Tips

Tig Notaros skoningslösa dramakomedi är höstens tv-överraskning

Mystisk tarmsjukdom, bröstcancer, död mamma, relationstrubbel. Den som känner till komikern Tig Notaros bakgrundshistoria förstår att serien One Mississippis till synes övertyngda premiss utgår från hennes eget liv. I första avsnittet möter vi en Notaro som, precis som i livet, drabbats av lite väl många kriser och katastrofer samtidigt. Tärd av sjukdom åker hon hem till småstaden i Mississippi för att stänga av sin mammas livsuppehållande behandling och återknyta kontakten med sin misslyckade bror (Noah Harpster) och pedantiska styvfar (John Rothman). Väl på plats kommer ännu fler bedrövelser och hemligheter från förr fram i ljuset.

Det är inte bara mörker, skämten finns där också, sparsamt insmugna på bekant Notaro-manér: tillbakalutade, halvsarkastiska ur-mungipan-repliker. Att låta det ta sin tid är inget hon någonsin varit rädd för.

Hur lyckas de göra komedi av det, kanske du undrar? Till stora delar skulle jag inte ens säga att de försöker. Piloten är ett fullkomligt drabbande stycke tv som letar mer efter poesi i formuleringarna än humor. Som när hon försöker gå från sjukhuset efter att hennes mamma just dött, irrar runt lite och ytterst dubbeltydigt säger till en sköterska »I don't know how to leave.« Eller när flickvännen tycker att hon ska sova för att det är en »big day tomorrow« dagen före begravningen och Notaro säger att det är en liten dag i morgon, för hennes mamma är inte där och varje dag från nu och för alltid därför kommer att vara mindre än förut.

Notaros sedvanligt tillbakahållna skådespelarstil fungerar fint, men den stora bedriften står Rothman för, som spelar änkemannen Bill. Hans fyrkantiga sinne lyckas inte dölja det upplösningstillstånd sorgen lämnat honom i, och precis som Louie Andersons insats i Baskets är den känslomässiga stommen där är Rothmans det här. När jag ser honom tänker jag på en bekant som förlorade sin livskamrat häromveckan, hon dog knall och fall på samma sätt som Notaros mamma, och efteråt kallade han sig själv en byrå på tre ben. Att stå ensam, som en byrå på tre ben, så uttryckte han sig och så är även John Rothman som styvpappan Bill. Liksom stadig och trasig på samma gång, upprätt som om inget har hänt men saknande ett grundfundament och med en ständigt överhängande risk för att tippa. En trollbindande prestation.

Jämförelsen med Baskets är inte tagen ur luften, Louis C.K. står som exekutiv producent till båda serierna. Här tillsammans med bland andra Diablo Cody. Men One Mississippi känns mer grundad i realism och trots att fantasisekvenser då och då dyker upp är den förvånansvärt lågmäld och verklighetsnära. Styrkan ligger i gestaltningen av det vardagliga hanterandet av sorg. När de inte ens väjer för att ta upp sexuella övergrepp blir det glimtvis hjärtskärande smärtsamt.

Det är inte bara mörker förstås, skämten finns där också, sparsamt insmugna på bekant Notaro-manér: tillbakalutade, halvsarkastiska ur-mungipan-repliker. Att låta det ta sin tid är inget hon någonsin varit rädd för. Men när det är roligt är det väldigt roligt.

Allt är omsorgsfullt musiklagt och i en biroll ser vi Notaros fru, Stephanie Allynne, som även skrivit manus till ett avsnitt. Visst har serien sina svagheter, Notaro blir lite väl mycket SATC-Carrie ibland med sina radiomonologer, flickvännen är komedi-uppskruvad på ett sätt som inte riktigt passar med de andra rollfigurerna och de når inte riktigt upp till den högklassiska manusnivån i piloten under resterande fem avsnitt. Men av alla halvtimmesserier där komiker spelar förhöjda versioner av sig själva som poppat upp de senaste åren är denna en av de som överraskat mig mest positivt. Det är en otroligt fin miniserie som förhoppningsvis får en fortsättning.

One Mississippi kan ses på Amazon Prime. Första avsnittet är gratis och tillgängligt från Sverige.

Just nu på TVdags

Nyhet

Ursäkta röran, TVdags bygger om!

19 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Line of Duty-sträckkollen på SVT Play

16 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Kevin Bacon & 1990-talskänslan i City on a Hill

9 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: The Handmaid's Tale reser sig igen

2 maj, 2021
Intresseklubben Antecknar #79

Nytt avsnitt av TVdags filmpodd: Terminator-sviten

1 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Svärfar svävar fritt i Tumba-dokun

25 april, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Tortyrporr & rasism i kontroversiella Them

18 april, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Avancerade soc-thrillern Snöänglar

11 april, 2021
Söndagskrönikan med veckolista

Bäst i tv-världen just nu: Brittisk deppattack med Line of Duty & Unforgotten

4 april, 2021
Recension

Bert ligger kanske inte rätt i tiden – men han är fortfarande kul

1 april, 2021
Sverigepremiärer

Paramount+: Two Weeks to Live är bra – Everyone Is Doing Great är bättre

29 mars, 2021
Nyhet

Dags för Paramount+ att dra igång – men Apple får förtur

24 mars, 2021

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel