Luke Perry (1966–2019)

TVdags Ida Kjellin om Luke Perry – symbolen för våra svunna tonår

»Jag blev oväntat ledsen«, »Jag trodde inte jag skulle bli så berörd«, »Det här tog hårt av någon anledning«. Den här meningen i många varianter har jag sett många gånger nu, apropå gårdagens besked: skådespelaren Luke Perry är död.

Ett slags förvåning alltså – att jag brydde mig så här mycket? Och själv känner jag precis samma sak – vad ledsen jag blev – men varför blir jag så ledsen?

Det märkliga är att jag inte har inte pratat om eller ens tänkt på Beverly Hills 90210 (det går ju inte att prata om Luke Perry utan att ta upp hans roll som Dylan McKay) på vadå, 20 år? 25?

Han gillade svartvita filmer, läste Bukowski och Jack Kerouac, och jämförde sig själv med poeten lord Byron: de var båda »mad, bad, and dangerous to know«.

Men i höstas började jag lyssna på podden Again with this – en helt strålande rolig podd, där programledarna går genom vartenda avsnitt av Bevvan, alla tio säsonger (de är inte klara än) i detalj. Komplett med vad de kallar »visual aids«, en sida på nätet med bilder och giffar för att kunna ta del av Brandons grimaser när han självrättfärdigt skäller ut någon, Andreas gräsliga frisyrer eller Dylans svårmodiga miner. För ett par veckor upptäckte jag av en slump att serien kommit till Viafree, och då det råkade vara en bakislördag plöjde jag och en kompis som var med då det begav sig de sju första avsnitten. Dessutom plockade jag upp mitt Riverdale-tittande igen. Den härligt kitschiga Acke-versionen på Netflix, där genierna till castare satt 1990-talsstjärnor i alla stora föräldraroller: Luke Perry spelade Archies renhåriga pappa. Och – bara ett par dagar sedan kom nyheten att Bevvan skulle återupplivas, på ett meta-sätt i alla fall. Luke Perry hade dock tackat nej.

Så för mig var det inte alls bara en flashback tillbaka till högstadiet när jag hörde om Luke Perrys död. Då, när alla såg Bevvan. Ingen kunde missa den – det fanns bara ettan, tvåan och fyran och det haglade inte direkt ungdomsserier över oss. Självklart valde man sida. Brenda eller Kelly (för mig, Brenda, givetvis) och mellan Brandon och Dylan. Brandon var det trygga, snälla valet. Dylan var liksom out of my league. Så cool. Och farlig. Eftersom jag tack vare Again with this levt genom alla avsnitt igen kan jag ju nu bara skratta åt hur serien ville skapa en ny James Dean med Dylan. Han gillade svartvita filmer, läste Bukowski och Jack Kerouac, och jämförde sig själv med poeten lord Byron: de var båda »mad, bad, and dangerous to know.« Han hade polisonger och körde motorcykel och en vintage-Porsche. Han hade problem med sin mamma, problem med sin pappa och han bodde ensam i en svit på Bel Air Hotel. När han var 17 var han nykter alkoholist.

dylan

Men Dylan valde den töntiga, präktiga, mörkhåriga tjejen framför alla andra. Det gav oss mesiga tonåringar ett hopp – kunde en farlig, snygg kille, välja mig? Kunde den där svåra snubben se att jag skulle vara den bästa för honom?

I klippet nedan ser vi det legendariska ögonblicket då Dylan och Brenda möts första gången.

Kelly: »What I would do to go out with Dylan McKay…«
Brenda: »I don't know, everyones says he's trouble.«
Kelly: »Well, he can trouble me all he wants!«

Men Dylan dumpade så småningom Brenda för blonda skönhetsdrottningen Kelly, och vi växte upp och upptäckte att de svåra och farliga killarna var as som, mycket riktigt, skulle behandla oss illa.

Jag känner att jag förlorar mig lite här, det är ju inte Dylan McKay jag ska skriva om, utan skådisen, Luke Perry. Men de två är för alltid ihopblandade. Med sin rynkade, ständiga bekymrade panna, uppgivna livet-suger-miner, hesa röst och mörka ögon gjorde Luke Perry sin Dylan perfekt. Han blev precis det som manusförfattarna hoppades på: han blev vår James Dean. Även om vi kan skratta åt det överdrivna i karaktären nu.

Luke Perry symboliserar vår egen ungdom, våra tonår, vår första tv-crush, vårt första möte med klichén Den Svåra Killen.

Så varför är vi så många som känner oss överraskade över den här sorgen över en gammal tonårs-tv-stjärna? Jag tror det är för att Luke Perry så mycket symboliserar vår egen ungdom, våra tonår, vår första tv-crush, vårt första möte med klichén Den Svåra Killen. När Luke Perry dog kom på något sätt vår egen död lite närmare.

Han blev bara 52 år, och det känns så extra trist eftersom han gjorde en så strålande comeback i Riverdale. Han blev känd för en helt ny generation av tonåringar som ville se ungdomsserier med lite lagom med sex blandat med moral (om än i en bra mycket coolare tappning). I sociala medier kommer nu mängder av anekdoter om hur Luke Perry var en riktigt hyvens typ - från att han gav ballonger till barn till att han stod upp för manusförfattarnas rättigheter.

Luke Perry. Du var kanske inte som Dylan, »mad, bad and dangerous to know«, men vi kommer inte glömma dig. Tack för att du gjorde våra tonår mer spännande!

 

Just nu på TVdags

TVdags blickar tillbaka på 2010-talet

Halt and Catch Fire-Bos – den enda äldre kränkta mannen värd att älska

10 december, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Sharon Horgan-aktiga Ida Elise Broch i Home for Christmas

8 december, 2019
TVdags betygsätter tolkningarna

Mycket mellanmjölk men ändå mysig Så mycket bättre-final

7 december, 2019
Säsongspremiär

Benlöse Ivar på äventyr i Ryssland när Vikings ska få ett avslut

5 december, 2019
TVdags blickar tillbaka på 2010-talet

2010-talet gav oss några alldeles utsökta äktenskapsdraman

3 december, 2019
Kommentar

The Irishman föryngrar ansikten digitalt, men glömmer bort allt det andra

2 december, 2019
Kommentar

Ken Burns Countrymusikens historia på SVT Play – men se den inte!

1 december, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Ray Donovans eviga dödsdans

1 december, 2019
TVdags betygsätter tolkningarna

Är Magnus 1 eller 5? TVdags splittrat efter Så mycket bättre

30 november, 2019
Recension

Julen i fara i årets julkalender Panik i tomteverkstan

30 november, 2019
Pop Culture Confidential

I veckans podd: The Irishman-aktuella dekoratören Regina Graves

28 november, 2019
Gruppdiskussion

Gaslighting & spagettivästern: The Walking Dead-cirkelns säsongsreflektioner efter vinterfinalen

28 november, 2019

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel