Recension

The House that Jack Built: pretentiös, rolig & så in i helvete grotesk!

Betyg 4 av 5

Först en tyst minut för den director's cut-version som inte går upp på svenska biografer. Det kan tyckas löjligt att gråta över avsaknaden av avskurna bröst och sönderskjutna pojklemmar. Men, Triers övervåld har en poäng. Det är först när våldet är som värst, som humorn blir som bäst. När det groteska tillåts kittla vårt moraliska centrum så skrattar vi. Och en stor sorg inom oss blottläggs. Följt av skam såklart. Säkert en del av Triers plan. Men planer ändras, eller planeras om. Klipp flyttas om, likt små möbler i ett dockhus. Vad som dock består är husets yttre, och en stor del av innanmätet. För även om den version som går upp på bio saknar material så är det i stort sett samma film och den är fortfarande väldigt bra.

Lars von Triers kontrollerat aggressiva mördarfilm riktar alltså in sig på mer än filmens offer, hans attacker går genom duken och blodet skvätter ut över publiken. Där sitter man sen utan regnrock och undrar om fläckarna någonsin kommer gå att tvätta bort.

För er som inte hängt med så handlar The House that Jack Built om Lars von Trier. I rollen som Lars ser vi Matt Dillon. Misslyckad, får vi väl anta, arkitekt som rusar igenom livet som ett vilddjur över prärien. Han är ett rovdjur. Ett intelligent, stoltserar han själv med, rovdjur som mördar för att han måste. Det är i allra högsta grad en seriemördarfilm. En ny American Psycho, vars Bateman påminner mycket om Jack. Överlägsenheten, arrogansen, patetiken. Det charmlösa monstruösa.

Och så backar vi lite. Sa jag att filmen handlar om Lars von Trier? Ja, men det gör ju alla hans filmer! Här kanske mer uppenbart. Den jagade konstnären som missförstådd alltid tvingas krypa in i det hörn han bär med sig som ryggsäck. För att senare replikera med en film. Även om det blir väl pretentiöst den här gången, som när det skall ältas #MeToo och Trier otvingat hamnar i försvarsställning, så köper man det. Eller man tar det onda med det goda rättare sagt. För här finns det mycket gott, eller ont, eller…

Lars von Triers kontrollerat aggressiva mördarfilm riktar alltså in sig på mer än filmens offer, hans attacker går genom duken och blodet skvätter ut över publiken. Där sitter man sen utan regnrock och undrar om fläckarna någonsin kommer gå att tvätta bort. De yttre kanske. De inre däremot … Här finns nämligen scener som promenerar rakt in i ditt ångestcentra, där de sedan lägger sig ner för att vila, så att de senare ska kunna explodera. När SVT Kultur recenserar filmen beskrivs den först som »en störd film från en störd hjärna«. Meningen korrigeras senare till »en råsop i själens solar plexus.« Förståeligt, men den första reaktionen är ändå mänsklig. Antagligen inte sann, men mänsklig.

Det är på många sätt en vidrig film som ändå underhåller från början till slut, udda för Trier. Man skrattar gott, för att sekunden senare kvida tyst för sig själv och förbanna filmens skapare. Ibland känns det som om Trier bestämt sig för att släppa bromsen helt, ge publiken en chans att ventilera sitt frustrerade hat. Ge hatet ett ansikte. Ett danskt ansikte. Men så lätt är det inte. Även de som hatar filmen, och Lars von Trier, kommer inte kunna låta bli att imponeras.

The House that Jack Built har biopremiär i dag.

Just nu på TVdags

Recension

C More-premiär för George Clooneys påkostade & realistiska Catch-22

20 maj, 2019
Analys

Uppsnack inför sista avsnittet av Game of Thrones

19 maj, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: drabbande polisskjutningsdramat The Red Line

19 maj, 2019
Klipp

Sabrina hjärta Nailed it!

18 maj, 2019
Streamingtips

Passa på! Se Ronja Rövardotter-serien på SVT Play

18 maj, 2019
TVdags tippar & betygsätter finalen

Eurovision 2019: Svensk gospelpower vs nederländsk storfavorit vs australiensisk svaj-opera

18 maj, 2019
Recension

Premiär! John Wick missar målet – trots alla headshots

17 maj, 2019
TVdags tippar & betygsätter

Eurovision semi 2: Svenska The Mamas vs rysk klonpop vs nederländsk frontrunner

16 maj, 2019
Trailer

Kolla in Andrew Scott i första titten på säsong 5 av Black Mirror

15 maj, 2019
Gruppdiskussion

Game of Thrones-cirkeln om Anakin Clegane, snöpliga slut & the snap

15 maj, 2019
TVdags tippar & betygsätter

Eurovision semi 1: Isländsk BDSM-rock vs grekisk Florence-pop vs cypriotisk Fuego-kopia

14 maj, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Netflix skruvade men genuina & fängslande Dead to Me

12 maj, 2019

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel