Recension

Vad hände med rom:et i romcom? För lite kärlek i Apatows nya Netflix-serie Love

Definition av »White people’s problems«, enligt Urban Dictionary:

  1. Events or situations which are deemed overly taxing to only white people.
  2. Non-issues and scenarios which are deemed dire enough by white people to vent about via Facebook, Twitter, therapy sessions, and any other time they may have someone else's brief attention.

Nu är det ju förstås så att kärleksproblem inte är »white people's problems«, eller i-landsproblem som vi säger ibland här hemma, utan drabbar oss alla vilka vi än är.  Men. Exakt hur synd ska jag tycka om självömkande Gus (Paul Rust) och Mickey (Gillian Jacobs) i Judd Apatows nya Netflix-serie Love?

De är 31 respektive 32 år så deras liv är knappast över… Båda ser bra ut, speciellt tuffa Mickey som är fotomodellsnygg. Gus är väl mer nörd-snygg. Tänk en blandning av Seth Cohen och Woody Allen. Båda två har coola jobb, okej att Gus är lärare på tv-serieinspelningen och inte författare, men det är ändå bra mycket festligare än mycket annat. De bor i fina Los Angeles-hus med trädgårdar. De har vänner som de munhuggs kvickt med.

Åh nej, så ni har helt gett upp när de kommer till kärlek? Vadå, för att ni har varsitt misslyckat förhållande bakom er? Och ni är så fruktansvärt ensamma när ni varit singlar i två hela månader? Men buhu.

I vilket fall som helst träffar de här inte speciellt älskvärda personerna, Gus och Mickey, på varandra i ett faktiskt klassiskt romcom-scenario: i affären, där Mickey glömt plånkan och Gus betalar. Ljuv musik… uppstår inte direkt, men de kämpar på för att få ett fungerande förhållande. Varför de nu vill vara ihop med varandra. Jag kan nämligen inte förstå det.

Gus är gnällig och mesig, men åtminstone relativt snäll. Mickey är däremot en dålig vän, dålig flickvän, dålig människo-vän över överhuvudtaget: självisk, dryg och rejält oförskämd.

Mickey känns exakt som en sådan där skitsnygg, smal, cool tjej som kommer undan med allt. Du har träffat henne.

Vänta, det där räckte inte, jag är inte klar med vad jag tycker om henne! Här kommer det:

Mickey känns exakt som en sådan där skitsnygg, smal, cool tjej som kommer undan med allt. Du har träffat henne. Det är hon som snor killen på festen som du fram till dess att hon dök upp haft så trevligt med, och det räcker med att hon bara blinkar åt honom för att han ska falla som en fura och sedan hånglar de bara för att hon vill bevisa att hon kan hångla med vem som helst and you go home and you cry and you want to die. Och sedan visar det sig såklart att tjejen såklart inte bryr sig om killen ifråga utan gjorde det för att bräda dig men han är hur betuttad som helst och trånar i år och kanske gråter ut i din famn om du har tur/otur. Den tjejen är Mickey. Grrr.

Det är möjligt att hon ska vara en trasig själ, men det är helt omöjligt att tycka om/synd om henne. Det är också omöjligt att heja på den här relationen. Gus och Mickey ska verkligen inte vara ihop, de verkar ju mer hata än älska varandra!

Men! Love är ändå märkvärdigt beroendeframkallande! Vad är det som gör att man inte kan sluta titta?

Något är det i alla fall som gör att jag vill fortsätta se de här två miffona vara jobbiga mot varandra.

Är det bara bulktittandets magi, att man lätt kan plöja de tio avsnitten på raken? Är det de långa scenerna som verkligen får ta tid, med ofta fyndig dialog? Där en originellt misslyckad dejt får ta upp ett helt avsnitt och inte bara en scen? Är det att vissa delar av avsnitt 2 kändes som en (mindre mysig) Before Sunrise? Är det den härliga metakänslan med studioinspelningen av »Wichita«, Gus arbetsplats, där producenten Judd Apatows dotter i verkligheten, Iris, spelar pressat skådisbarn? Är det ett avslappnat LA-liv med snabbmat och poolpartyn och knark man blir sugen på? Är det för att man önskar att ens kompisgäng sågs och gjorde låtar av filmtitlar så där kul? Något är det i alla fall som gör att jag vill fortsätta se de här två miffona vara jobbiga mot varandra.

De som skapat Love är Lesley Arfin som är medförfattare till Brooklyn Nine-Nine, Girls och Awkward och som är gift med Paul Rust, som alltså spelar Gus och är medskapare till serien. De här två har slagit sig samman med den enormt framgångsrike och sympatiske Judd Apatow. Han har skapat/producerat saker som jag verkligen älskar – från Freaks and Geeks och Undeclared till Bridesmaids och Knocked Up.

Men alla de Apatow-verk jag räknat upp har en genuin värme som jag saknar i Love. Jag förstår att det är meningen att vi här ska tycka om det originellt dysfunktionella, skeva och jobbiga. Love har fått översvallande positiv kritik och har redan en beställning på en säsong två. Kanske har jag en smula svårt för Love då jag är konservativ och föredrar romcoms med, jag vet inte, par som faktiskt tycker om varandra? Egentligen skulle Love blivit en film, kanske hade den trots allt vunnit på det? Mindre hänga i Mickeys otrevliga sällskap, och mer skämt. Och kanske plocka in forne parhästen Paul Feig. Då hade det kunnat bli ännu en Apatow-klassiker.

I stället sitter jag och är arg för att Gus kastade ut sin bluray-utgåva av När Harry träffade Sally genom bilfönstret.

Säsong 1 av Love finns på Netflix.

Just nu på TVdags

Nyhet

Disney+ öppnar för förbeställning

13 augusti, 2020
Podcast

Nytt avsnitt av Salong 3: Les demoiselles de Rochefort (1967)

11 augusti, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: bristande kommunikation & nakna normperfekta kroppar i Normala människor

9 augusti, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Blodet droppar i synd & skam-tyngda Miraklet

2 augusti, 2020
Podcast

Nytt avsnitt av Salong 3: The Swimmer (1968)

28 juli, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Grow tar dansk crime-tv tillbaka till täten

26 juli, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Michaela Coels mästerverk I May Destroy You

19 juli, 2020
Podcast

Nytt avsnitt av Salong 3: Little Fugitive (1953)

14 juli, 2020
Tips

Underbart dålig stämning när Ziwe gisslar kollegor om rasism

13 juli, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Sandis skojdissningar av Gyles Brandreth i QI

12 juli, 2020
Tips

Damer i burar! Amy Sedaris i otippad hyllning av obskyr 60-talsrulle

7 juli, 2020
Söndagskrönikan med veckolista

Bäst i tv-världen just nu: Perry Mason-skådisguldet – Lithgow, Rhys & Maslany

5 juli, 2020

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel