Malous broccoli-gate och »Den stora journalistkrisen«

TVdags Kjell Häglund svarar DN:s Åsa Beckman: »Din cynism är större än min«

När Malou von Sivers fick Stora journalistpriset twittrade jag en länk till ett videoklipp här på TVdags föreställande Malou dansande med en broccoli – ett av hennes många (oredovisade) Oprah Winfrey-plagiat – samt adderade texten: »Stora journalistkrisen? Sånt här får alltså Malou von Sivers hederspris för.«

Jag står till hundra procent för den kritiken. Samtidigt som det givetvis är helt rätt av Åsa Beckman i Dagens Nyheter i dag att returnera den kritiken mot mig, ur sitt perspektiv, då hon tycker att den är djupt orättvis.

Faktum är ju att det är just för att Malou von Sivers journalistik är ett så urbota slappt förvaltande av Ita Buttrose-arvet som jag är kritisk.

Vad jag däremot vill invända mot, i Beckmans krönika, är att min von Sivers-kritik skulle utgå ifrån att jag är med i ett drev av »diverse mediemän«, där Beckman dessutom lyfter fram endast just mig, karakteriserad som »den alltid lika cyniske Kjell Häglund« – och där denna cynism alltså ska ha någon sorts slagsida mot äldre kvinnor inom tv och media.

Sågningar stannar kvar längre i minnet än hyllningar. Men det duger inte om man vill kritisera någon annan för att vara kategorisk.

Hade Åsa Beckman bemödat sig med att titta närmare i mina flöden, både de sociala på nätet och mina publicerade texter, så hade hon fått stryka det där om »alltid lika cynisk«. Oftast är jag ju faktiskt översvallande positiv; tipsar, lovordar, länkar, hyllar – och då inte minst när det gäller suveräna rutinerade tv-kvinnor. Bara nu under den senaste tiden, alltså ungefär samtidigt som min kritiska Malou-tweet, har jag hyllat Lotta Lundgren, Anna Lindman, Renée Nyberg, Karin Laserow, Sue Perkins, Amy Holden Jones, Barbara Hall, Callie Khourie, Connie Britton, Lisa Kudrow, Katey Sagal… Hur många rutinerade tv-kvinnor har Beckman själv lyft fram under hösten? Dessutom har jag nyligen skrivit en lång text om hur kvinnlig journalistik historiskt nedvärderats jämfört med manlig, och då närmare bestämt just det journalistiska fält som Malou von Sivers rör sig inom och nu prisbelönats för. Faktum är ju att det är just för att jag tycker att Malou von Sivers journalistik är ett så urbota slappt förvaltande av Ita Buttrose-arvet som jag är kritisk.

Det ligger alltså lite mer engagemang bakom min tweet än Åsa Beckman tror – och kanske också mer cynism bakom hennes krönika.

Just nu på TVdags

Recension

På Netflix: Charlie Kaufmans absurda drama I’m Thinking of Ending Things

23 september, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: »Älska mig« – formperfektion i kuliss

20 september, 2020
Premiär

C More-premiär för Maskeradligan – lite som en radiodoku … men på tv

15 september, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: P-Valley är ett arbetsplatsdrama som kan lyfta till skyarna

13 september, 2020
Säsongspremiär

Yellowstone säsong 3 bjuder minsann på mjukisar, mys & melodrama

12 september, 2020
Nyhet

Slutet närmar sig för The Walking Dead – fast ändå inte

9 september, 2020
Kommentar

Yellowstone säsong 2: Familjedramat fördjupas & ranchkriget blir råare

8 september, 2020
Tips

En titt på svensk rollspelshistoria i Mot andra världar

6 september, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen: The Boys är tillbaka i stan – med psykopat-Homelander i täten

6 september, 2020
Recension

Nej, vilken rymdkrasch… Netflix Away kan du hålla dig borta ifrån

4 september, 2020
Recension

The New Mutants-premiär – i sina bästa stunder en Breakfast Club för 2020-talet

3 september, 2020
Recension

Karate Kid-uppföljaren Cobra Kai nu på Netflix!

1 september, 2020

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel