Animerat

Vilsenhet, vemod och vassa skämt – Bojack Horseman står för en unik komediröst

När BoJack Horseman, huvudperson i Netflix-serien med samma namn, ska åka på filmfestival för att representera sin stora comeback-roll i filmen Secretariat visar det sig att festivalen anordnas i en undervattensstad. Vilket för BoJack, som är en häst, skapar en mängd problem. Han tvingas bära en syrehjälm för att kunna andas och kan varken äta, dricka eller kommunicera med vattenvarelserna kring honom. Det är en blinkning på så många plan att avsnitt fyra av tredje säsongen, där denna historia äger rum, heter Fish Out of Water. Det är också, absurditeten till trots, den vackraste, vemodigaste och skickligast berättade tv-halvtimmen du har kunnat se denna sommar.

En betydande skillnad mot andra animerade serier är att i BoJacks värld får allt konsekvenser. En glasruta som slås sönder förblir trasig, det finns ingen Simpsons-magi som förhindrar åldrande eller återställer allt till status quo.

För den som inte är bekant med serien sedan tidigare: BoJack Horseman (som ges röst av Will Arnett) var på nittiotalet stjärna i en Huset Fullt-liknande komediserie, men har sedan dess levt destruktivt och fallit djupare och djupare ner i glömska och nostalgi för omgivningens del och missbruk och depression för egen del. Han existerar i en värld där människor och djur, eller i alla fall förmänskligade versioner av djur, lever sida vid sida. Hans tillvaro befolkas bland annat av exet och agenten Princess Carolyn, som är en katt, vännen Diane (människa) och hennes man (hund) och den hopplösa inneboende Todd (människa, spelad av Aaron Paul). Inga konstigheter.

Tillbaka till Fish Out of Water. BoJack ska gå på galapremiär och göra intervjuer om sin film är det tänkt, men kommunikationsproblem, spöken från förr och en födande sjöhästpappa ställer till det för honom och han går vilse i en främmande värld. Titeln är förutom bokstavligt passande i det här fallet också en referens till berättargenren med samma namn. Många inspirationskällor går att härröra. Den starkaste är kanske systerskapet till Lost in Translation, i form av tonen av melankoli som ständigt ljuder dovt i bakgrunden. Avsaknaden av dialog – hela avsnittet är i stort sett ordlöst – för även tankarna till det klassiska Buffy-avsnittet Hush medan den stundtals hallucinogena och abstrakta animationen tar vid en tradition startad av Fantasia. Allt smälter samman till en stillsam men slagkraftig berättelse om ensamhet, självförakt och sökandet efter mening.

BoJack Horseman har på sina tre säsonger inarbetat en unik röst i tv-landskapet. Det som trevade igång som en ganska platt och ojämn komedi har grävt sig längre och längre in mot någon sorts kärna av mellanmänsklighet, med all ångest och vånda som det innebär. Säsong 3 skildrar abort, drogöverdoser och sexism med lika lätt hand som den metaskämtar om Hollywood och kastar ur sig ordvitsar. I ett avsnitt gör det kombinerade människor-och-djur-universumet att de lyckas satirisera delfin- och späckhuggarshower och strippklubbar i ett och samma penseldrag. Tunga ämnen till trots, här finns förstås också ett smatterband av vassa skämt och man bör inte missa de otaliga referenser och vitsar som döljer sig i bakgrundsanimationen.

En betydande skillnad mot andra animerade serier är att i BoJacks värld får allt konsekvenser. En glasruta som slås sönder förblir trasig, det finns ingen Simpsons-magi som förhindrar åldrande eller återställer allt till status quo. Tvärtom, här får handlingar följder även två, tre eller sju avsnitt senare. Både på det materiella och spirituella planet. Under säsong 3 fortsätter BoJacks svärta att förbittra honom och hans närmaste i en obönhörlig kaosspiral till dess att katastrofen är ett faktum.

Det är redan klart med en fjärde säsong. Jag både längtar och bävar.

BoJack Horseman finns att se på Netflix.

Just nu på TVdags

Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: bristande kommunikation & nakna normperfekta kroppar i Normala människor

9 augusti, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Blodet droppar i synd & skam-tyngda Miraklet

2 augusti, 2020
Podcast

Nytt avsnitt av Salong 3: The Swimmer (1968)

28 juli, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Grow tar dansk crime-tv tillbaka till täten

26 juli, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Michaela Coels mästerverk I May Destroy You

19 juli, 2020
Podcast

Nytt avsnitt av Salong 3: Little Fugitive (1953)

14 juli, 2020
Tips

Underbart dålig stämning när Ziwe gisslar kollegor om rasism

13 juli, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Sandis skojdissningar av Gyles Brandreth i QI

12 juli, 2020
Tips

Damer i burar! Amy Sedaris i otippad hyllning av obskyr 60-talsrulle

7 juli, 2020
Söndagskrönikan med veckolista

Bäst i tv-världen just nu: Perry Mason-skådisguldet – Lithgow, Rhys & Maslany

5 juli, 2020
Streamingtips

Missa inte febriga »I May Destroy You« på HBO Nordic

2 juli, 2020
Tips

Office Hours med Tim Heidecker – kul & kaotisk karantänkultur

30 juni, 2020

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel