Recension

Uppfriskande miljöombyte & Bollywood noir i Netflix Sacred Games

Betyg 4 av 5

När Netflix lanserar sin första indiska originalserie breddar sig streamingjätten inte bara geografiskt, Sacred Games vidgar också gränserna för hur en polisserie kan se ut. Sedan juli finns första säsongen åtta avsnitt tillgängliga på Netflix och tv-tyckare globen runt konstaterar att det är en ny genre i stan: Bollywood noir.

Indiens första globala streaming-show är välgjord, sexig och spännande, med ena foten i framtiden och den andra i Mahabharata.

En gangsterkung med gudskomplex och en polisprotagonist som lämnats av sin fru, knaprar ångestdämpande och inte kommer någonstans i karriären är stapelvaror i polisserier. Men att den medelåderskrisande snuten är sikh med turban och stålarmband och gangsterkungens fort ligger på en soptipp i Mumbai är, än så länge, desto ovanligare. Netflix nya tillskott i sin växande bukett av lokalt producerade originalserier innebär att streamingpubliken i över 190 länder nu har tillgång till en web-show med rollfigurer som talar punjabi, marathi, hindi och gujarati –något som måste vara unikt i kriminalseriehistorien.

Indiens första globala streaming-show är välgjord, sexig och spännande, med ena foten i framtiden och den andra i Mahabharata. Öppningsrepliken i första avsnittet »Tror du på Gud?«, sätter tonen. Det här är en kriminalserie där katt och råtta-leken utspelar sig i skuggan av Indiens moderna historia och växande spänningar mellan religion och politik. I centrum Sartaj Singh (spelad av Bollywood-stjärnan Saif Ali Khan) som vill vara en »bra polis« och gå i sin okorrumperade pappas fotspår, men dras in i en apokalyptisk domedagsdans när den gåtfulla, sedan länge försvunna gangsterledaren, Ganesh Gaitonde (spelad av Nawazuddin Siddiqui, en annan Bollywood-stjärna) plötsligt ringer. Sartaj får veta att Mumbai ska gå under om 25 dagar och att Gaitonde utsett honom att rädda staden. En våldsam berättelse om korruption, maktmissbruk, sex, religiösa konflikter, terrorism och gängkrig rullas ut spetsad med mörk humor. Tidslinjerna är två, den ena är en återblick där Gaitonde berättar sin historia för Sartaj, och den andra är nutid. Med hjälp av konstapeln Katekar (förtjusande spelad av Jitendra Joshi) och RAW-agenten Anjali Mathur (spelad av stjärnskottet Radhika Apte) börjar Sartaj Singh nysta i ett mäktigt nätverk av Bollywood-skådespelare, poliser, gangsters, gurus och politiker i megastaden där alla verkar vara till salu, och alla har en hållhake på någon. Den stora gåtan är, vem eller vad som egentligen håller i trådarna.

För en polisserie-konsument på norra halvklotet gödd på Nordic noir och engelskspråkiga historier är Sacred Games ett uppfriskande miljöombyte.

Sacred Games bygger på Vikram Chandras kritikerrosade, nästan tusen sidor långa Bombay-epos från 2006, en vindlande thriller och deckare som är lika mycket socialrealistisk roman om politik, klass och religion. För en polisserie-konsument på norra halvklotet gödd på Nordic noir och engelskspråkiga historier är Sacred Games ett uppfriskande miljöombyte. Klockan-som-tickar-mot-domedagen-spänningen naglar förstås fast en vid skärmen, men lika uppslukad blir jag av polisvardagen i Mumbai. Guldgult dammigt ljus, bambubatonger, Gandhi-porträtt på kontorsväggar, mat i tiffin-boxar. Serien dryper av indisk kulturhistoria, snyggt invävd i själva polis- och gangsterdramat, men också i det visuella. (Hoppa inte över introt!) Showens logo är en mandala där hinduiska och muslimska element kombinerats på ett nyskapande sätt. Tittar man noga, som väldigt många fans med väldigt många teorier gjort, hittar man även de enskilda avsnittens åtta symboler i Mandalan, var och en med motiv från hinduisk mytologi som anknyter till handlingen.

Skådespelarna i Sacred Games är övervägande nya ansikten för mig (med undantag för Nawazuddin Siddiqui och barnskådespelaren Sunny Pawar som båda är med i Lion och Radhika Apte som spelar i Lust Stories som hade premiär på Netflix i juni) och vilka skådespelare! Karismatiska Nawazuddin Siddiqui får Gaitonde att lysa inifrån, gör honom mänsklig, men låter en sida förbli ett mysterium, kanske till och med för Gaitonde själv. Saif Ali Khans spelar Sartaj Singh med återhållen energi, gör honom till en sammanbiten hjälte, med ensamhet och rättspatos i blick. Polisuniformen har blivit för trång och Sartaj är på gränsen att implodera av korruptionen omkring sig och stämpeln han fått som »lågpresterande«.

Resten av skådespelargänget är toppklass rakt igenom, särskilt Shalini Vatsa som Kanta Bai, kraftfull, kvinnlig högerhand till Gaitonde, Jatin Sarna som Gaitonde’s sidekick Bunty, Neeraj Kabi som Sartaj Singhs stillsamt genomruttna chef Parulkar och Kubra Sait som spelar Gaitondes transsexuella kärlek Kuckoo gör intryck.

Det var egentligen tänkt att språket i Sacred Games skulle vara engelska, men i autenticitetens namn insisterade Kashyap och Motwane på att göra den flerspråkig.

Sacred Games är regisserad av de två regi-essen Anurag Kashyap och Vikramaditya Motwane, som fått fria händer av Netflix och till det friheten att slippa den indiska censuren som de båda öppet avskyr och är notoriska motståndare till. Så sent som för två år sedan var Kashyap drivande i ett censurmål gällande filmen Udta Punjab som han till sist vann i Indiens högsta domstol. Inför Sacred Games var regissörerna måna om två saker: serien skulle vara trogen bokens anda och flerspråkig. Från början var det tänkt att språket i Sacred Games skulle vara engelska, men i autenticitetens namn insisterade Kashyap och Motwane på att göra den flerspråkig. Bokens författare Vikram Chandra, anlitades som manuskonsult och har lovordat slutresultatet. Särskilt stolt är han över att »människorna i serien pratar som indier gör«.

Ganesh Gaitonde, gangsterkung med gudskomplex.
Ganesh Gaitonde, gangsterkung med gudskomplex.

Behöver man då ha inblick i Indien för att kunna njuta av Sacred Games? Jag frågar Zac O'Yeah, svensk författare bosatt i Bangalore, Indien sedan många år och aktuell med thrillern Den tropiske detektiven (Verbal förlag, 2018).

– Inte egentligen, för den är ju gjord i en stil man känner igen från amerikanska tv-deckare och ovanligt lite Bollywood-estetik, även om det finns en underton av den indiska filmindustrins sätt att koka ihop masala på allehanda ingredienser – i vissa avsnitt finns ju till och med sång- och dansnummer, fast här har man sett till att de passar in i handlingen och äger rum på någon skum klubb.

Zac hyllar också produktionens sätt att ta vara på Bombay/Mumbais miljöer.

– Jag märker, speciellt i återblickarna, hur kärleksfullt de återskapat det tidiga 1990-talets stad, då den ju fortfarande hette Bombay, med tidstrogna restauranger och barer, kläder, bilar och gatuscener. Och de scener som utspelar sig i nutid speglar också väl stadens moderna puls. Så om man har varit i Bombay/Mumbai någon gång under de senaste årtiondena så är Sacred Games en fantastisk tripp att bara njuta av.

Du tycker Vikram Chandra är värd nobelpris. Varför?

– Varför inte? Ibland ska väl priset kunna gå till någon riktigt bra bok och författare. Jag brukar ta upp Sacred Games i mina artiklar om deckare som ett exempel på en episk kriminalroman som spränger gränserna för vad deckare kan vara, det är ett porträtt av Mumbai även om många platser i boken är fiktiva, liksom Ed McBains polisromaner om Manhattan som utspelade sig på ett fiktivt Manhattan, och en analys av Indiens historia från 1940-talet och framåt, plus att boken innehåller instruktioner för hur man ska göra en Bollywoodfilm, ja, den innehåller helt enkelt allt man behöver här i livet. Dessutom har Vikram Chandra under hela sin karriär rent generellt enbart skapat beundransvärda litterära mästerverk av ett slag som imponerar, med knivskarpa gestalter och rika miljöer och djupgående sociala analyser, ja, han är en genuin ordkonstnär. Aldrig ett enda ord som sitter fel i de texterna. Dessutom är han en trevlig snubbe. Så om det är någon som förtjänar ett Nobelpris i litteratur så är det han, fast nu i och med att Svenska akademien kackat i eget bo och glömt spola i sin #me-toa lär det ju inte bli av. Åtminstone inte i år.

Första säsongen av Sacred Games täcker bara en fjärdedel av boken, men i indisk media florerar rykten om fyra säsonger totalt och eventuell inspelningsstart av säsong två redan i höst. Låt oss hoppas det blir fler säsonger! Att ha Indiens språkrikedom, skådespelare och berättelser ett klick bort är en fet framgång för mångfalden.

Trivia

  • Barnskådisen Sunny Pawar känd från Oscarsnominerade filmen Lion spelar Ganesh Gaitonde som pojke i Sacred Games. I rollen som vuxen Ganesh Gaitonde ser vi som bekant Nawazuddin Siddiqui, som, nu blir det lite snurrigt, även syns några minuter i en scen mot Sunny Pawar i Lion.
  • Den indiska skådespelare som synts mest hittills på Netflix är stjärnskottet Radhika Apte, som spelar RAW-agenten Anjali Mathur i Sacred Games. Hon medverkar även i indiska skräckserien Ghoul som har premiär på Netflix senare i augusti och i en av de fyra kortfilmerna i Lust Series, som för övrigt är regisserad av Sacred Games-regissören Anurag Kashyap.

Sacred Games finns på Netflix.

Just nu på TVdags

Nyhet

Nä, nu tändas tusen juleljus… Årets julvärd är Kattis Ahlström!

20 november, 2018
Klipp

Tröttna aldrig, världen! Alexander Skarsgård förklarar lagom & fika

19 november, 2018
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Jon Voights sista flykt i Ray Donovan

18 november, 2018
TVdags betygsätter tolkningarna

Så mycket bättre: Linneas feministiska manifest är säsongens låt

17 november, 2018
Viaplay-premiär

Niklas Ekstedts Four Hands Menu – höstens mysigaste mat-tv

16 november, 2018
Pop Culture Confidential

I podden: Soraya Chemaly om Rage Becomes Her: The Power of Women’s Anger

14 november, 2018
Recension

Tung Lassgård räddar Jägarna – nu på C More

14 november, 2018
Recension

Fantastiska vidunder: Grindelwalds brott – besök magiska Paris i denna fullproppade uppföljare

14 november, 2018
Gruppdiskussion

The Walking Dead-cirkeln om muterade zombier, tidshopp & Grey Carol

13 november, 2018
Stan Lee (1922–2018)

Julia Skott tar farväl av Stan Lee, superhjältarnas superhjälte

13 november, 2018
Intresseklubben Antecknar #56

Nytt avsnitt av TVdags filmpodd: Mission Impossible-sviten del 2

13 november, 2018
Teaser

#ForTheThrone – HBO-pepp inför sista säsongen av Game of Thrones

13 november, 2018

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel