Spoilerspecial

Vi har sett Star Wars: The Last Jedi – nu snackar vi!

Betyg 4 av 5

Hur ska man ens ta sig an en sån här film, svullen av nostalgi och kommersialism och nördberättigande? TVdags Anna-Karin Linder och Björn Finér gör ett försök att reda ut vad Star Wars: The Last Jedi egentligen var för film.

Anna-Karin: Jag hade känslan nånstans i mitten att min barndom dog och återuppstod, mognare och förbättrad. Jag vet att många gubbnostalgiker kommer säga att det var bättre förr, att detta inte är Star Wars, men genren och universat måste utvecklas för att inte bli helt värdelöst. Jag tycker de tagit in den tid som gått inuti Star Wars också, sen de första filmerna och kommenterat det snyggt. Jag känner mig inte hotad av nya Star Wars, alls, jag tycker den känns fräsch och förbättrad. Vad tycker du?

Björn: Haha, gubbnostalgiker. Det låter inte som något jag vill vara… men inte heller som något jag är. Jag är jätteförtjust i nya universat, men sanningen att säga är jag mest intresserad av Rey – och Kylo Ren. Varken Finn eller Poe Dameron pinglar i min klocka. På minussidan känns dock det nya universat Disney-fierat och det känns som det tillkommit lite Harry Potter-vibbar. Eller?

Anna-Karin: Det är svårt för mig att säga kritiska saker om Star Wars, för mig är det verkligen att vara elva år gammal igen att se de nya filmerna. Det känns liksom som en integrerad del av mig. Så jag antar att jag reagerar med kärlek istället för ilska när de ändrar saker. Jag är äldre och förändrad, så varför kan inte Star Wars göra det? Men jag får inga Harry Potter-vibbar – de går i så fall helt förbi.
Men ja, i filmen är det Rey och Kylo Ren som jag tycker allra bäst om. Deras relation känns så förutsägbar, men ändå så relaterbar och så äkta. Överlag så följer ju filmen standardmodell 1A för hur en Star Wars-rulle är uppbyggd: klipp mellan rymdstrider, kamp mot klockan och religiöst use the force-mumbo jumbo. Funkar det för dig?

Björn: Standardmodellen 1A är exakt så jag vill att filmer ska vara. Och nu är det dags att börja spoila, för vi tror inte att någon som blir spoilkränkt kommer läsa detta utan att se först. Jag älskar Ben Kenobis förklaring av kraften i Episod IV, sen blev det ganska mycket jobbigare i Episod I–III (Midi-chlorians, suck) men min son var i perfekt ålder när de kom så jag såg dem »genom hans ögon« och blev lika förälskad som han. Så när Luke sa åt Rey att »reach out« och hon gjorde det, blev jag lycklig som ett barn. Jag köpte till och med deras sammankoppling, även om den inte var canon före den här filmen (inte den graden av sammankoppling i alla fall). Det som jag tyckte kändes Harry Potterskt var i casino-staden, men kan inte sätta fingret exakt på vad. Sedan var det ju en solklar Oliver Twist-blinkning med barnen. Och om jag börjar med de få problemen jag hade med filmen så var det just äventyret i casino-staden. Var det någon gång du kände »oj, nu håller de på att segla snett«?

Anna-Karin: Ja, men eller hur, hela »nu ska vi hämta hem en helt random kodknäckare på arton timmar (som sen inte visar sig behövas, wtf)« kändes konstig, även om jag verkligen uppskattade Finn och Rose-äventyrardelen av det hela. Jag tyckte castingen av Benicio Del Toro var knas och han var helt överspelad. Men jag förlåter dem för det, för att hela den sekvensen är fyllt av nån slags rasande klasshat. Jag uppskattade dock att få se de lite »finare« delarna av galaxen istället för att vi försöker återskapa rymdbaren i Mos Eisley eller Jabbas smugglarpalats. Och ja, det blir ju yxigt, kapitalism är ondska (när det berättas av en av världens största företagskoncerner liksom) och rika människor är onda och förtrycker små barn, men fan, jag köper det.
Var det nåt du tyckte funkade extra bra?

Björn: Jag älskade introt, och kanske särskilt Poes »Hugs« i stället för »Hux«. Det var det bästa med Poe i hela filmen. Jag tyckte de nya djuren fungerade svinbra – inte minst Lukes märkliga scen. Jag störde mig inte alls på porgarna – Star Wars egna lunnefåglar, ju. What’s not to like? Rey, Luke och Leia är magnetiska och precis som för dig är det omöjligt för mig att se på mina barndomskärlekar nyktert. Tyvärr föredrar jag Kylo med mask. Rösten! Men han är ju grym även utan mask. Rent visuellt tror jag det här är min favorit-Star Wars-rulle.
Vad gillade du mest?

Anna-Karin: Slutstriden är ju magisk. Det röda saltet, Luke vs Kylo omringad av imperiet. Jag vet att jag kommer få fan för det, men jag tyckte också om Leias gudsögonblick. Det blev så otroligt mycket surrealism angående de där Skywalkers, med sina magiska krafter, och hur liksom universum vrider sig runt dem, oavsett om de är onda eller goda. Jag älskar ju allt som är episkt, och när Laura Derns amiral Holdo ljushoppar in i slagskeppet så kan jag ha gnytt av nånslags gråt som fastnade i halsen. Flykten på alienhästarna tyckte jag också mycket om.
Men det kan kommer minnas denna Star Wars för mest är hur bra de blivit på representation. Så mycket kvinnor överallt, både på imperiesidan och rebellsidan. Det värmer min stackars inre elvaåring som fått hålla till godo med bara Leia så länge.

Björn: Episkt var det! Luke vs Kylo var helt fantastiskt! Representationen är nog det enskilt bästa med nystarten. Skrattar fortfarande när jag tänker på när Finn skulle ta Rey i handen i förra filmen, när de sprang. Kanske simpelt, men ack så bra. Och ja, Leias gudsögonblick kommer sannolikt få skit. Meeeeen, jag älskade det. Älskade också Dern. Lite synd att de inte tänkte på ljushopp tidigare, dock, haha. Och hur många pers består rebellgänget av nu? 20 pers? Det känns skönt att samma regissör ska rådda nästa trilogi. Rian Johnson är stabil.
Vad gillade du Snoke?

Anna-Karin: Det bästa med Snoke var att han dödades av. Tyckte det var fult animerat och att hela Snoke är ointressant. Det enda man ville se var ju Rey och Kylo som längtar efter varandra och har den där oklara kontakten. Jag anar nåt slags yin och yang-tema i dem, där den där omtalade balansen ska gestaltas. Men jag vet inte om vi kommer få nåt redemption arc från Kylo, känns som han har fått rätt många chanser redan. Men åh, vad jag tycker om att det stela First order styrs av känslostyrda galningar och de resignerade blickarna från dess officerare. Känns läskigt close to home à la Trump ändå.

Björn: Jag hade inga problem med animeringen, men hela hans design var lite trött. Fajten var snygg. Och Serkis var ändå bra. Snoke-problemet i mina ögon är att det blev för ospännande att det presenterades någon som skulle vara mäktigare än Darth Sidious. Det var förra filmens största problem.The Last Jedi känns som »Den röda filmen« med den fajten och det röda saltet. Och höll nästan på att glömma. Yoda! Älskade Yoda!

Anna-Karin: Ja, det var fint, Yoda användes precis rätt. Så vad blir betyget då? Jag som är en sån obotlig gråtare (varje gång Carrie Fisher var i bild så drog vattnet igång) skulle inte klara mig med ett mindre betyg än en fyra. Jag är nöjd och stinn och vill se den en gång till. Nörden i mig går hand i hand med elvaåringen och är så jävla lycklig.

Björn: En solklar fyra för mig med. Kommer absolut se den på bio igen. Kul att det var en sådan känsloresa.

Vad tyckte ni? Vad har vi glömt? Skjut i kommentarsfältet!

Star Wars: The Last Jedi har biopremiär i dag.

Just nu på TVdags

Streamingtips

The Cry på C More – isande drama om föräldraskapets värsta prövningar

21 oktober, 2018
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Den självklara oberäkneligheten i One Dollar

21 oktober, 2018
TVdags betygsätter tolkningarna

Bäst i kvällens Så mycket bättre: Albin Lee Meldaus inlevelse & quirky charm

20 oktober, 2018
Pop Culture Confidential

I veckans podd: svenske succé-filmfotografen Linus Sandgren

20 oktober, 2018
Recension

Daredevils nya skurk gör tredje säsongen fantastisk trots en långsam start

19 oktober, 2018
Kommentar

I Bonde söker fru: bonniga bönder, en lookalike & kärlekssnyftande Lindorff

17 oktober, 2018
Streamingtips

Muppdiggare, kolla in Christine McConnells skräckdelikatesser

17 oktober, 2018
Premiärrecension

Filmisk kvalitet men ytligt tempo i nya Kristina Ohlsson-noir-deckaren Sthlm Rekviem

17 oktober, 2018
Gruppdiskussion

The Walking Dead-cirkeln om Bernard Butler, Mother Goose & prällesex

16 oktober, 2018
Kommentar

Nu på HBO Nordic – estetiskt & aptitligt fluff i A Discovery of Witches

16 oktober, 2018
Nyhet

Dracula ska bli Netflix-serie i händerna på Sherlock-skaparna

15 oktober, 2018
Recension

Lena Dunhams-serien Camping är inte helt oäven – både parodisk & småskruvad

15 oktober, 2018

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel