Nypremiär från NonStop Timeless

Vilken julklapp för filmnördar – Chaplins Guldfeber nyrestaurerad, på stor duk!

Betyg 5 av 5

The Lone Prospector (Charlie Chaplin) är en av hundratusentals lycksökare som drömmer om guld och rikedom i de snötäckta bergen i Alaska. Genom lika delar flax och otur möter han tre färgstarka figurer: Big Jim McKay (Mack Swain), en råbarkad bjässe till karl som hittar en stor guldåder på sin landplätt; Black Larsen (Tom Murray), en efterlyst brottsling som är beredd att mörda för att komma åt guldet; och den vackra Georgia (Georgia Hale) som luffaren blir handlöst förälskad i, sällskapsdam på den lokala krogen. Förenade i drömmen om ett bättre liv korsas deras vägar, och resultatet är – rent guld.

Chaplin fick idén till Guldfeber när han bläddrade bland bilder från guldruschen i Klondike på 1890-talet. En perfekt miljö att placera Luffaren i, där den mikroskopiska chansen att bli rik och lycklig ställdes mot enorma faror i form av fattigdom och svält, hungriga grizzlybjörnar och livsfarliga laviner. En ensam guldgrävare, malplacerad i sin luffarstass, mot till synes oövervinnerliga odds men med det ständigt goda humöret på sin sida.

I samma veva ramlade Chaplin på en story om ett gäng immigranter som hamnat i en svår snöstorm i Sierra Nevada och tvingades äta upp sina egna stövlar – och värre, sina vänners döda kroppar – för att överleva. Ur detta morbida koncept föddes idén till den nu ikoniska scenen där luffaren i brist på mat kalasar på sin egen sko, en bistert roligt scen och ett gyllene exempel på Chaplins osvikliga förmåga att vränga skratt ur desperata omständigheter. Det är en typisk bild av luffaren: trots att han befinner sig på botten håller han ändå på värdigheten när han omsorgsfullt tillreder dojan (i verkligheten gjord av lakrits), dukar fint med bestick, saltar och pepprar, och sen kämpar tappert med att få i sig den obarmhärtigt sega kängan.

Ur detta morbida koncept föddes idén till den nu ikoniska scenen där luffaren i brist på mat kalasar på sina egna skor, en bistert roligt scen och ett gyllene exempel på Chaplins osvikliga förmåga att vränga skratt ur desperata omständigheter.

Guldfeber är full av såna minnesvärda scener. Timmerstugan som blåser i väg i stormen och balanserar över ett bråddjup. Luffaren som i en drömsekvens gör ett dansnummer i miniatyr, med ett par brödbitar. Och förstås scenen där Big Jim, vimmelkantig av hunger, drabbas av svåra hallisar och tror att Chaplin är en stor fet nygrillad kyckling som måste jagas och ätas. En underbart surrealistisk sekvens i en film med för sin tid imponerande specialeffekter, där skådespelare skickligt dubbelexponeras över laviner i miniatyr. Det är också en av Chaplins bäst fotade filmer, av hans mångårige medarbetare Roland Tothero. Jag är väldigt svag för effektiva bilder som denna, där luffaren på avstånd längtansfullt betraktar Georgia Hale och en gemenskap han aldrig blir del av:

chaplin1Guldfeber hade premiär sommaren 1925 och blev en dundersuccé hos både publik och kritiker. 1942 släpptes filmen igen, i en ny version där Chaplin trimmat över tio minuter, lagt till nyskriven musik av Max Terr (som blev Oscarnominerad), och ersatt textskyltarna med sin egen berättarröst. Det är denna version som nu går upp på bio i nyrestaurerad version. Chaplin verserade stämma blir en fin ciceron, som gör filmen ännu mer personlig. Guldfeber är den film Chaplin själv ville bli ihågkommen för, och det är inte konstigt – det är en av hans allra bästa och mest koncentrerade berättelser, en ömsint pärla som håller alltjämt.

Guldfeber har nypremiär på bio i dag – följ länken för biografer och tider.

Just nu på TVdags

Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Sharon Horgan-aktiga Ida Elise Broch i Home for Christmas

8 december, 2019
TVdags betygsätter tolkningarna

Mycket mellanmjölk men ändå mysig Så mycket bättre-final

7 december, 2019
Säsongspremiär

Benlöse Ivar på äventyr i Ryssland när Vikings ska få ett avslut

5 december, 2019
TVdags blickar tillbaka på 2010-talet

2010-talet gav oss några alldeles utsökta äktenskapsdraman

3 december, 2019
Kommentar

The Irishman föryngrar ansikten digitalt, men glömmer bort allt det andra

2 december, 2019
Kommentar

Ken Burns Countrymusikens historia på SVT Play – men se den inte!

1 december, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Ray Donovans eviga dödsdans

1 december, 2019
TVdags betygsätter tolkningarna

Är Magnus 1 eller 5? TVdags splittrat efter Så mycket bättre

30 november, 2019
Recension

Julen i fara i årets julkalender Panik i tomteverkstan

30 november, 2019
Pop Culture Confidential

I veckans podd: The Irishman-aktuella dekoratören Regina Graves

28 november, 2019
Gruppdiskussion

Gaslighting & spagettivästern: The Walking Dead-cirkelns säsongsreflektioner efter vinterfinalen

28 november, 2019
Kommentar

Melodifestivalen 2020: Dags för en kvinna att vinna!

26 november, 2019

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel