Recension

Tam Netflix-animation i medeltida komedin Disenchantment

Betyg 2 av 5

Förväntningarna var höga på Simpsons-skaparen Matt Groenings senaste projekt, en animerad medeltidskomedi för Netflix som enligt beskrivningen handlar om »the misadventures of a hard-drinking princess, her feisty elf companion and her personal demon«. Tyvärr infriades de inte riktigt. Premissen är något förvirrad: i första avsnittet får prinsessan Bean en personlig demon som blir hennes ständiga följeslagare. Han presenteras som den där illvilliga rösten på axeln som får henne att bryta mot regler och leva ut sina lustar, men ingen särskild personlighetsförändring verkar ske. Hon har redan tidigare gestaltats som en halvalkoholiserad, trotsig rebell och demonen gör varken till eller från. Tillsammans med nissen Elfo som rymt/förvisats från sin utopiska hemby bildar de en märklig trio som ömsom ställer till med besvär för kungen på hemmaplan och ömsom ger sig ut på egna äventyr. Prinsessan Beans röst görs av Broad Citys Abbi Jacobson, som här tyvärr inte har så mycket att jobba med. Det är en rätt anonym huvudkaraktär som inte heller utvecklas särskilt mycket under seriens gång.

Tempot är för tamt och det finns heller ingen riktig skärpa hos de skämt som placerats in.

Det största problemet är skämttätheten. Tempot är för tamt och det finns heller ingen riktig skärpa hos de skämt som placerats in. Här hittar vi inget liknande den visuella bakgrundskuriosan i Bojack Horseman, vi saknar det lekfulla gränsöverskridandet i Big Mouth eller den kreativa galenskapen hos Rick & Morty. Alla dessa tre serier skulle jag hellre rekommendera för den som vill ha animerad halvtimmeskomedi.

Om tanken var att lätta på skojsigheterna för att i stället lägga en mer dramatisk ansats lyckas det inte särskilt väl. Mot slutet av säsongen presenteras en längre berättelsebåge som spänner över flera avsnitt, och i samband med det höjer man också de känslomässiga insatserna, men det får inte den utdelning de önskar. Det känns inte förtjänat helt enkelt. Se hellre den redan nämnda Bojack Horseman för en kurs i att lägga lager av svärta.

Det är inget komplett misslyckande, ett par avsnitt i mitten har högt underhållningsvärde och som middagssällskap för den som gillar animerad komedi är den hygglig. Men när utbudet av liknande serier är mångtaligt och konkurrensen hård ter den sig blek.

Disenchantment finns på Netflix

Just nu på TVdags

Recension

Njutbar McAvoy räcker inte hela vägen för Glass

18 januari, 2019
Recension

Blod, våld & mer blod i spännande andrasäsong av The Punisher

18 januari, 2019
Pop Culture Confidential

I veckans podd: tv-våren & Ralph Breaks the Internet

17 januari, 2019
Trailer

Vad sägs om nya Spider-Man: Far From Home-trailern? Två tummar upp!

15 januari, 2019
Premiär

Synd! Finans-knasiga Black Monday är alldeles för ojämn

14 januari, 2019
Nyhet

Slutet är nära! Då är det premiär för Game of Thrones sista säsong

14 januari, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: 7 veckor med Mahershala Ali i True Detective

13 januari, 2019
Hyllning

Från fabulös Baker Boy till The Dude – Tora Liliedahl om favoriten Jeff Bridges

13 januari, 2019
Klipp

Här försöker bedragaren Trump få folk att bygga en mur – i ett tv-avsnitt från 1958

11 januari, 2019
Recension

Netflix ungdomsserie Sex Education inleder tramsigt – men växer

11 januari, 2019
Nyhet

Stellan Skarsgård blir genomond rymdbaron i Villeneuves Dune

10 januari, 2019
Trailer

Hurra! Snart dags för mer Grace and Frankie!

9 januari, 2019

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel