Recension

Tam Netflix-animation i medeltida komedin Disenchantment

Betyg 2 av 5

Förväntningarna var höga på Simpsons-skaparen Matt Groenings senaste projekt, en animerad medeltidskomedi för Netflix som enligt beskrivningen handlar om »the misadventures of a hard-drinking princess, her feisty elf companion and her personal demon«. Tyvärr infriades de inte riktigt. Premissen är något förvirrad: i första avsnittet får prinsessan Bean en personlig demon som blir hennes ständiga följeslagare. Han presenteras som den där illvilliga rösten på axeln som får henne att bryta mot regler och leva ut sina lustar, men ingen särskild personlighetsförändring verkar ske. Hon har redan tidigare gestaltats som en halvalkoholiserad, trotsig rebell och demonen gör varken till eller från. Tillsammans med nissen Elfo som rymt/förvisats från sin utopiska hemby bildar de en märklig trio som ömsom ställer till med besvär för kungen på hemmaplan och ömsom ger sig ut på egna äventyr. Prinsessan Beans röst görs av Broad Citys Abbi Jacobson, som här tyvärr inte har så mycket att jobba med. Det är en rätt anonym huvudkaraktär som inte heller utvecklas särskilt mycket under seriens gång.

Tempot är för tamt och det finns heller ingen riktig skärpa hos de skämt som placerats in.

Det största problemet är skämttätheten. Tempot är för tamt och det finns heller ingen riktig skärpa hos de skämt som placerats in. Här hittar vi inget liknande den visuella bakgrundskuriosan i Bojack Horseman, vi saknar det lekfulla gränsöverskridandet i Big Mouth eller den kreativa galenskapen hos Rick & Morty. Alla dessa tre serier skulle jag hellre rekommendera för den som vill ha animerad halvtimmeskomedi.

Om tanken var att lätta på skojsigheterna för att i stället lägga en mer dramatisk ansats lyckas det inte särskilt väl. Mot slutet av säsongen presenteras en längre berättelsebåge som spänner över flera avsnitt, och i samband med det höjer man också de känslomässiga insatserna, men det får inte den utdelning de önskar. Det känns inte förtjänat helt enkelt. Se hellre den redan nämnda Bojack Horseman för en kurs i att lägga lager av svärta.

Det är inget komplett misslyckande, ett par avsnitt i mitten har högt underhållningsvärde och som middagssällskap för den som gillar animerad komedi är den hygglig. Men när utbudet av liknande serier är mångtaligt och konkurrensen hård ter den sig blek.

Disenchantment finns på Netflix

Just nu på TVdags

Tips

Den stora älgvandringen – det mest rogivande du kan se nu

18 april, 2019
Gruppdiskussion

Premiär för Game of Thrones-cirkeln! Vi pratar om drakjagis, Smirk-Bran & klimathotet

17 april, 2019
Pop Culture Confidential

I veckans podd: dokumentärfilmaren Erin Lee Carr, dotter till David Carr

15 april, 2019
Game of Thrones

Inför sista säsongen av Game of Thrones – minns ni hur det slutade?

14 april, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Kvävande instängd spänning i The Act

14 april, 2019
Teaser

Wow! Första titten på Star Wars: The Rise Of Skywalker

12 april, 2019
Recension

Serietidningsaktigt våld i charmiga Hellboy – Gore det så gore det!

12 april, 2019
Kommentar

»För många kockar«-känsla i HBO:s överambitiösa miniserie Fosse/Verdon

11 april, 2019
Tips

Nu tillgänglig i Sverige! Skönhetsideal krossas i hyllad romcom

8 april, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: smarta, sanningssägande krigsflykting-komedin Home

7 april, 2019
Säsongspremiär

Du var ny, rapp & fräsch – nu gammal skåpmat… Vad hände, Killing Eve?

7 april, 2019
Pop Culture Confidential

I veckans podd: »Us«-aktuelle filmklipparen Nicholas Monsour

6 april, 2019

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel