Till minne

TVdags sörjer Mark Hollis – och lyssnar på hans livs sista stycke tv-musik

En av rockhistoriens absolut största konstnärliga kreatörer, Mark Hollis, har avlidit vid 64 års ålder. Hans tre sista semi-improvisatoriska album med Talk Talk liknade inget annat när de kom men kan i dag fortfarande höras hos många andra, som inspirerades då och för arvet vidare nu. Varken Radiohead eller Mogwai hade blivit vad de blev om det inte varit för Mark Hollis visioner. Men inget av alla alla band som låtit sig inspireras av Talk Talk är heller riktigt i närheten av förebilden. Sigur Ros är kanske det tydligaste exemplet – så uppenbart influerade men ändå så långt ifrån.

Varken Radiohead eller Mogwai hade blivit vad de blev om det inte varit för Mark Hollis visioner. Men inget av alla alla band som låtit sig inspireras av Talk Talk är heller riktigt i närheten av förebilden.

Efter Talk Talk gjorde Hollis endast ett soloalbum, 1998, innan han drog sig tillbaka helt från musikindustrin. Att musiken ändå fortsatte att uppta en stor del av hans tankar och känslor framgick på ett överraskande berörande sätt av en de många fragmentariska kondoleanserna på Twitter i går, innan dödsfallet bekräftats officiellt – se svaret här på The The-tweeten:


Men en sista comeback gjorde han, trots allt. Det var 2012, och det var med en enda låt. Miljön var ett både inre och yttre brinnande Chicago, visuellt iscensatt av Mario van Peebles. Nämligen ett avsnitt, Backflash, av den alltjämt sorgligt underskattade dramaserien Boss, med Kelsey Grammer i sitt livs bästa ledande roll som stadens hårt pressade och korrupta borgmästare. Just detta avsnitt var seriens allra starkaste, med en omatchad filmisk, fotografisk, lager-på-lager-poesi – när jag recenserade det 2012 skrev jag att inte ens Breaking Bad kunde överträffa det; med rå realism på både gatunivå och i maktkorridorer, i dubbelexponering och djup synk. Men där fanns framför allt också ett surrealistiskt lager som tryckte sig in i samma dubbelexponering, och gav en tjutande historisk förtätning åt nutidsspänningen. Det var här det framstod som allra tydligast hur borgmästare Kanes neurologiska sjukdom skilde ut sig som kraftigast mot Walter Whites cancer i Breaking Bad. Den senare intog ju snabbt en väldigt passiv roll och praktiskt taget upphörde att existera, annat än som storyfaktor och del i en psykologisk förklaringsmodell. Även i Boss var sjukdomen  startpunkten för hela serien, men sedan fortsatte den att vara på riktigt, med en alltmer högspänd – ohållbar – spänningseffekt.

Boss hade också en subtil vana att införliva exklusiv ny musik, specialskriven för serien, med alltifrån Oneohtrix Point Never till Air. Och, i det allra starkaste avsnittet, Mark Hollis. Då var det hans första nya stycke musik på 14 år, nu också hans livs sista. Ett kort, instrumentalt stycke, ARB Section 1, som spelades under fade out och eftertexter, med extremt hög konstnärlig och emotionell effekt.

Just nu på TVdags

Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Succession-säsongsfinalen, vad annars?

20 oktober, 2019
TVdags betygsätter tolkningarna

Petra & Orup bäst i kvällens Så mycket bättre-premiär

19 oktober, 2019
Recension

Netflix Living with Yourself är lättviktig & mångbottnad på samma gång

18 oktober, 2019
Pop Culture Confidential

I veckans podd: Joker, Succession & mycket mer

17 oktober, 2019
Säsongspremiär

Keeping Faith tillbaka på C More! »Varje bildruta utsökt komponerad«

16 oktober, 2019
Veckans streamingpremiärer

Premiärsammanfattning: Korrupta snutar, korrumperade samurajsjälar & Kanda-skotrar

15 oktober, 2019
Streamingtips

Dplay-måstetittning: Spielbergs & Gibneys hat-dokumentär Why We Hate

14 oktober, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Unbelievable – en feministisk triumf när vi behöver den

13 oktober, 2019
Premiär

Älska mig: Josephine + Sverrir = bäst

12 oktober, 2019
Intresseklubben Antecknar #65

Nytt avsnitt av TVdags filmpodd: Death to Smoochy & Funny Bones

9 oktober, 2019
Veckans streamingpremiärer

Premiärsammanfattning: Basket, bokmalar & blodsband

8 oktober, 2019
Recension

Tv-comeback för svinig Richard Gere i politiska dramat MotherFatherSon

8 oktober, 2019

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel