Recension

Train to Busan-regissörens Netflix-film: mest unika sen Unbreakable

Betyg 3 av 5

Shin Ru-mi (Shim Eun-kyung) driver en restaurang med sin mamma, och de har jobbat hårt för att utveckla ett recept på friterad kyckling som blir så populärt i grannskapet att de till och med får vara med i tv. Men snart nog är kycklingfriden slut när hela deras kvarter köps upp av ett företag som ska bygga ett stort modernt köpcenter för turister där. De lokala handlarna gör motstånd, men de har ju inte ens lagen på sin sida…

Psychokinesis är den mest unika superhjältefilm sedan Shyamalans Unbreakable i hur den handlar om för genren små, verklighetsbaserade konflikter snarare än de vanliga storstadsförgörande och universumhotande spektaklen.

Ru-mis pappa Seok-heon (Ryu Seung-ryong), som lämnade familjen när Ru-mi var ung, är ute och vandrar på ett berg före sitt jobbpass när han börjar må lite dåligt av ett källvatten som smakade skumt. Plötsligt kontaktas han av Ru-mi som berättar att hennes mamma gått bort i en av drabbningarna med den maffia som byggföretaget anlitat för att få ut handlarna.

Seok-heon kommer för att hjälpa Ru-mi som inte nödvändigtvis vill ha hans hjälp, och upptäcker då att han utvecklat psykokinetiska krafter, alltså förmågan att flytta föremål med bara tankarna. Det, om något, ska väl hjälpa?

Psychokinesis är den mest unika superhjältefilm sedan Shyamalans Unbreakable i hur den handlar om för genren små, verklighetsbaserade konflikter snarare än de vanliga storstadsförgörande och universumhotande spektaklen. Därmed inte sagt att filmen lider brist på spektakel – mötet mellan kravallpolis och ockupanter är svindlande bra gjort, och Jung Yu-mi som den antagonistiska representanten för Företaget är ett spektakel i sig i sitt underhållande arroganta sätt att spela karaktären.

Då har vi ju det där med filmens första timme, innan allt spektakel, när karaktärer ska etableras och relationer bildas. Här är filmen mer lik den där andra, mer konventionella superhjältefilmen som släpptes i förra veckan i hur lättvindigt allting är, med den stora skillnaden att Avengers: Infinity War har ett mycket större underhållningsvärde. Vi kan också jämföra med regissören Yeon Sang-hos förra film, zombies-på-tåg-rullen Train to Busan som även den har en pappa-dotter-relation i centrum och behandlar karaktärerna och deras relationer ganska ytligt, men också är mer kul än Psychokinesis tack vare tidigare och mer frekvent action.

Så nog är filmen sevärd om man vill ha något annorlunda i superhjältegenren, gillar asiatisk film, eller har 100 minuter över, men det är nog bäst att hålla förväntningarna i schack.

Psychokinesis finns på Netflix.

Just nu på TVdags

Nyhet

Ursäkta röran, TVdags bygger om!

19 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Line of Duty-sträckkollen på SVT Play

16 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Kevin Bacon & 1990-talskänslan i City on a Hill

9 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: The Handmaid's Tale reser sig igen

2 maj, 2021
Intresseklubben Antecknar #79

Nytt avsnitt av TVdags filmpodd: Terminator-sviten

1 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Svärfar svävar fritt i Tumba-dokun

25 april, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Tortyrporr & rasism i kontroversiella Them

18 april, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Avancerade soc-thrillern Snöänglar

11 april, 2021
Söndagskrönikan med veckolista

Bäst i tv-världen just nu: Brittisk deppattack med Line of Duty & Unforgotten

4 april, 2021
Recension

Bert ligger kanske inte rätt i tiden – men han är fortfarande kul

1 april, 2021
Sverigepremiärer

Paramount+: Two Weeks to Live är bra – Everyone Is Doing Great är bättre

29 mars, 2021
Nyhet

Dags för Paramount+ att dra igång – men Apple får förtur

24 mars, 2021

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel