När skräcken känns äkta

Territories: kvällens feel bad-måste!

Hur man klassificerar en skräckfilm är subjektivt. Vissa är rädda för spindlar, andra går i gång på (om man nu med det avser rädsla) vampyrer eller monster under sängen. Jag vill ha min skräck serverad så verklighetsnära och autentisk som möjligt.

Det eskalerar till något så Haneke-obehagligt att det blir jobbigt att titta på – och det är bara början.

För mig blir det läskigt först när filmens scenario speglar den verklighet vi lever i. Att det hela sedan skruvas till eller överdrivs gör ingenting, men ett frö av nutidshistoria måste ha planterats. Det är vad som ger mig en spark i magen, tryck över bröstet eller bara får mig att känna något utöver det vanliga. Jag älskar det som bryter genretristessen, som går för långt, inte vet bättre, görs utan »det goda omdömet«, lyckas provocera eller i alla fall kraschar i ett bra försök.

Territories av Olivier Abbou är en sådan film. Fem vänner på väg hem från ett bröllop stannas av polisen vid gränsen mellan USA och Kanada. Till en början misstänker varken tittarna eller rollgestalterna något utöver det vanliga. Men efter ett tag blir stämningen obehaglig och man förstår att situationen inte på något sätt är ordinär. Trots godkända pass tillåts inte gruppen passera. Frågorna intensifieras och det hela eskalerar till något så Haneke-obehagligt att det bitvis blir jobbigt att titta på – och det är bara början. När sedan vännerna arresteras, utan att ha gjort någonting, ikläds orange fånguniformer och förs till ett hemligt läger i mitten av ingenstans… då börjar Territories bli seriöst otäck.

Visserligen har vi sett den här typen av auktoritär skräck tidigare, bland annat i The Girl Next Door eller Craig Zobels råa Compliance från förra året. Skillnaden är väl att valen här marginaliserats ytterligare. Annars så är makttemat detsamma. I det här fallet är det övermakten som bestämmer. Och det ligger väl så nära verkligheten man kan komma.

Territories visas på C More First i natt kl 00:15.

Just nu på TVdags

Recension

På Netflix: Charlie Kaufmans absurda drama I’m Thinking of Ending Things

23 september, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: »Älska mig« – formperfektion i kuliss

20 september, 2020
Premiär

C More-premiär för Maskeradligan – lite som en radiodoku … men på tv

15 september, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: P-Valley är ett arbetsplatsdrama som kan lyfta till skyarna

13 september, 2020
Säsongspremiär

Yellowstone säsong 3 bjuder minsann på mjukisar, mys & melodrama

12 september, 2020
Nyhet

Slutet närmar sig för The Walking Dead – fast ändå inte

9 september, 2020
Kommentar

Yellowstone säsong 2: Familjedramat fördjupas & ranchkriget blir råare

8 september, 2020
Tips

En titt på svensk rollspelshistoria i Mot andra världar

6 september, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen: The Boys är tillbaka i stan – med psykopat-Homelander i täten

6 september, 2020
Recension

Nej, vilken rymdkrasch… Netflix Away kan du hålla dig borta ifrån

4 september, 2020
Recension

The New Mutants-premiär – i sina bästa stunder en Breakfast Club för 2020-talet

3 september, 2020
Recension

Karate Kid-uppföljaren Cobra Kai nu på Netflix!

1 september, 2020

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel