Recension

Ted – för kärlekens skull: Adam Pålsson lyfter redovisande biopic

Betyg 3 av 5

Nu är den här, Ted Gärdestad-filmen som skapade rubriker i somras. Det var i en intervju i FLM som den ursprunglige manusförfattaren Peter Birro avslöjade att han plockat bort sitt namn från filmen, eftersom Hannes Holm (regi) och och Lena Rehnberg (producent) i Birros tycke bearbetat hans originalmanus alltför hårt. Hur filmen skulle blivit i Birros version får vi aldrig veta, men de brister som Ted – för kärlekens skull lider av är intressant nog på manusstadiet.

Filmen – som på ett skönt skamlöst sätt lånar inledningen från James Mangolds Walk the Line, när artisten sitter och grubblar backstage och drar ut på sin entré medan bandet alltmer stressade lirar på framför en otålig publik – går i den klassiska biopic-fällan och vill få in en hel karriär i en film, 25 år ska klämmas in på två timmar. Då lever det inte alltid, utan blir redovisande. Att Ted ska gå från en fjunig tonåring i filmens början till runt 40 mot slutet funkar okej tack vare 29-årige Adam Pålssons pojkaktiga aura. Men filmen har lite för många berättarmässigt piffiga biopic-vändningar. När den framöver släpps på dvd/vod kan man köra ett drinking game hemma i tv-soffan: ta ett järn varje gång Ted blir härligt impulsiv och skippar en enormt viktig flight/konsert/möte och istället ramlar på en snygg tjej han börjar dejta/gifter sig med/får barn med, så blir du på fyllan relativt fort.

När Ted – för kärlekens skull framöver släpps på dvd/vod kan man köra ett drinking game hemma i tv-soffan: ta ett järn varje gång Ted blir härligt impulsiv och skippar en enormt viktig flight/konsert/möte och istället ramlar på en snygg tjej han börjar dejta/gifter sig med/får barn med, så blir du på fyllan relativt fort.

Men utöver det är Ted – för kärlekens skull en gedigen biopic som lever framförallt på snyggt foto och fina skådespelarinsatser. Peter Viitanen som ständige sidekicken Kenneth Gärdestad, Hanna Alström som Ann Zacharias, Happy Jankell som Lotta Ramel, och Jonas Karlsson som Stikkan Andersson – här porträtterad som arketypiske Onde Skivbolagsdirektören, som redan efter tio sekunders screen time börjar manipulera Ted att dumpa brorsan för att tjäna mer pengar. Musikinslagen är snyggt genomförda och filmen bangar inte för att skildra senare delen av Gärdestads korta liv, där han är svårt märkt av sin schizofreni, i några starka scener. Adam Pålsson är trovärdig även här och bär upp filmen på ett shälvklart sätt. Trots allt är det här ett måste för Ted Gärdestad-fans.

Ted – för kärlekens skull har biopremiär idag.

Just nu på TVdags

Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Sharon Horgan-aktiga Ida Elise Broch i Home for Christmas

8 december, 2019
TVdags betygsätter tolkningarna

Mycket mellanmjölk men ändå mysig Så mycket bättre-final

7 december, 2019
Säsongspremiär

Benlöse Ivar på äventyr i Ryssland när Vikings ska få ett avslut

5 december, 2019
TVdags blickar tillbaka på 2010-talet

2010-talet gav oss några alldeles utsökta äktenskapsdraman

3 december, 2019
Kommentar

The Irishman föryngrar ansikten digitalt, men glömmer bort allt det andra

2 december, 2019
Kommentar

Ken Burns Countrymusikens historia på SVT Play – men se den inte!

1 december, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Ray Donovans eviga dödsdans

1 december, 2019
TVdags betygsätter tolkningarna

Är Magnus 1 eller 5? TVdags splittrat efter Så mycket bättre

30 november, 2019
Recension

Julen i fara i årets julkalender Panik i tomteverkstan

30 november, 2019
Pop Culture Confidential

I veckans podd: The Irishman-aktuella dekoratören Regina Graves

28 november, 2019
Gruppdiskussion

Gaslighting & spagettivästern: The Walking Dead-cirkelns säsongsreflektioner efter vinterfinalen

28 november, 2019
Kommentar

Melodifestivalen 2020: Dags för en kvinna att vinna!

26 november, 2019

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel