Kommentar

Transparent kastar ur sig jobbiga frågor i en makalös säsong 2

Från det urspårade bröllopet mellan Sarah och Tammy i avsnitt ett till det avslutande samtalet män emellan – Josh och Buzz – i avsnitt tio, har säsong två av Transparent utvecklat ett nät av små intriger, komplicerade queer-frågor och mänsklig ensamhet. Allt unikt länkat till historisk förföljelse, övergrepp och död. Nämligen 1930-talets Berlin och vad som leder fram till nazisternas maktövertagande. Inledningsvis köper man inte den parallella historien, mot slutet är det vad som gör säsong två så speciell. Arvet, de händelser som traumatiserar oss till den grad att vi glömmer bort dem, så att vi kan göra om våra misstag. Frasen: »Vi får aldrig glömma« ironiseras. Människan är en glömmande varelse.

Plötsligt ses hon inte som kvinna, ej heller som man. Det är en insikt i ett svart hål. Och det är bedövande obehagligt.

Säsong två gör det inte lätt för sig, mycket mörkare än föregående säsong och med en konsekvent negativitet. Det finns inte en karaktär i Transparent som inte lider – även om termen »lidande« är relativ – och den här gången går det inte bara att borsta bort. Det tynger ner dem, tvingar dem till att rannsaka sig själva. Vilka de är och vad de vill göra med sina liv. Rätt hälsosamt i all sin förutsägbara dekadens. Borde vi inte alla ställa oss själva dessa frågor. Vi har kanske alla en liten pojke, eller flicka, där inne någonstans. Karaktärerna i Transparent vågar och det är så inspirerande och modigt.

Det jag tycker bäst om är kanske annars seriens sätt att visa på motsättningar inom alla områden, även de mest exkluderade, eller där man minst anar ett motstånd. Som när Maura går på »kvinnofestival« med sina döttrar och fastnar i skottlinjen. Plötsligt ses hon inte som kvinna, ej heller som man. Det är en insikt i ett svart hål. Och det är bedövande obehagligt, för Maura liksom för tittaren. Att nå rätt könsidentitet räcker inte, hon måste även få den accepterad av människor/grupper hon inte ens känner.

Transparent är ansträngande att se på, den inbjuder till diskussion, samtal. Samtidigt så får man ju inte glömma att den även handlar om vad som händer med den förlorade människan, i det här fallet Morton Pfefferman. Och vad som händer med människorna som förlorar sin far, trots att han fortfarande lever. Dialogen mellan Josh och Buzz, Shelleys nya karl, i finalavsnittet säsong två är fantastisk på så många sätt. Den ställer frågan som alla undrat över men som det inte pratas om. Hur sörjer man en död far som inte är död?

Transparent finns på Viaplay.

Just nu på TVdags

Nyhet

Ursäkta röran, TVdags bygger om!

19 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Line of Duty-sträckkollen på SVT Play

16 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Kevin Bacon & 1990-talskänslan i City on a Hill

9 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: The Handmaid's Tale reser sig igen

2 maj, 2021
Intresseklubben Antecknar #79

Nytt avsnitt av TVdags filmpodd: Terminator-sviten

1 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Svärfar svävar fritt i Tumba-dokun

25 april, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Tortyrporr & rasism i kontroversiella Them

18 april, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Avancerade soc-thrillern Snöänglar

11 april, 2021
Söndagskrönikan med veckolista

Bäst i tv-världen just nu: Brittisk deppattack med Line of Duty & Unforgotten

4 april, 2021
Recension

Bert ligger kanske inte rätt i tiden – men han är fortfarande kul

1 april, 2021
Sverigepremiärer

Paramount+: Two Weeks to Live är bra – Everyone Is Doing Great är bättre

29 mars, 2021
Nyhet

Dags för Paramount+ att dra igång – men Apple får förtur

24 mars, 2021

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel