Gruppdiskussion

The Walking Dead-cirkeln outar sig som tanter & pratar om chock-scenen

Linus: Det här är absolut vad man skulle kalla en av de stora chock-milstolparna i serietidningen. Jag vet att jag klagat på att det varit mycket filleravsnitt de senaste veckorna, men det är ju för att det snabbt blev tydligt att de ville spara detta till sista eller näst sista avsnittet.

Stefan: Och chocken blir ju större om det inte hänt så mycket på ett tag.

Sara: Jag är jättenyfiken på parallellerna till serietidningen, Linus! Men vi kanske ska ta det från början och bygga mot slutet? För jösses Amalia vilken dramatik…

Björn: Haha, sant. The Red Wedding of The Walking Dead, som jag läste att händelsen kallats.
Ja, vi backar. När det började med paret blev jag livrädd att det skulle vara ett sånt där knasigt avsnitt som det var av Lost med det där paret, om någon minns. (Lost är det enda jag refererar till… alltid.)

Stefan: Att det där paret i början skulle ryka med snabbt var ju lätt att räkna ut. Paret i Lost minns jag inte…

Björn: Okej, jag kanske inte är lika smart som du, Stefan.

Linus: Ja, absolut, Nikki och Paulo.

Björn: Jag visste att jag kunde lita på dig, Linus!

judith-klappar-handernaSara: Det var en ganska svag start tyckte jag, den lilla vinjetten med paret var klumpigt skriven och kändes inklämd. Men när det »riktiga« avsnittet startade lyckades de bättre med att bygga stämning.

Stefan: Men avsnittets stora fråga: hur kan man få en annans ansikte att sitta så tajt att inte ens ögonen ser onormala ut?

Sara: Va?

Björn: Det var ju hennes eget ansikte, »bara« en skalp. Jag tar tillbaka det där jag sa tidigare, haha.

Sara: Hahaha, Alpha tvättar sig lite och Stefan tror att hon lagt på en zombiemask.

Stefan: Hahaha, var det? Jag tyckte inte det såg ut som hon!

Sara: Hon var sminkad på det där sättet när killar tycker att man ser »naturlig« och »helt osminkad« ut, dvs typ underlagskräm, puder och lite mascara.

Björn: Men först lite tvål och vatten.

Linus: Jag la inte märke till att hon såg konstig ut.

Stefan: En peruk räcker för att grundlura mig. Lösnäsa med plastglasögon och mustasch går också bra.

Björn: Som i trailern för den urdumma nya Sherlock Holmes-filmen med Will Ferrell.

Sara: Hon var ju så fin och len i hyn, det är man inte van att se på Alpha. Guldlockar på det, då blir det bra mask.

Stefan: Jag var så inställd på att hon skar av hela fejset så jag såg aldrig efter, egentligen.

Björn: Oj, vad jag hade gillat om de skulle använda cameo-kändisar. Sånt gillar jag.

Stefan: Ja, någon kändis borde väl ha överlevt ett tag.

Sara: Fint och högtidligt med de fyras gäng som skrev sin egen rättighetsförklaring. Eller konstitution kanske snarare. Och Carol fick skriva under med »Queen Carol«! Motvilligt, men hon såg lite stolt ut också.

Björn: Det gjorde hon verkligen. Och Tara som lipade lite gulligt innan hon sajnade.

Linus: Ja, det är fint, jag uppskattar ju att få se uppbyggandet av den nya civilisationen.

Björn: Prällen sen. Helt plötsligt kände jag att jag gillade honom lite. Jag vet inte varför och vet inte om det kommer hålla i sig.

Stefan: Han gjorde inte så mycket, så då var det okej.

Linus: Jag har ingenting emot Gabriel längre, han är ju inte direkt rolig, men kan är ju inte aktivt värdelös som han var förr i tiden.

Björn: Sant x 2.

Stefan: Precis så.

Sara: Hörde ni att de spelade signaturmelodin till Lunch med Montelius på marknaden! Det var det enda jag kunde tänka på när de gick genom myllret.

Linus: Det vet jag inte vad det är.

Björn: Aldrig hört x 2. Är det en tv-serie? *Harkel*

Sara: Meh! Det är en podcast med Gunilla Brodrej och Martina Montelius. Från Expressen kultur.

Stefan: Kunde inte urskilja vad det var för musik, men det lät inte som om det passade riktigt. Borde varit några av dem själva som underhöll.

Sara: Outar mig som enda tanten i gänget då.

Björn: Haha, njae, jag älskar Trädgårdstider, sååå…

Stefan: Jag visste vad det var, så jag är också tant.

Sara: Ok, bra. Ni är förlåtna.

musikmajenBjörn: Jag missade att det var Eugene som fick plumsa i badet när Judith kastade stenen.

Stefan: Var det? Trodde att det var vem-som-helst.

Sara: Jo, man hörde ju hans enerverande stämma… Hade gott fått ligga kvar.

Stefan: Sitta på en planka är också en bra förklädnad om man ska lura mig.

Linus: Så vad tänkte ni när man fick se så många karaktärer bara umgås, äta kanderade äpplen, och så vidare. Det var många scener i rad med massa snack. Tänkte ni att många nog skulle dö?

Björn: Jag tyckte det var väldigt snyggt med tidshoppet, eller vad man ska kalla det. Så, nej, jag väntade mig inte att så många skulle dö – men helt klart någon eller några. Snarare Lydia än Henry. Men blev »glad« att det blev så.

Sara: För mig kom det lite oväntat. Alltså, att nåt var på gång fattade man ju, och en Alpha omkringsmygandes är aldrig ett gott tecken. Men i den omfattningen! Jag trodde Lydia skulle ryka, och kanske Henry också, men att det gjordes på det sättet… Nånstans halvvägs in trodde jag att de skulle anfalla marknaden när gänget var ute, och att de skulle komma hem till en massa döda, men att de flesta skulle vara såna vi inte kände.

Stefan: Inte kunde jag tro att så många skulle de dö, inte. De tog ju in nytt folk i början för att inte någon skulle behöva dö.

Björn: Måste säga att jag blev besviken över att Tara fick sätta livet till.

Sara: Och Enid! Det var en chock. Hur likt var det serietidningen?

Björn: Och nästa chock. Mussemajens fruktansvärda låtsasgitarrspel!

Stefan: Jag trodde mussemajen skulle vara jätteduktig. Lite fundersam är jag allt hur de kunde röva bort så många utan att någon märkte något.

Linus: Jag satt med stor förväntan och hoppades på att tv-serien skulle göra hela den här sekvensen rättvisa, och det tycker jag nog att de lyckades med! Det har varit så ofta som tv-serien mer eller mindre sabbar serietidningens största och mest chockerande stunder genom att dra ut på det (som Negans entré) eller ge dödsscener till mindre betydande karaktärer (nästan alla utom Glenn). Jag älskar att de klippte mellan att visa zombiehuvudena och hur folk letade efter offren på marknaden – det är taget direkt från de sista sidorna ur Walking Dead #144, som slutar med denna cliffhanger.

huvudenSara: Ja, det var riktigt snyggt gjort. Dels gjorde det att man förstod vilka det var (för huvudena var ju olika identifierbara) och dels fick man en känslomässig koppling även till de vi knappt kände.

Björn: Mäktigt! Och med riska för att spoila för oss, har du en aning om vad som kan hända i nästa avsnitt – och är det nåt »kul«?

Linus: Jag vet inte riktigt vad som kommer hända i finalen, för det jag inte gillade i det här avsnittet var de sista fem minuterna där Siddiq snackade om hur alla slogs tillbaka, etc. Det kändes som ett så uppenbart försök att lindra tittarnas upprörda känslor, vilket gör att hela grejen förlorar effekt. Det är ju som om Game of Thrones skulle lägga till fem minuter i slutet på (t.ex. avsnitt 1x09, 3x09, 4x08) där någon ställer sig upp till svällande musik och säger att det gör ingenting för allt kommer ordna sig ändå. Så jävla fegt av dem att avsluta det annars imponerande avsnittet så.

Björn: Det kändes jättemärkligt. »Fast vi knappt kände varandra så försökte vi hålla oss vid liv, hela bunten!« Nähä?

Stefan: Om inte alla var ledsna hade de buat.

Björn: Hahaha.

Sara: Det jag mest tänkte på var hur samlade och enade de verkade vara. Det verkade som en scen från minnesceremonin på ettårsdagen efter tragedin snarare än direkt efteråt. Jag kan inte tänka mig att folk inte skulle vilja tex lyncha Lydia efter detta. Eller att Michonne skulle vara ett enda stort »vad var det jag sa« eller att Daryl skulle vara helt genomtrasig över att inte kunnat döda Beta och varit en av de pådrivande om att ta in Lydia. Om de hade kastat ut Lydia hade alla de där levt idag ju.

Linus: Ja, precis, det kändes verkligen som att det var långt senare.

Sara: Jag vet att det är en form av victim blaming, på samma sätt som det inte var Daryls fel att Negan dödade Glenn, men det känns orimligt att de mitt i chocken inte skulle gå dit. Det var ju inte direkt som att det inte fanns delade meningar om att ge Lydia asyl. Allt det här fanns det ju folk som varnade om innan, liksom. Men visst, de kanske tar tag i det senare. Nu kanske alla var förlamade av sorg.

daryl-i-dodsdalenBjörn: Mm, sant! Jag hade helt glömt att det var (eller inte var) Daryls fel att Negan dödade Glenn!

Sara: Ja, de släppte det osedvanligt fort! Jag trodde han skulle plågas av det mycket mer?

Björn: Jobbigt det skulle vara att hänga med det gänget. Att alltid fundera på vilket humör Alpha är på.

Sara: Att om man skulle råka se henne fälla en tår kan man bli dödad för det.

Björn: Ja, precis. Men kändes osmakligare än vanligt att skämta om det, kände jag nu.

Stefan: Negan är riktigt trevlig i jämförelse med Alpha.

Sara: Haha, tolkade det helt torrt bokstavligt.

Björn: Bra.

Sara: Hård konkurrens om veckans zombie. Vilka var det nu då? Henry, Enid, Tara, huckletanten, ett par av snorungarna, Frankie med det röda håret, The Highwaymen…. fler?

Stefan: Hela huvudraden tycker jag.

Björn: Ja, måste nästan vara klabbet.

Linus: Japp.

Björn: Skrattade till lite när Rosita skulle hänga lite med Eugene när han fixade ham-radion. Och att hon behövde säga åt honom att chilla när han blev för på. »Vi är några som spelar rollspel.«

Sara: Känns fel att Judith och Carol inte är närmare. Men kul att de fick bonda lite nu i alla fall.

Björn: Mm, det var gulligt!

Linus: I serietidningen är det Ezekiel och Rosita som är de stora karaktärerna som dör där. Jag var riktigt orolig för Ezekiel under avsnittet och lite överraskad att han överlevde, även om de ju nästan alltid byter ut vilka som dör och hur.

Sara: Oj! Intressant. Men med Henry, Tara och Enid är det i alla fall jämbördiga dödsfall kan jag tycka.

Björn: Åh! Burr! Någon mer som tänkte på ljuset i biosalongen? Så där ser det väl inte ut?

ljusetLinus: Ja, ungefär. Tara har ju varit med riktigt länge nu. Ezekiel känns inte som att han blivit en lika stor favorit i tv-serien som i serietidningen, och Henry överraskade mig faktiskt att han skulle dö här.

Sara: Det bör får stora konsekvenser. Carol och kungen förlorar sin son, Hilltop förlorar ännu en ledare, plus att de förlorar en av få medicinsk personal… för att inte tala om hela Lydia-konflikten som borde uppstå. Michonne får vatten på sin kvarn, Daryl kommer att söka hämnd…

Björn: Verkligen! Bara inte hela nästa säsong utkämpas i domstol. Eller vänta…!

Sara: The Walking Dead möter Law & Order!

Björn: Och några jeppar trycker på fel knapp. Dödsdalen var rätt mäktig också, även om det såg lite för mycket data ut.

Sara: Ja, massiv zombiehjord alltså! De har sparat ett tag för att få ihop dom.

Linus: Ja, det är nog fler än vi någonsin sett förut.

Björn: Men hörni, någon mer som tänkte på Se7en när Daryl bromsade Carol från att titta på Henry?

Sara: Tänkte inte specifikt på Se7en men har sett den där scenen många gånger! Nån som hindrar nån från att se en brutaliserad älskad… Ajajaj, stackars Carol.
Hon som precis varit superorolig och blivit lugnad och fått sin efterlängtade återförening. och så detta.

Björn: Så deppigt!

Stefan: Som en på jobbet sa: nästa avsnitt klipper Carol håret.

Björn: Men är det verkligen enhetligt genom serien att det räcker med ett »oskatt« zombie-huvud för att själva huvudet ska fortsätta »leva«?

Linus: Ja, det är jag ganska säker på.

Sara: Jag tänkte på det också! Var det inte så att halshuggning funkade som avlivning i början av serien?

Linus: Nej, måste döda hjärnan. Vi har sett levande huvuden flera gånger. Guvernören hade i ett stort akvarium, t.ex.

Stefan: Jomenvisst. Bara hjärnan funkar så.

Björn: Ja, precis. Men våra hjältar brukar inte alltid slica huvuden, väl? Ibland dekapiterar de väl bara?

Linus: Jag tror att de alltid brukar sätta i kniv i hjärnan?

Sara: Jag har också för mig att de halskapade folk mer i början av serien. Men det är ju klart, det funkar ju som oskadliggörande, för kroppen kan inte göra mycket utan huvud och huvudet blir ganska orörligt.

Stefan: Skulle kunna användas som kastvapen. »Tänk snabbt!«

Linus: Sant.

Björn: Haha, bara jag som är kinkig … och troligen glömsk. Vet ju att de oftast gör så, kändes bara inte som alltid.

Sara: Jag håller med dig, jag tänkte också på det.

Stefan: De kanske inte riktigt hinner ibland.

Björn: Precis som alltid, nära en säsongsavslutning, blir jag sugen på att läsa alla seriealbumen. Insåg också hur mycket jag gillar Lydia-skådisen. Hon är grym, tycker jag.

Linus: Jag gillar henne också mer och mer. Ska bli intressant att se vad de gör med henne härifrån

Sara: Det började svagt men växte. Avslutningen var som ett knytnävsslag i magen. Och både Alpha och Beta är härliga skurkar. Sammanfattningsvis måste det nog bli fyra pinnhuvuden i betyg, med tanke på pulshöjningen man hade vid eftertexterna.

Stefan: Bra avsnitt, jag ger det fyra Hilltop-medaljer.

Björn: Håller med. Svag inledning, en käftsmäll som avslutning. Fyra musikmajar som inte kan spela gitarr.

Linus: Jag tyckte att de skötte allting väldigt bra fram till den otroligt mesiga epilogen. Ett avsnitt med denna mäktiga cliffhanger borde varit en femma men det blir fyra kanderade äpplen från mig

The Walking Dead visas på måndagar på Kanal 9 & går i repris på lördagar. Avsnitten släpps på Dplay kl 23 på måndagar och finns där i 7 dagar.

Just nu på TVdags

Recension

Stark dokumentär om monstret Weinstein – men håller bilden av MeToo?

19 november, 2019
Säsongspremiär

Bänka er, drottningdiggare! The Crown är tillbaka på Netflix

17 november, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Teatertunga Förhöret återuppfinner Nordic Noir

17 november, 2019
TVdags betygsätter tolkningarna

Bäst igen! Titiyo är årets största Så mycket bättre-behållning

16 november, 2019
Tips

Kolla här! Det blev ingen CD – det blev en dokumentär

12 november, 2019
Intresseklubben Antecknar #66

Nytt avsnitt av TVdags filmpodd: Poltergeist

12 november, 2019
BBC-premiär

Hårdkokt skotsk hit & run-rysare för rocknördar

11 november, 2019
Veckans streamingpremiärer

Premiärsammanfattning: Fem polare, flygpionjärer & Philip Pullman

11 november, 2019
Recension

Trevande start – men visst har Apple TV+ potential

11 november, 2019
Pop Culture Confidential

I veckans podd: Richard Lawson om streamingkriget

10 november, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Belöningen för oss som varit The Affair trogna

10 november, 2019
TVdags betygsätter tolkningarna

Titiyos klubbstänkare bäst i kvällens Så mycket bättre

9 november, 2019

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel