Recension

The Danish Girl – ett starkt porträtt om längtan efter det feminina

Filmen The Danish Girl har rönt en del kritik innan den ens fått premiär. Mestadels har kritiken handlat om att Eddie Redmayne som spelar huvudrollen Lili Elbe är cisman, och att det finns något oerhört sunkigt i att inte casta en person med faktiskt transidentitet till att spela den rollen. Filmen handlar om Lili Elbe som var den första person i världen som genomgick en könskorrigeringsoperation. Den är baserad på en bok med samma namn, som i sin tur är löst baserad på Lili Elbes egna dagböcker och levnadsöde.

Jag gillade mycket i The Danish girl. Estetiken, kläderna och Alicia Vikander. Stundtals stjäl hon hela showen. Hela hennes gestaltning lyser, och det var länge sen jag såg en kvinnoroll gestaltas med så mycket spektrum.

Att castingen av Redmayne och vad den medför för problematik är svår att bortse ifrån när man försöker skriva nånting alls av filmen. Men jag råder faktiskt alla som kritiserat filmen att faktiskt se den, och bilda sig en egen uppfattning. Oavsett vad man tycker om Redmayne.

Filmen utspelar sig tidigt 1900-tal och handlar om den process som konstnären Einar Wegener går igenom för att upptäcka att han egentligen är en hon, en person som han upplever att han har inom sig: den väna, blyga kvinnan Lili. Till en början är det hans fru Gerda (spelad av en fantastisk Alicia Wikander) som uppmuntrar Einar att klä sig som Lili. Först som ett skämt, och sen mer och mer för att Gerda använder Lili som modell för sitt porträttmåleri. Men Einars växande begär efter att få vara Lili, den hon som han är inuti tar över deras liv mer och mer, och det tidigare lyckliga äktenskapet knakar. Gerda är gift med Einar, men är hon även gift med Lili?

Jag tror aldrig jag sett en film som porträtterar längtan efter det feminina så starkt. I vanliga fall brukar längtan efter det femenina uttrycket grunda sig i ett begär, man vill älska med en kvinna, eller beundra henne. I Einars ögon blir det femenina, en handgest, en scarf, fötternas vinkling när Gerda tar av sig sina ytterskor som är betydelsefullt. Allt det blir åtråvärt, inte för att han vill äga den som bär det utan för att han önskar att det vore han. Det blir såklart svårt, om det är svårt att leva som transperson i dagens tid, är det ju ännu mer stigmatiserat i början av 1900-talet. Men Einars längtan efter att få vara Lili är så stark att han alltmer går över till att bli Lili.  Det är så Lili beskriver det själv i filmen: Lili är en annan person än Einar, en person som lever inuti Einar, men som inte nödvändigtvis har samma begär eller vilja som Einar. Lili är blyg och osäker, och hon är definitivt inte en konstnär som Einar. När Lili börjar leva mer och mer som sig själv så slutar hon måla och börjar jobba i en parfymdisk på ett varuhus.

Genomgående i filmen så verkar det som att det är den kvinnliga världen vi vill leva i. Den manliga världen är hård och kantig, med stärkta kragar och mörka, stela kostymer. Den kvinnliga världen är välmenande och fri, fyllt med skrattande flickor i löst sittande, böljande kläder. I männens värld härskar våld och oförstående, medan det kvinnliga och mjuka är där man vill befinna sig. Det är intressant berättande, långsamt och trevande om längtan efter att vilja tillhöra.

Men är det bra?

Jag gillade mycket i The Danish girl. Framför allt estetiken, kläderna och Alicia Vikander. Stundtals stjäl hon hela showen. Hela hennes gestaltning lyser, och det var länge sen jag såg en kvinnoroll gestaltas med så mycket spektrum. Hennes Gerda får vara stark, svag, glad, självisk, osv. Det känns som att Alicia gestaltar en riktig människa, och när det gäller kvinnors möjligheter till det på film så är de fortfarande försvinnande få. Jag förälskar mig i Gerda, jag vill själv ligga på hennes shäslong och bli avmålad. Jag vill dricka punch med henne på konstnärsfesterna. Även hur Einars transformation till Lili skildras känns relevant och intressant. Filmen handlar inte så mycket om kvinnan Lili som hur Einar långsamt upptäcker sig själv och mer och mer blir Lili. Jag tror inte jag sett det skildras på film särskilt mycket. Därför stör det mig inte speciellt att det är Eddie Redmayne, en cisman som spelar Lili, då filmen börjar med att Lili är Einar, och fokuserar på resan mot att fullt ut vara och känna sig, och passera som kvinna.

Redmayne är bra, men han har fått konstig regi. Hans Lili har flackande blick och en skör kvinnlighet som liksom inte riktigt finns hos någon annan än i mäns fantasier om kvinnor (jag tänker här regissörens och inte Einar Wegeners). Lili är ett rådjur, en storögd, flämtande liten vidja som liksom inte riktigt finns. Jag hade önskat att filmens och Eddies tolkning av en sjukt intressant person som Lili Elbe verkar ha varit, hade vågat vara lite mindre skör och blek. Tänk om Lili Elbe hade porträtteras mer som Gerda, som en person med många olika sidor, inte bara drömmen om en genomskinlig, rodnande feminitet som ingen kvinna någonsin kan uppnå.

The Danish Girl lämnade mig inte oberörd. Jag tycker att man ska se den om man är det minsta intresserad av ämnet. Men man kan också se den bara för Alicia Vikander, hon är faktiskt helt jävla fantastisk.

The Danish Girl har biopremiär i dag. 

Just nu på TVdags

Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Virtuosa cliffhangers i heist-smarta The Day

23 februari, 2020
TVdags betygsätter & tippar kvällens startfält

Melodifestivalen 2020: Countrysmocka, Shallow-trams & årets superstar

22 februari, 2020
recension

Tillbaka på HBO Nordic! Din fantastiska Ferrante-upplevelse fortsätter

19 februari, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Nicola Walker & Stephen Mangan i The Split

16 februari, 2020
Säsongspremiär

Trånandet & våndandet är över – Outlander är tillbaka på Viaplay!

15 februari, 2020
TVdags betygsätter & tippar kvällens startfält

Melodifestivalen 2020: Lakan-pop, nya Kvinnaböske & årets bästa låt

15 februari, 2020
Smygpremiär

Viaplay bjuder på Alla hjärtans dag-present: Outlander kommer två dagar tidigare

14 februari, 2020
Säsongspremiär

Carrie & Saul är tillbaka! Tillbaka är också 12 timmars Homeland-magont

11 februari, 2020
Säsongspremiär

Det här är inget skämt - Kidding är tillbaka med ny säsong

10 februari, 2020
Kommentar

Det enda (men inte så lilla) felet med Parasit

10 februari, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: »22 juli« avslutade storartat – men inte perfekt

9 februari, 2020
TVdags betygsätter & tippar kvällens startfält

Melodifestivalen 2020: Queen Anna, årets genombrott & ännu mer Sia-pop

8 februari, 2020

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel