Recension

Trevande start – men visst har Apple TV+ potential

Det har gått tio dagar sedan Apples tv-tjänst Apple TV+ gjorde entré, de tre premiäravsnitten av For All Mankind, See och The Morning Show har kompletterats med ett fjärde (nya avsnitt läggs ut på fredagar), medan Dickinson redan från start fick hela förstasäsongen utlagd. Barnserierna Helpsters, Spökskrivaren och Snobben i rymden fick likt Dickinson helsäsongsbehandlingen. Det åttonde bidraget i premiäruppställningen är långfilmsdokumentären The Elephant Queen.

Om vi till en början bortser från serierna som sådana, vad erbjuder tjänsten rent tekniskt?

Funktionsmässigt är inte Apple TV+ särskilt avancerad, åtminstone inte än så länge. Den app-funktionalitet som Netflix vant oss vid bortom det mest basala saknas – exempelvis kan nästa avsnitt av en serie inte börja spelas upp automatiskt och det finns ingen möjlighet att hoppa över förtexterna.

När det gäller bild- och ljudkvalitet har det kommit rapporter (bland annat från välrenommerade FlatpanelsHD) som hävdar att Apple TV+ verkar vara bäst i klassen av streamingtjänsterna. Personligen har jag dock inte 4K-varianten av Apple TV-boxen, så det är inget jag kunnat testa själv. Men utifrån de förutsättningar vi har hemma har tjänsten fungerat väl, vi har ett rätt kackigt ADSL-abonnemang från Telia (500 kronor i månaden för 30 Mbit/s som toppalternativ – det är kul att bo i glesbygd ibland), och hittills har det inte uppstått några tapp i bildkvalitet eller buffrats trots att uppkopplingen närapå oavbrutet även används för Youtubevideor och Fortnitespelande av familjens yngre medlemmar.

"For All Mankind" har skyhögt produktionsvärde, och är i recensentens ögon bäst hittills av Apples tv-serier.
»For All Mankind« har skyhögt produktionsvärde, och är i recensentens ögon bäst hittills av Apples tv-serier.

Apples namngivningsfilosofi kring Apple TV förvirrar. I streamingboxen som heter Apple TV lever tv-tjänsten Apple TV+ inuti appen som bär namnet TV. Loggan för denna är dock TV, det vill säga Apple TV. På den amerikanska marknaden finns därtill tjänsten Apple TV Channels som även den lever i samma app, vilket vi dock inte begåvats med, så den förvirringen slipper vi åtminstone.

Men förvirrat kan det bli ändå när väl TV-appen dragits igång. Vilket material hör till Apple TV+, och vilket hör till någon av de andra tv-tjänster som TV-appen inkluderar?

Apples vision är att deras TV-app ska vara din startpunkt för allt streamat tv- och filmtittande, och de puffar därför för material från i princip alla streamingtjänster på den svenska marknaden bortsett från Netflix (det är tjänsterna själva som väljer om de vill vara med i appens index och vilken typ av tillgång som appen får, och Netflix säger tvärnej till allt). Visserligen finns på startsidan en särskild rad i flödet för just materialet hos Apple TV+, men den är mer en reklambanner för materialet än en regelrätt ingångssida, så det är inte helt uppenbart att det är där man som enda plats kan scrolla sig igenom hela katalogen för TV+.

I övrigt blandas alltså innehållet från Apple TV+ med de andra streamingtjänsternas innehåll, och även med de filmer som Apple säljer och hyr ut via iTunes Movies, du kan alltså aldrig utifrån att bara studera flödet på startsidan vara säker på om det du ser ingår i något av dina abonnemang eller om du efter att ha klickat dig in möts av en köp-knapp, det är lite som att gå in i en affär där du vet att vissa av varorna på hyllorna är gratis och andra kostar, men där det enda sättet att få veta vad som är vad är att gå fram och lyfta dem för att kolla på undersidan om den har en prislapp eller inte.

I det avseendet får det väl nästan ses som ett plus att Apple TV+ vid start hade ett så litet utbud – fyra vuxenserier, tre barnserier och en långfilm är i ärlighetens namn inte komplicerat att hålla ordning på, men det kommer så klart att ändras i takt med att tjänsten fylls på.

"Dickinson" förhåller sig ytterst fritt till poeten Emily Dickinsons unga år, och är den enda halvtimmesserien i Apples startuppställning.
»Dickinson« förhåller sig ytterst fritt till poeten Emily Dickinsons unga år, och är den enda halvtimmesserien i Apples startuppställning.

När det gäller gränssnittet känns Apples val att så unisont omfamna scrollning i sidled redan som lätt utmattande. Förutom startsidans flöde är det nämligen vågrätt närapå rakt igenom, något som möjligen är nydanande, men också särdeles ickeintuitivt. Till och med på iPhone-skärmar, trots att appen är förinställd på att vara låst i stående läge fram till att man börjar se ett avsnitt, ska det oavbrutet scrollas i sidled. Jag hoppas att Apples tekniker tänker om rejält här snarare förr än senare, för med serier med många avsnitt blir det extremt oöverskådligt.

Många kommer att få Apple TV+ »gratis« under tjänstens första år, alla som köpt en ny Appleprodukt sedan den 10 september i år ska kunna aktivera ett första år kostnadsfritt. Det ordinarie priset är 59 kronor per månad, vilket gör den till den lägst prissatta tjänsten på den svenska streamingmarknaden.

Är den värd sitt pris? Det beror på vad man är ute efter. Jämför man utbudet rent kvantitativt med vad exempelvis Netflix, Viaplay och HBO Nordic erbjuder, väger vågskålarna allt annat än jämnt eftersom Apple TV+ till skillnad från konkurrenterna helt saknar »bulkmaterial«, det vill säga äldre eget eller licensierat material. Visst, standardabonnemanget hos de andra tjänsterna jag räknade upp kostar alla 109 kronor/månad vilket nästan är dubbelt mot Apples 59, men även om man halverade de etablerade tjänsternas kataloger så skulle de innehålla oerhört mycket mer. Fasiken, man skulle till och med kunna ta bort nio tiondelar av deras kataloger, och de skulle ändå vinna mängdtävlingen.

Å andra sidan är det främst inflödet av nytt material som vi rättfärdigar våra månadsabonnemang med, och om en tjänst klarar av att leverera säg … tja, två nya tv-serier samt en långfilm varje månad som vi vill se – är då 59 kronor i månaden egentligen särskilt mycket? Jag skulle svara nej på den frågan.

Men kan Apple leverera det då? Hittills tycker jag nog det. Trots att premiärrecensionerna i amerikansk press överlag var svala (de brittiska motsvarigheterna var lite gladare) har jag med stor behållning sett samtliga publicerade avsnitt av såväl For All Mankind som See, och jag hyser på förhand även gott mod inför såväl The Morning Show som Dickinson, även om jag av familjelogistiska skäl ännu inte hunnit ta mig an dem. Särskilt For All Mankind gillar jag skarpt, produktionsvärdet är skyhögt och fyra avsnitt in känner jag bara att her-re-gud vad jag önskar att ryssarna hunnit först till månen även på riktigt, så att vi kunnat få en fortsatt rymdkapplöpning med revanschsugna jänkare, kvinnliga sjuttiotalsastronauter och ett kraftigt förkortat Vietnamkrig. Och Joel Kinnaman i huvudrollen är hittills så Joel Kinnamanig han kan bli (vilket jag menar som beröm, jag gillar honom jättemycket).

"See" har onekligen ambitioner, och är långtifrån Apples vanliga familjevänliga mysimage.
»See« har onekligen ambitioner, och är långtifrån Apples vanliga familjevänliga mysimage.

See är onekligen en annan sorts best, men att likt vissa recensenter genast avfärda den som pekoral tycker jag är att göra det enkelt för sig. Men det här är inget recensionsinlägg, de tankarna får anstå till en annan gång. Fast just ja, en detalj till bara: Det kraxades på förhand om att Apple enbart var ute efter familjegull och inte skulle ha några serier med explicita vålds- och sexscener à la HBO, vilket skulle ha fått en del serieskapare att gå i taket. Utifrån vad som sker i See, framstår det som de gängse trötta anti-Appleryktena. Sexet lyser väl visserligen ännu med sin frånvaro bortsett från ett par udda onaniscener, men shit pommes frites vad blodigt våldsam See är.

Okej, dags för osmidig övergång från våldsscener till barnserier. För något som irriterar mig hittills med Apple TV+ är barnmaterialets hantering av språket. För säga vad man vill om dubbning, men det är oerhört praktiskt när man har barn som ännu inte är tillräckligt vassa på läsning för att hänga med i textremsor. Till skillnad från exempelvis Netflix och Viaplay, som erbjuder svensk dubbning på alla sina barnserier – även de som är riktade till äldre barn (inte minst för att även mindre barn gillar dem) – verkar Apple hittills anamma ett fall till fall-tänkande, vilket skapar en onödig osäkerhet. Helpsters, som har en rekommenderad åldersgräns på noll år och uppåt, är svenskdubbad, men den tillika nollårsgränsade Snobben i rymden finns enbart dubbad till de stora världsspråken, vilket även är fallet med Spökskrivaren som har en rekommenderad åldersgräns på nio år. Jag är övertygad om att såväl familjens sex- som nioåring hade gillat den, men eftersom enbart den äldre är tillräckligt läsvan för att hänga med i textningen får den anstå för tillfället, jag har redan högläst mig igenom för många engelskspråkiga familjefilmer på sistone.

Att Apple snubblar på just detta område förvånar mig, då deras rykte som ett familjeorienterat företag (trots våldsexcesserna i See) är grundmurat. Pengar handlar det knappast om – om det finns ett enda företag i världen som har råd att dubba sitt barnmaterial till varje lokal marknad så är det väl just Apple – utan det måste snarare handla om … ja, vadå, nonchalans? I takt med att katalogen byggs ut hoppas jag att de anstränger sig betydligt mer här, för »alla talar svenska« är en viktig ingrediens för barnfamiljer.

Sesame Street-serien "Helpsters" är den hittills enda barnserien som Apple släppt som dubbats till svenska.
Sesame Street-serien »Helpsters« är den hittills enda barnserien som Apple släppt dubbad till svenska.

Men barnserierna i all ära, i slutänden är det så klart ändå materialet som riktar sig till vuxna som kommer att fälla avgörandet för framtiden för Apple TV+. Hur det fortsatta inflödet av kvalitativt material ser ut blir livsviktigt – och inte minst om dessa serier vinner sådant momentum hos publiken att vi längtar efter nya säsonger (de fyra premiärserierna har alla fått grönt ljus för ett andra år).

Närmast i pipelinen ligger M Night Shyamalans Servant, och därefter Truth Be Told med Octavia Spencer och Aaron Paul i huvudrollerna. Och så Oprah Winfrey då, vars Oprah's Bookclub får premiär den här veckan. Det är väl dock en betydligt större grej på den amerikanska marknaden än här hos oss.

Vad behöver man då för att kunna titta? Förutom TV-appen i Apple TV-boxen (såväl den senaste 4K-boxen, 2015-upplagan samt den äldre, mindre pucken från 2012 har stöd för tjänsten) går det att nå materialet via TV-appen i alla iOS-produkter som fungerar med iOS 12 eller senare (vilket alla iPhone- och iPad-modeller från hösten 2013 och framåt gör). Det finns även en TV-app för macar som är kompatibla med Mac OS Catalina (vilket gäller i princip alla macar från 2012 och framåt), och man kan även surfa in och titta via tv.apple.com med webbläsarna Safari, Firefox och Chrome. Nya tv-apparater från Samsung har också fått en särskild Apple TV-app, och det ska även komma till andra tillverkare som LG, Sony och Vizio. Någon Android-app finns dock inte, men jag skulle inte utesluta att det kommer, Apple har trots allt släppt en app för Apple Music till Android, och faktumet att de även släppt appar för TV+ till de på den amerikanska marknaden populära boxkonkurrenterna Amazon Fire TV och Roku skvallrar om att de premierar bredd framför inlåsning till det egna ekosystemet.

Här finns för övrigt ännu en viss möjlighet till förvirring, för det jag skrev i början av inlägget om att Apple i sin TV-app blandar friskt mellan eget material och innehåll från andra streamingtjänster – ja, det gäller främst TV-appen i de moderna Apple TV-boxarna samt TV-appen för iPhone och iPad, där det går att koppla appen till de andra streamingtjänsternas egna appar. Använder man tjänsten via exempelvis den app de byggt för Samsungs tv-apparater, eller för den Apples egen TV-app för mac-datorer, så ser man endast material från Apple TV+ och iTunes Movies, detta trots att de även här använder sig av taglinen »All TV i ett program«.

Rörigt? Japp. Men det ger sig väl. Hoppas jag.

Är Apple TV+ flipp eller flopp? Än så länge ingetdera, katalogen måste få fyllas på. Däremot finns det ingen anledning att tvivla på att Apple inte menar allvar med sin satsning, premiärmaterialet är ambitiöst och rent plattformsmässigt finns grunden till en bra tv-tjänst, även om funktionaliteten behöver byggas ut och en del val gällande gränssnittet revideras.

Dessutom – bortom själva streamingtjänsten Apple TV+ måste Apple försöka bestämma sig för vad hela Apple TV-konceptet egentligen är. Att klistra på visionen »all tv i ett program« och låtsas som att det regnar när verkligheten inte lever upp till devisen håller inte, oavsett orsak till varför de inte lyckas i sin föresats.

Kommer användarna att stanna efter gratisåret? Låt mig återkomma om drygt elva månader.

Just nu på TVdags

TVdags blickar tillbaka på 2010-talet

Game of Thones var störst – men kanske inte bäst i tv-världen

13 december, 2019
TVdags blickar tillbaka på 2010-talet

Halt and Catch Fire-Bos – den enda äldre kränkta mannen värd att älska

10 december, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Sharon Horgan-aktiga Ida Elise Broch i Home for Christmas

8 december, 2019
TVdags betygsätter tolkningarna

Mycket mellanmjölk men ändå mysig Så mycket bättre-final

7 december, 2019
Säsongspremiär

Benlöse Ivar på äventyr i Ryssland när Vikings ska få ett avslut

5 december, 2019
TVdags blickar tillbaka på 2010-talet

2010-talet gav oss några alldeles utsökta äktenskapsdraman

3 december, 2019
Kommentar

The Irishman föryngrar ansikten digitalt, men glömmer bort allt det andra

2 december, 2019
Kommentar

Ken Burns Countrymusikens historia på SVT Play – men se den inte!

1 december, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Ray Donovans eviga dödsdans

1 december, 2019
TVdags betygsätter tolkningarna

Är Magnus 1 eller 5? TVdags splittrat efter Så mycket bättre

30 november, 2019
Recension

Julen i fara i årets julkalender Panik i tomteverkstan

30 november, 2019
Pop Culture Confidential

I veckans podd: The Irishman-aktuella dekoratören Regina Graves

28 november, 2019

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel