Streaming-tips

Wallander-fest på Öppet Arkiv - vi tittar närmare på Hundarna i Riga

Ibland vill man inte se flashiga amerikanska thrillerserier utan bara mysa ner sig i lite glåmig svennedeckare. Så när SVT:s Öppet Arkiv glatt twittrar ut: »Lassgård-frossa i Öppet arkiv – nu finns över 10 timmar Wallander i Öppet arkiv!« så känns det helt rätt nu när det är en regnig sommar, söstra mi.

Vi tar en närmare titt på en av Wallander-filmerna du nu kan se: Hundarna i Riga!

Filmen har en stark början: eftertexterna först. Det har man väl inte gjort sedan 50-talet? Och apropå saker som inte känns helt moderna: Rolf Lassgård stoppar in ett kassettband med opera i bilstereon. Kassettband? Kollar när filmen kom. What?! 1995? Hade gissat på mitten av 1980-talet att döma av filmens look.

index
Soliga Ystad!

Men svenska skådespelareliten à la 1990-tal lyser med sin närvaro. Rolf Lassgård, som gör rollen som Wallander lufsig och bra, Stellan Skarsgård (med massa fluffigt hår!), en supermysig Ernst Günther, Björn Kjellman. Alla har fladdriga trenchcoats i olika beiga och gråbruna nyanser. Det är lite schysst ändå – alla ser helt påsögda och vanliga ut, warts and all som man säger. Det är minst sagt en oglamourös thriller det här. Diskbänksdeckare.

Förutom redan nämnda opera nämns hjärtinfarkt, hustru som stuckit, dålig kontakt med dotter, sug efter att lämna polisyrket, kass på att laga mat.

Jag har läst alla Wallanderböcker, och tycker att de är väl okej, spännande tidsfördriv. Hundarna i Riga bryter av från de andra böckerna genom att inte handla om en gräsligt spektakulär massmördare som tar skalper/spetsar offer på pålar etc utan är i stället en thriller som utspelar sig i ett post-KGB-Lettland. Har man inte tagit del av tidigare böcker/filmer i serien måste den här filmen te sig ganska förvirrande.

hundarna i riga
En typisk, festlig, färggrann scen ur filmen.

Den känns väldigt mycket som ett långt teveserieavsnitt där man redan presenterats för karaktärerna. Dock skyndar man sig att proppa in i filmens första tio minuter allt vi behöver veta om Wallander. Förutom redan nämnda opera nämns hjärtinfarkt, hustru som stuckit, dålig kontakt med dotter, sug efter att lämna polisyrket, kass på att laga mat.

»En kärring ringde, hon har hittat två döingar« meddelar en icke politiskt korrekt polis.

Efter etableringen av Wallander som en himla sunkig typ drar polisintrigen igång. »En kärring ringde, hon har hittat två döingar« meddelar en icke politiskt korrekt polis.
Och mycket riktigt, två döda män har flutit iland ombord på gummiflotte. Tyvärr tog statistgaget slut/säkerheten måste komma först för vi ser mycket tydligt att det är två dockor med lösmustasch som ligger där i flotten när polisen närmar sig den.
Männens/mustaschdockornas uppdykande leder i alla fall till att en lettisk poliskommissarie anländer till Ystad. Han menar att morden handlar om korruption och maffia… och här somnar jag. Vaknar en halvtimme senare. Säger inte att det nödvändigtvis beror på filmens sömnframkallande kvalitet, säger inte heller att det inte beror på det.

*Spolar tillbaka filmen*

Lettiska polisen åker tillbaka till sitt hemland. Telefonsamtal till svenska polisstationen – lettiske polisen är död! Skjuten! Wallander och Björn Kjellmans polis »Blomman« åker till Riga som är om möjligt ännu gråare och brunare i färgerna. Och överrocks-beklätt. Här är allt skumt. Städerskor och vykortsförsäljare dyker upp och ger anvisningar till Wallander om att bege sig till mystiska platser. Polisen är korrupt. Vem jobbar för maffian och vem är oskyldig? Hur snygg är inte lettiska polisens änka på en skala enligt Wallander?
Hundarna i Riga bjuder förutom gangsterjakt i vintrigt Lettland (helt annan årstid samtidigt i Ystad dock, märkligt) även på:

Dialektmysterier: Skarsgård och Kjellman pratar skånska i sina roller, vilket jag inte kan sluta tänka på varje gång någon av dem öppnar munnen – »titta där är Björn Kjellman som pratar skånska« stoppar jag upp så fort killen öppnar munnen, vansinnigt irriterande och något jag inte kan släppa under filmens gång.

Rekvisita vi minns: Wallanders kylskåp pryds praktiskt men oförståeligt av en liten affisch med bilder på olika sätt man kan stycka ett kött.

Kollektivtrafik: Det är oerhört mycket transporter. Bokstavligen. Det åks spårvagn, bil, tåg, färja intill förbannelse.

Sex: Wallander och Blomman går på »erotisk klubb« i Riga, det har ingenting med handlingen att göra men vi bjuds på lite tuttar och fjädrar. En sexnatt illustreras kyskt med puss på kinden och sedan klipp till en tilltufsad morgonsäng.

Kärlek: Wallander friar rekordtaffligt och oromantiskt till flickvän (Carina Lidbom) som gör helt rätt i att storma iväg i vredesmod. Han uttrycker senare i filmen tafatt sin kärlek till döde lettiske polisens änka (som knappt kallnat i sin grav!) med kindklapp av stor Lassgård-labb och ett »jag… tycker om dig« mitt i änkans viktiga maffiadiskussion. Lite sött. Men ganska mycket mer skämsigt. Kudos till Lassgård att ändå klara av den repliken någorlunda.

Humor: Mja. Lettiske polisen Karlis bondar med Wallander över cigg och korv stroganoff med ketchup i – »it is like beef Stroganoff in Russia but with sausage« som Wallander berättar på rar kackig engelska. Han förklarar även över en helsvensk lunch vad en »headwaiter-sauce« är för den förbryllade lettiske polisen.

Machofaktor: Det är inte direkt en Mikael Persbrandt-hjälte det här med repliker som »Det är ingen pistol – det är kuken« men Wallander tvättar i alla fall spik-i-knät-sår med lettisk vodka.

Tja, det var nog det hela. Filmen är inte så kul eller spännande. Det är inte helt ospännande heller. Slutet går väldigt fort och filmen avslutas med något som nog ska uppfattas som cliffhanger (observera mitt »ska uppfattas som«).
Hundarna i Riga rekommenderas till dedikerade Wallanderfans och möjligen även till öststatsromantiker som är nyfikna på hur Riga såg ut 1995. Filmen får tre gråbruna nyanser i betyg!

Hundarna i Riga och fler Wallander-filmer finns på SVT:s Öppet Arkiv.

Just nu på TVdags

Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Blodet droppar i synd & skam-tyngda Miraklet

2 augusti, 2020
Podcast

Nytt avsnitt av Salong 3: The Swimmer (1968)

28 juli, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Grow tar dansk crime-tv tillbaka till täten

26 juli, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Michaela Coels mästerverk I May Destroy You

19 juli, 2020
Podcast

Nytt avsnitt av Salong 3: Little Fugitive (1953)

14 juli, 2020
Tips

Underbart dålig stämning när Ziwe gisslar kollegor om rasism

13 juli, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Sandis skojdissningar av Gyles Brandreth i QI

12 juli, 2020
Tips

Damer i burar! Amy Sedaris i otippad hyllning av obskyr 60-talsrulle

7 juli, 2020
Söndagskrönikan med veckolista

Bäst i tv-världen just nu: Perry Mason-skådisguldet – Lithgow, Rhys & Maslany

5 juli, 2020
Streamingtips

Missa inte febriga »I May Destroy You« på HBO Nordic

2 juli, 2020
Tips

Office Hours med Tim Heidecker – kul & kaotisk karantänkultur

30 juni, 2020
Premiär

På HBO Nordic: Följ Michelle McNamaras Golden State Killer-jakt i I'll Be Gone in the Dark

29 juni, 2020

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel