Vänta nu – var inte Israels ESC-bidrag yellowface-rasism?
Att analysera yellowface-fenomenet inom västerländsk popkultur är inte jättelätt. Så vi ska inte ge oss på någon vetenskaplig dom över Israels Eurovision-vinnare. Japansk popkultur är i sig ett enda stort kollage av approprieringsglädje. Nettes space bun-frisyr, odangon, kommer väl direkt från Mimmi Pigg. Japansk popkultur är direkt brutal (det vill säga brutalt kärleksfull) mot västerländsk dito och kör den på full kraft i en mixer. Det är respektlöst och respektfullt på samma gång.
Även västerlänningar som normalt skulle förfasas över blackface har tendenser till överseende med härmande av japanska stereotyper, ser en hyllning till något »härligt hejigt« och missar förminskandet.
Det går att föra ett flertal ursäktande resonemang på denna basis. Men kanske är det just därför vi bör ta ett steg tillbaka och bara konstatera att det finnsnågot problematiskt här.
Även västerlänningar som normalt skulle förfasas över blackface har tendenser till överseende med härmande av asiatiska stereotyper, och i synnerhet japanska – man ser en hyllning till något »härligt hejigt« och missar risken för förminskande i detta. Alternativt ser man ingen imitation överhuvudtaget.
Nettas ESC-bidrag menade säkert väl men var ju inte ens en riktig hyllning till japansk mash-up, utan bara ett stil-lån som i kombination med kacklandet som en kyckling och det »komiska« tittandet i kors trampade helt snett. Japaner med sina pokemons, konstiga kycklingar och frisyrer och ögon, liksom.
