Recension

Train to Busan-regissörens Netflix-film: mest unika sen Unbreakable

Betyg 3 av 5

Shin Ru-mi (Shim Eun-kyung) driver en restaurang med sin mamma, och de har jobbat hårt för att utveckla ett recept på friterad kyckling som blir så populärt i grannskapet att de till och med får vara med i tv. Men snart nog är kycklingfriden slut när hela deras kvarter köps upp av ett företag som ska bygga ett stort modernt köpcenter för turister där. De lokala handlarna gör motstånd, men de har ju inte ens lagen på sin sida…

Psychokinesis är den mest unika superhjältefilm sedan Shyamalans Unbreakable i hur den handlar om för genren små, verklighetsbaserade konflikter snarare än de vanliga storstadsförgörande och universumhotande spektaklen.

Ru-mis pappa Seok-heon (Ryu Seung-ryong), som lämnade familjen när Ru-mi var ung, är ute och vandrar på ett berg före sitt jobbpass när han börjar må lite dåligt av ett källvatten som smakade skumt. Plötsligt kontaktas han av Ru-mi som berättar att hennes mamma gått bort i en av drabbningarna med den maffia som byggföretaget anlitat för att få ut handlarna.

Seok-heon kommer för att hjälpa Ru-mi som inte nödvändigtvis vill ha hans hjälp, och upptäcker då att han utvecklat psykokinetiska krafter, alltså förmågan att flytta föremål med bara tankarna. Det, om något, ska väl hjälpa?

Psychokinesis är den mest unika superhjältefilm sedan Shyamalans Unbreakable i hur den handlar om för genren små, verklighetsbaserade konflikter snarare än de vanliga storstadsförgörande och universumhotande spektaklen. Därmed inte sagt att filmen lider brist på spektakel – mötet mellan kravallpolis och ockupanter är svindlande bra gjort, och Jung Yu-mi som den antagonistiska representanten för Företaget är ett spektakel i sig i sitt underhållande arroganta sätt att spela karaktären.

Då har vi ju det där med filmens första timme, innan allt spektakel, när karaktärer ska etableras och relationer bildas. Här är filmen mer lik den där andra, mer konventionella superhjältefilmen som släpptes i förra veckan i hur lättvindigt allting är, med den stora skillnaden att Avengers: Infinity War har ett mycket större underhållningsvärde. Vi kan också jämföra med regissören Yeon Sang-hos förra film, zombies-på-tåg-rullen Train to Busan som även den har en pappa-dotter-relation i centrum och behandlar karaktärerna och deras relationer ganska ytligt, men också är mer kul än Psychokinesis tack vare tidigare och mer frekvent action.

Så nog är filmen sevärd om man vill ha något annorlunda i superhjältegenren, gillar asiatisk film, eller har 100 minuter över, men det är nog bäst att hålla förväntningarna i schack.

Psychokinesis finns på Netflix.

Just nu på TVdags

Recension

Njutbar McAvoy räcker inte hela vägen för Glass

18 januari, 2019
Recension

Blod, våld & mer blod i spännande andrasäsong av The Punisher

18 januari, 2019
Pop Culture Confidential

I veckans podd: tv-våren & Ralph Breaks the Internet

17 januari, 2019
Trailer

Vad sägs om nya Spider-Man: Far From Home-trailern? Två tummar upp!

15 januari, 2019
Premiär

Synd! Finans-knasiga Black Monday är alldeles för ojämn

14 januari, 2019
Nyhet

Slutet är nära! Då är det premiär för Game of Thrones sista säsong

14 januari, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: 7 veckor med Mahershala Ali i True Detective

13 januari, 2019
Hyllning

Från fabulös Baker Boy till The Dude – Tora Liliedahl om favoriten Jeff Bridges

13 januari, 2019
Klipp

Här försöker bedragaren Trump få folk att bygga en mur – i ett tv-avsnitt från 1958

11 januari, 2019
Recension

Netflix ungdomsserie Sex Education inleder tramsigt – men växer

11 januari, 2019
Nyhet

Stellan Skarsgård blir genomond rymdbaron i Villeneuves Dune

10 januari, 2019
Trailer

Hurra! Snart dags för mer Grace and Frankie!

9 januari, 2019

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel