Recension

Ted – för kärlekens skull: Adam Pålsson lyfter redovisande biopic

Betyg 3 av 5

Nu är den här, Ted Gärdestad-filmen som skapade rubriker i somras. Det var i en intervju i FLM som den ursprunglige manusförfattaren Peter Birro avslöjade att han plockat bort sitt namn från filmen, eftersom Hannes Holm (regi) och och Lena Rehnberg (producent) i Birros tycke bearbetat hans originalmanus alltför hårt. Hur filmen skulle blivit i Birros version får vi aldrig veta, men de brister som Ted – för kärlekens skull lider av är intressant nog på manusstadiet.

Filmen – som på ett skönt skamlöst sätt lånar inledningen från James Mangolds Walk the Line, när artisten sitter och grubblar backstage och drar ut på sin entré medan bandet alltmer stressade lirar på framför en otålig publik – går i den klassiska biopic-fällan och vill få in en hel karriär i en film, 25 år ska klämmas in på två timmar. Då lever det inte alltid, utan blir redovisande. Att Ted ska gå från en fjunig tonåring i filmens början till runt 40 mot slutet funkar okej tack vare 29-årige Adam Pålssons pojkaktiga aura. Men filmen har lite för många berättarmässigt piffiga biopic-vändningar. När den framöver släpps på dvd/vod kan man köra ett drinking game hemma i tv-soffan: ta ett järn varje gång Ted blir härligt impulsiv och skippar en enormt viktig flight/konsert/möte och istället ramlar på en snygg tjej han börjar dejta/gifter sig med/får barn med, så blir du på fyllan relativt fort.

När Ted – för kärlekens skull framöver släpps på dvd/vod kan man köra ett drinking game hemma i tv-soffan: ta ett järn varje gång Ted blir härligt impulsiv och skippar en enormt viktig flight/konsert/möte och istället ramlar på en snygg tjej han börjar dejta/gifter sig med/får barn med, så blir du på fyllan relativt fort.

Men utöver det är Ted – för kärlekens skull en gedigen biopic som lever framförallt på snyggt foto och fina skådespelarinsatser. Peter Viitanen som ständige sidekicken Kenneth Gärdestad, Hanna Alström som Ann Zacharias, Happy Jankell som Lotta Ramel, och Jonas Karlsson som Stikkan Andersson – här porträtterad som arketypiske Onde Skivbolagsdirektören, som redan efter tio sekunders screen time börjar manipulera Ted att dumpa brorsan för att tjäna mer pengar. Musikinslagen är snyggt genomförda och filmen bangar inte för att skildra senare delen av Gärdestads korta liv, där han är svårt märkt av sin schizofreni, i några starka scener. Adam Pålsson är trovärdig även här och bär upp filmen på ett shälvklart sätt. Trots allt är det här ett måste för Ted Gärdestad-fans.

Ted – för kärlekens skull har biopremiär idag.

Just nu på TVdags

Recension

HBO Nordic-premiär för Fredrik Backmans hockeydrama Björnstad

18 oktober, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Søren Mallings avskärmade känslor i Utredningen

18 oktober, 2020
Recension

Nu på Disney+: Filmen Clouds om Zach Sobiechs sista tid

17 oktober, 2020
Söndagskrönikan med veckolisor

Bäst i tv-världen just nu: Nutleys & Bergströms bejakande detaljer

11 oktober, 2020
Recension

Livet ger Liam Neeson citroner i dumma mys-actionrullen Honest Thief

9 oktober, 2020
Recension

Doku-start på TV4 i kväll: Sevärt om den beryktade »Södermannen«

6 oktober, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Fargo ännu längre ut på scenkanten

4 oktober, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Motsatsen till genanshumor – hjärtliga Ted Lasso

27 september, 2020
Recension

På Netflix: Charlie Kaufmans absurda drama I’m Thinking of Ending Things

23 september, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: »Älska mig« – formperfektion i kuliss

20 september, 2020
Premiär

C More-premiär för Maskeradligan – lite som en radiodoku … men på tv

15 september, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: P-Valley är ett arbetsplatsdrama som kan lyfta till skyarna

13 september, 2020

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel