna

Mycket mellanmjölk men ändå mysig Så mycket bättre-final

7 december, 2019
Säsongspremiär

Benlöse Ivar på äventyr i Ryssland när Vikings ska få ett avslut

5 december, 2019
TVdags blickar tillbaka på 2010-talet

2010-talet gav oss några alldeles utsökta äktenskapsdraman

3 december, 2019
Kommentar

The Irishman föryngrar ansikten digitalt, men glömmer bort allt det andra

2 december, 2019
Kommentar

Ken Burns Countrymusikens historia på SVT Play – men se den inte!

1 december, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Ray Donovans eviga dödsdans

1 december, 2019
TVdags betygsätter tolkningarna

Är Magnus 1 eller 5? TVdags splittrat efter Så mycket bättre

30 november, 2019
Recension

Julen i fara i årets julkalender Panik i tomteverkstan

30 november, 2019
Pop Culture Confidential

I veckans podd: The Irishman-aktuella dekoratören Regina Graves

28 november, 2019
Gruppdiskussion

Gaslighting & spagettivästern: The Walking Dead-cirkelns säsongsreflektioner efter vinterfinalen

28 november, 2019
Kommentar

Melodifestivalen 2020: Dags för en kvinna att vinna!

26 november, 2019

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel