Recension

Tonårstrots i apokalypsen i Netflix-rullen I Am Mother

Betyg 4 av 5

Mänskligheten har gått under. I en återbefolkningsanläggning någonstans startar ett program för att, likt ett bunker-Eden, föda upp människor att fylla jorden på nytt. En robot väljer ut ett embryo bland 63000 att bli den första nya personen i den nya världen.

Rose Byrne gör rösten till Mother med en imponerande balans av maskinell ton och moderlig ömhet.

Varför bara ett barn? Jo, för att roboten, Mother, behöver träna på att bli en bra förälder. Här följer ett, faktiskt något rörande, montage av barnets första år. Att se en android lära ett barn att gå, trösta det när det gråter och sjunga godnattvisor för ett ensamt människobarn väcker mer ömhetskänslor än jag trodde det skulle göra.

Klipp till 13867 dagar senare. Tonåringen Daughter spenderar dagarna i anläggningen med sin mor Mother och lär sig att bli en god framtida medborgare. Detta med lektioner i läkaretik och sådant som sannerligen inte fanns i läroplanen under min skolgång under 1990- och 2000-talet.

Daughter har vuxit upp med en bild av världen utanför som förgiftad och obeboelig. En sanning som sätts på prov den dagen där hon, efter ett strömavbrott, hittar en mus i anläggningen. Ett tvivel uppstår och Daughter, som den tonåring hon är, börjar bli än mer nyfiken på vad som finns på andra sidan av luftslussen som skiljer henne från omvärlden.  Den dag en kvinna (Hillary Swank) knackar på luftslussen till hennes hem, bönandes efter hjälp, börjar hon alltmer ifrågasätta vad hon fått lära sig.

Detta är en film med i huvudsak tre karaktärer och som till största delen utspelar sig i en bunker. I likhet med  2016 års 10 Cloverfield Lane så funkar det dock väldigt bra och det är i det begränsade spelutrymmet som filmen lyfter. Även om den sanning både Daughter och vi som åskådare vill åt finns på utsidan, liksom i nämnda 10 Cloverfield Lane, så är det på insidan det faktiskt intressanta händer.

I Am Mother är regissören Grant Sputores långfilmsdebut, med endast en kortfilm och ett fåtal serieavsnitt på CV:t  sedan tidigare. Rose Byrne gör rösten till Mother med en imponerande balans av maskinell ton och moderlig ömhet.  Danska Clara Rugaard är fantastiskt bra i rollen som Daughter och jag tror och hoppas att hon har en ljus framtid framför sig.

I Am Mother finns på Netflix.

Just nu på TVdags

Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: bristande kommunikation & nakna normperfekta kroppar i Normala människor

9 augusti, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Blodet droppar i synd & skam-tyngda Miraklet

2 augusti, 2020
Podcast

Nytt avsnitt av Salong 3: The Swimmer (1968)

28 juli, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Grow tar dansk crime-tv tillbaka till täten

26 juli, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Michaela Coels mästerverk I May Destroy You

19 juli, 2020
Podcast

Nytt avsnitt av Salong 3: Little Fugitive (1953)

14 juli, 2020
Tips

Underbart dålig stämning när Ziwe gisslar kollegor om rasism

13 juli, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Sandis skojdissningar av Gyles Brandreth i QI

12 juli, 2020
Tips

Damer i burar! Amy Sedaris i otippad hyllning av obskyr 60-talsrulle

7 juli, 2020
Söndagskrönikan med veckolista

Bäst i tv-världen just nu: Perry Mason-skådisguldet – Lithgow, Rhys & Maslany

5 juli, 2020
Streamingtips

Missa inte febriga »I May Destroy You« på HBO Nordic

2 juli, 2020
Tips

Office Hours med Tim Heidecker – kul & kaotisk karantänkultur

30 juni, 2020

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel