Recension

The House that Jack Built: pretentiös, rolig & så in i helvete grotesk!

Betyg 4 av 5

Först en tyst minut för den director's cut-version som inte går upp på svenska biografer. Det kan tyckas löjligt att gråta över avsaknaden av avskurna bröst och sönderskjutna pojklemmar. Men, Triers övervåld har en poäng. Det är först när våldet är som värst, som humorn blir som bäst. När det groteska tillåts kittla vårt moraliska centrum så skrattar vi. Och en stor sorg inom oss blottläggs. Följt av skam såklart. Säkert en del av Triers plan. Men planer ändras, eller planeras om. Klipp flyttas om, likt små möbler i ett dockhus. Vad som dock består är husets yttre, och en stor del av innanmätet. För även om den version som går upp på bio saknar material så är det i stort sett samma film och den är fortfarande väldigt bra.

Lars von Triers kontrollerat aggressiva mördarfilm riktar alltså in sig på mer än filmens offer, hans attacker går genom duken och blodet skvätter ut över publiken. Där sitter man sen utan regnrock och undrar om fläckarna någonsin kommer gå att tvätta bort.

För er som inte hängt med så handlar The House that Jack Built om Lars von Trier. I rollen som Lars ser vi Matt Dillon. Misslyckad, får vi väl anta, arkitekt som rusar igenom livet som ett vilddjur över prärien. Han är ett rovdjur. Ett intelligent, stoltserar han själv med, rovdjur som mördar för att han måste. Det är i allra högsta grad en seriemördarfilm. En ny American Psycho, vars Bateman påminner mycket om Jack. Överlägsenheten, arrogansen, patetiken. Det charmlösa monstruösa.

Och så backar vi lite. Sa jag att filmen handlar om Lars von Trier? Ja, men det gör ju alla hans filmer! Här kanske mer uppenbart. Den jagade konstnären som missförstådd alltid tvingas krypa in i det hörn han bär med sig som ryggsäck. För att senare replikera med en film. Även om det blir väl pretentiöst den här gången, som när det skall ältas #MeToo och Trier otvingat hamnar i försvarsställning, så köper man det. Eller man tar det onda med det goda rättare sagt. För här finns det mycket gott, eller ont, eller…

Lars von Triers kontrollerat aggressiva mördarfilm riktar alltså in sig på mer än filmens offer, hans attacker går genom duken och blodet skvätter ut över publiken. Där sitter man sen utan regnrock och undrar om fläckarna någonsin kommer gå att tvätta bort. De yttre kanske. De inre däremot … Här finns nämligen scener som promenerar rakt in i ditt ångestcentra, där de sedan lägger sig ner för att vila, så att de senare ska kunna explodera. När SVT Kultur recenserar filmen beskrivs den först som »en störd film från en störd hjärna«. Meningen korrigeras senare till »en råsop i själens solar plexus.« Förståeligt, men den första reaktionen är ändå mänsklig. Antagligen inte sann, men mänsklig.

Det är på många sätt en vidrig film som ändå underhåller från början till slut, udda för Trier. Man skrattar gott, för att sekunden senare kvida tyst för sig själv och förbanna filmens skapare. Ibland känns det som om Trier bestämt sig för att släppa bromsen helt, ge publiken en chans att ventilera sitt frustrerade hat. Ge hatet ett ansikte. Ett danskt ansikte. Men så lätt är det inte. Även de som hatar filmen, och Lars von Trier, kommer inte kunna låta bli att imponeras.

The House that Jack Built har biopremiär i dag.

Just nu på TVdags

TVdags betygsätter & tippar kvällens startfält

Melodifestivalen 2020: Countrysmocka, Shallow-trams & årets superstar

22 februari, 2020
recension

Tillbaka på HBO Nordic! Din fantastiska Ferrante-upplevelse fortsätter

19 februari, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Nicola Walker & Stephen Mangan i The Split

16 februari, 2020
Säsongspremiär

Trånandet & våndandet är över – Outlander är tillbaka på Viaplay!

15 februari, 2020
TVdags betygsätter & tippar kvällens startfält

Melodifestivalen 2020: Lakan-pop, nya Kvinnaböske & årets bästa låt

15 februari, 2020
Smygpremiär

Viaplay bjuder på Alla hjärtans dag-present: Outlander kommer två dagar tidigare

14 februari, 2020
Säsongspremiär

Carrie & Saul är tillbaka! Tillbaka är också 12 timmars Homeland-magont

11 februari, 2020
Säsongspremiär

Det här är inget skämt - Kidding är tillbaka med ny säsong

10 februari, 2020
Kommentar

Det enda (men inte så lilla) felet med Parasit

10 februari, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: »22 juli« avslutade storartat – men inte perfekt

9 februari, 2020
TVdags betygsätter & tippar kvällens startfält

Melodifestivalen 2020: Queen Anna, årets genombrott & ännu mer Sia-pop

8 februari, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Låt »22 juli« bli stilbildande för ny nordisk tv-realism!

2 februari, 2020

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel