Tips

Tig Notaros skoningslösa dramakomedi är höstens tv-överraskning

Mystisk tarmsjukdom, bröstcancer, död mamma, relationstrubbel. Den som känner till komikern Tig Notaros bakgrundshistoria förstår att serien One Mississippis till synes övertyngda premiss utgår från hennes eget liv. I första avsnittet möter vi en Notaro som, precis som i livet, drabbats av lite väl många kriser och katastrofer samtidigt. Tärd av sjukdom åker hon hem till småstaden i Mississippi för att stänga av sin mammas livsuppehållande behandling och återknyta kontakten med sin misslyckade bror (Noah Harpster) och pedantiska styvfar (John Rothman). Väl på plats kommer ännu fler bedrövelser och hemligheter från förr fram i ljuset.

Det är inte bara mörker, skämten finns där också, sparsamt insmugna på bekant Notaro-manér: tillbakalutade, halvsarkastiska ur-mungipan-repliker. Att låta det ta sin tid är inget hon någonsin varit rädd för.

Hur lyckas de göra komedi av det, kanske du undrar? Till stora delar skulle jag inte ens säga att de försöker. Piloten är ett fullkomligt drabbande stycke tv som letar mer efter poesi i formuleringarna än humor. Som när hon försöker gå från sjukhuset efter att hennes mamma just dött, irrar runt lite och ytterst dubbeltydigt säger till en sköterska »I don't know how to leave.« Eller när flickvännen tycker att hon ska sova för att det är en »big day tomorrow« dagen före begravningen och Notaro säger att det är en liten dag i morgon, för hennes mamma är inte där och varje dag från nu och för alltid därför kommer att vara mindre än förut.

Notaros sedvanligt tillbakahållna skådespelarstil fungerar fint, men den stora bedriften står Rothman för, som spelar änkemannen Bill. Hans fyrkantiga sinne lyckas inte dölja det upplösningstillstånd sorgen lämnat honom i, och precis som Louie Andersons insats i Baskets är den känslomässiga stommen där är Rothmans det här. När jag ser honom tänker jag på en bekant som förlorade sin livskamrat häromveckan, hon dog knall och fall på samma sätt som Notaros mamma, och efteråt kallade han sig själv en byrå på tre ben. Att stå ensam, som en byrå på tre ben, så uttryckte han sig och så är även John Rothman som styvpappan Bill. Liksom stadig och trasig på samma gång, upprätt som om inget har hänt men saknande ett grundfundament och med en ständigt överhängande risk för att tippa. En trollbindande prestation.

Jämförelsen med Baskets är inte tagen ur luften, Louis C.K. står som exekutiv producent till båda serierna. Här tillsammans med bland andra Diablo Cody. Men One Mississippi känns mer grundad i realism och trots att fantasisekvenser då och då dyker upp är den förvånansvärt lågmäld och verklighetsnära. Styrkan ligger i gestaltningen av det vardagliga hanterandet av sorg. När de inte ens väjer för att ta upp sexuella övergrepp blir det glimtvis hjärtskärande smärtsamt.

Det är inte bara mörker förstås, skämten finns där också, sparsamt insmugna på bekant Notaro-manér: tillbakalutade, halvsarkastiska ur-mungipan-repliker. Att låta det ta sin tid är inget hon någonsin varit rädd för. Men när det är roligt är det väldigt roligt.

Allt är omsorgsfullt musiklagt och i en biroll ser vi Notaros fru, Stephanie Allynne, som även skrivit manus till ett avsnitt. Visst har serien sina svagheter, Notaro blir lite väl mycket SATC-Carrie ibland med sina radiomonologer, flickvännen är komedi-uppskruvad på ett sätt som inte riktigt passar med de andra rollfigurerna och de når inte riktigt upp till den högklassiska manusnivån i piloten under resterande fem avsnitt. Men av alla halvtimmesserier där komiker spelar förhöjda versioner av sig själva som poppat upp de senaste åren är denna en av de som överraskat mig mest positivt. Det är en otroligt fin miniserie som förhoppningsvis får en fortsättning.

One Mississippi kan ses på Amazon Prime. Första avsnittet är gratis och tillgängligt från Sverige.

Just nu på TVdags

Pop Culture Confidential

I veckans podd: Vilhelm Blomgren från »Midsommar« & »Gösta«

20 augusti, 2019
Nyhet

Ny trailer för Apples prestigeserie – och rykten om högt pris

20 augusti, 2019
Recension

C More-premiär för habila Fartblinda – spännande miljö men för övertydligt

19 augusti, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Netflix-dokun om The Family – kopplingar till KD i Sverige!

18 augusti, 2019
Recension

Once Upon a Time in Hollywood-premiär! Men vad vill du berätta, Tarantino?

16 augusti, 2019
Nyhet

Fantasynytt! En drös skådespelare klara för Wheel of Time

15 augusti, 2019
Recension

Snygga skådisar – men inget känns unikt i nya C More-serien Grand Hotel

13 augusti, 2019
Apples kommande prestigedrama

Första trailern till Anistons & Witherspoons The Morning Show

12 augusti, 2019
Podcast

I veckans Pop Culture Confidential: produktionsdesignern Barbara Ling

12 augusti, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Äntligen berör The Handmaid's Tale igen

11 augusti, 2019
Recension

1980-talsmysiga Scary Stories to Tell in the Dark: »En skräck-inkörsport!«

9 augusti, 2019
Recap

Så mycket kärlek i veckans Younger – The Debu-taunt

8 augusti, 2019

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel