Recension

Tam Netflix-animation i medeltida komedin Disenchantment

Betyg 2 av 5

Förväntningarna var höga på Simpsons-skaparen Matt Groenings senaste projekt, en animerad medeltidskomedi för Netflix som enligt beskrivningen handlar om »the misadventures of a hard-drinking princess, her feisty elf companion and her personal demon«. Tyvärr infriades de inte riktigt. Premissen är något förvirrad: i första avsnittet får prinsessan Bean en personlig demon som blir hennes ständiga följeslagare. Han presenteras som den där illvilliga rösten på axeln som får henne att bryta mot regler och leva ut sina lustar, men ingen särskild personlighetsförändring verkar ske. Hon har redan tidigare gestaltats som en halvalkoholiserad, trotsig rebell och demonen gör varken till eller från. Tillsammans med nissen Elfo som rymt/förvisats från sin utopiska hemby bildar de en märklig trio som ömsom ställer till med besvär för kungen på hemmaplan och ömsom ger sig ut på egna äventyr. Prinsessan Beans röst görs av Broad Citys Abbi Jacobson, som här tyvärr inte har så mycket att jobba med. Det är en rätt anonym huvudkaraktär som inte heller utvecklas särskilt mycket under seriens gång.

Tempot är för tamt och det finns heller ingen riktig skärpa hos de skämt som placerats in.

Det största problemet är skämttätheten. Tempot är för tamt och det finns heller ingen riktig skärpa hos de skämt som placerats in. Här hittar vi inget liknande den visuella bakgrundskuriosan i Bojack Horseman, vi saknar det lekfulla gränsöverskridandet i Big Mouth eller den kreativa galenskapen hos Rick & Morty. Alla dessa tre serier skulle jag hellre rekommendera för den som vill ha animerad halvtimmeskomedi.

Om tanken var att lätta på skojsigheterna för att i stället lägga en mer dramatisk ansats lyckas det inte särskilt väl. Mot slutet av säsongen presenteras en längre berättelsebåge som spänner över flera avsnitt, och i samband med det höjer man också de känslomässiga insatserna, men det får inte den utdelning de önskar. Det känns inte förtjänat helt enkelt. Se hellre den redan nämnda Bojack Horseman för en kurs i att lägga lager av svärta.

Det är inget komplett misslyckande, ett par avsnitt i mitten har högt underhållningsvärde och som middagssällskap för den som gillar animerad komedi är den hygglig. Men när utbudet av liknande serier är mångtaligt och konkurrensen hård ter den sig blek.

Disenchantment finns på Netflix

Just nu på TVdags

Säsongspremiär

Snart dags för Gift vid första ögonkastet – med ny expert

19 februari, 2019
Säsongspremiär

Bonusfamiljen tillbaka! Men vad hände sist? Här är en påminnelse

18 februari, 2019
Streamingtips

HBO Nordic-serien Crashing – en sitcom om att stå upp

18 februari, 2019
Podcast

I veckans podd: Oscar-förutsägelser med Kyle Buchanan

17 februari, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Är The Passage årets bästa guilty pleasure?

17 februari, 2019
Teasertrailer

Det är romantik i den blodstänkta luften när Santa Clarita Diet sätter datum

16 februari, 2019
TVdags betygsätter & tippar kvällens startfält

Melodifestivalen 2019: Norrskens-Kygo, dockpop & en Modern Talking-flashback

16 februari, 2019
Gruppdiskussion

The Walking Dead-cirkeln om förnumstiga Judith & Emmerdale i zombiemiljö

15 februari, 2019
Netflixtips

Umbrella Academy är härligt mörk superkrafts-ångest-action

15 februari, 2019
Nyhet

Good Omens har blivit med toksnygg vinjett

14 februari, 2019
Trailer

Äntligen en första tjuvtitt på Killing Eve säsong 2

14 februari, 2019
Trailer-nyhet

Killfesten tillfälligt över – äntligen trailer till Frost 2

13 februari, 2019

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel