Kommentar

Tv-världens cliffhangers har nått bokbranschen – men funkar det?

Det har skrivits en del i sommar om den nya satsningen på egenproduktioner hos ljudbokstjänsten Storytel, enligt modell från tv-streamingtjänsterna.

Tanken är att i stället för att låta författare ta fram Storytelexklusiva »vanliga« ljudböcker, så skriver de i stället säsonger, uppdelade i tio timslånga avsnitt som alla släpps på samma gång, ett upplägg kopierat från Netflix. Storytel har heller inte hymlat med varifrån inspirationen kommit, när konceptet presenterades nämndes såväl Netflix som HBO i pressmeddelandets första stycke.

Innan jag går vidare vill jag nämna att jag själv är del av satsningen Storytel Original, min bokföljetong Virus var en av titlarna i premiärkvartetten och gavs ut för ett par veckor sedan (och TVdags eminenta Ida Kjellin har också en följetong på väg ut senare i år), men då jag även skrivit en hel del analyser om tv-streamingens nutid och framtid här på TVdags, ville jag trots risken för jäv skriva om Storytel Original då jag finner utvecklingen intressant även bortom min personliga medverkan.

Att bokbranschen sneglar mot tv-serievärlden och funderar över vilka delar som kan kopieras för att locka publiken åter är logiskt.

Att boken det senaste decenniet förlorat en del mark på bekostnad av dels smartphonen och dels tv-serieexplosionen är de flesta överens om, även om bokförsäljningen ännu ligger på en hyfsat stabil nivå. När vi för ett decennium sedan ofta hade en pocketbok i väskan för att slå ihjäl tid när vi reste kollektivt, scrollar vi i dag igenom våra flöden i mobilen i stället, och visst har vi blivit fler som ägnar kvällarna åt att plöja den oändliga mängd tv-drama som produceras i stället för att ligga i soffan och läsa böcker (även om jag tror att hemmatittandet på långfilm har skadats än mer av detta än litteraturen).

Att bokbranschen därför sneglar mot tv-serievärlden och funderar över vilka delar som kan kopieras för att locka publiken åter är logiskt. Det har också nämnts att följetongerna som bokbranschen nu kopierar från tv-världen egentligen handlar om att sluta en cirkel, radio- och tv-världen kopierade ursprungligen formatet från 1800-talets följetongsromaner i dåtidens dagspress, skrivna av författare som Charles Dickens, Alexandre Dumas och Arthur Conan Doyle. Fenomenet att publicera romaner i form av serier i dagstidningar är därtill långt ifrån död, varje morgontidning av rang har under sommarmånaderna följetonger – DN kör i år Anne Holts nya roman Offline i totalt 56 delar och SvD har i skrivande stund nått del 32 i sin följetongspublicering av Åsa Ericsdotters Epidemin.

Streamade ljudboksföljetonger är inte det enda försöket i bokvärlden att dra nytta av den nya tekniken, det har exempelvis gjorts satsningar på att släppa noveller som »singlar« i e-boksformat med förhoppningen att vi ska ägna bussresan åt att läsa en kort berättelse i mobilen i stället för att kolla Facebook. Ljudboksserierna torde dock ha störst framgångspotential hittills, främst för att den streamade ljudboken överlag är den största framgångssagan i bokbranschen de senaste fem åren, en framgång som varit helt beroende av smartphonens kraftiga tillväxt (det går inte ens att ta del av ljudböckerna hos Storytel och konkurrenten Bookbeat med något annat än en mobil- eller surfplatteapp).

Cliffhangers på tv är en frustration vi vant oss vid och närmast sadistiskt börjat se fram emot. Inom litteraturen är det ett grepp som kommer att kräva tillvänjning hos publiken.

Satsningen på ljudboksföljetonger enligt Netflixmodell är ännu bara månadsgammal och några konkreta slutsatser för tidiga att dra. Det lilla jag själv hann höra från Storytel innan mina kontakter gick på semester var att de var väldigt nöjda med starten, men någon rapport om min egen bok/följetong har jag inte fått. Utifrån läsarkommentarer i appen och på Storytels Facebooksida verkar det dock råda lite delade meningar. Vissa gillar upplägget, andra fattar inte poängen med att stycka upp en till synes normal spänningsroman i tio delar med den ökade mängd handgrepp lyssnaren tvingas till (Storytel-appen har tyvärr ännu inte försetts med tv-seriebingarens favoritfunktion Spela nästa avsnitt automatiskt). Att min första säsong på sant tv-seriemanér avslutas med en halsbrytande cliffhanger har heller inte uppskattats i av alla – öppna slut tillhör inte vanligheterna i bokvärlden.

Mycket handlar så klart om vana. Vi är många som känner frustration även när en tv-serie avbryts när det är som mest spännande (tjenare slutet på senaste The Walking Dead-säsongen), men cliffhangers på tv är en frustration vi vant oss vid och närmast sadistiskt börjat se fram emot. Inom litteraturen är det ett grepp som kommer att kräva tillvänjning hos publiken.

Poddmediets etablering på bred front de senaste åren ska inte heller glömmas som orsak till att uppstyckade litteraturserier nu blivit hett. Sveriges Radios satsning P3 Serie, som de beskriver som »spännande fiktion som du kan följa i serieform«, binder samman podden med såväl radioteatern som ljudboken, och deras första produktion De dödas röster av Sara Bergmark Elfgren har fått ett väldigt fint mottagande i sommar.

Följetonger och
Följetonger och »vanliga« böcker sida vid sida – en bild av framtiden?

Tiden får utvisa om seriefieringen av litteraturen får fäste, Storytel har ett tjugotal serier i pipelinen och flertalet lär säkert få ytterligare säsonger (jag skriver själv på Virus andra säsong nu) och om nystartade Bonnierägda konkurrenten Bookbeat får in tillräckligt många abonnenter är det ingen högoddsare att även de börjar ta fram egenproducerat material.

Om Storytel Original och eventuella efterföljare utvecklas på samma sätt som Netflix originalsatsningar återstår att se. De började med att enbart egenutveckla tv-serier, men i fjol gav de sig även in på långfilmer genom Beasts of No Nation och Crouching Tiger-uppföljaren Sword of Destiny. Får vi se en liknande diversifiering inom ljudboksvärldens egenproduktioner, med ett utbud som förgrenas till att bestå av såväl traditionella, fristående ljudböcker som avsnittsuppdelade serier i multipla säsonger?

Omöjligt är det inte, och personligen ser jag gärna det. För även om jag nu är med och driver ljudboken i en ny, tv-fierad riktning, hoppas jag även att den klassiska, hopsatta berättelsen med tydlig början, mitt och slut har en lång framtid i mina hörlurar.

För lika mycket som jag älskar tv-serier, vill jag även fortsätta se långfilmer.

Just nu på TVdags

Tips

Den stora älgvandringen – det mest rogivande du kan se nu

18 april, 2019
Gruppdiskussion

Premiär för Game of Thrones-cirkeln! Vi pratar om drakjagis, Smirk-Bran & klimathotet

17 april, 2019
Pop Culture Confidential

I veckans podd: dokumentärfilmaren Erin Lee Carr, dotter till David Carr

15 april, 2019
Game of Thrones

Inför sista säsongen av Game of Thrones – minns ni hur det slutade?

14 april, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Kvävande instängd spänning i The Act

14 april, 2019
Teaser

Wow! Första titten på Star Wars: The Rise Of Skywalker

12 april, 2019
Recension

Serietidningsaktigt våld i charmiga Hellboy – Gore det så gore det!

12 april, 2019
Kommentar

»För många kockar«-känsla i HBO:s överambitiösa miniserie Fosse/Verdon

11 april, 2019
Tips

Nu tillgänglig i Sverige! Skönhetsideal krossas i hyllad romcom

8 april, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: smarta, sanningssägande krigsflykting-komedin Home

7 april, 2019
Säsongspremiär

Du var ny, rapp & fräsch – nu gammal skåpmat… Vad hände, Killing Eve?

7 april, 2019
Pop Culture Confidential

I veckans podd: »Us«-aktuelle filmklipparen Nicholas Monsour

6 april, 2019

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel