Recension

Tam Netflix-animation i medeltida komedin Disenchantment

Betyg 2 av 5

Förväntningarna var höga på Simpsons-skaparen Matt Groenings senaste projekt, en animerad medeltidskomedi för Netflix som enligt beskrivningen handlar om »the misadventures of a hard-drinking princess, her feisty elf companion and her personal demon«. Tyvärr infriades de inte riktigt. Premissen är något förvirrad: i första avsnittet får prinsessan Bean en personlig demon som blir hennes ständiga följeslagare. Han presenteras som den där illvilliga rösten på axeln som får henne att bryta mot regler och leva ut sina lustar, men ingen särskild personlighetsförändring verkar ske. Hon har redan tidigare gestaltats som en halvalkoholiserad, trotsig rebell och demonen gör varken till eller från. Tillsammans med nissen Elfo som rymt/förvisats från sin utopiska hemby bildar de en märklig trio som ömsom ställer till med besvär för kungen på hemmaplan och ömsom ger sig ut på egna äventyr. Prinsessan Beans röst görs av Broad Citys Abbi Jacobson, som här tyvärr inte har så mycket att jobba med. Det är en rätt anonym huvudkaraktär som inte heller utvecklas särskilt mycket under seriens gång.

Tempot är för tamt och det finns heller ingen riktig skärpa hos de skämt som placerats in.

Det största problemet är skämttätheten. Tempot är för tamt och det finns heller ingen riktig skärpa hos de skämt som placerats in. Här hittar vi inget liknande den visuella bakgrundskuriosan i Bojack Horseman, vi saknar det lekfulla gränsöverskridandet i Big Mouth eller den kreativa galenskapen hos Rick & Morty. Alla dessa tre serier skulle jag hellre rekommendera för den som vill ha animerad halvtimmeskomedi.

Om tanken var att lätta på skojsigheterna för att i stället lägga en mer dramatisk ansats lyckas det inte särskilt väl. Mot slutet av säsongen presenteras en längre berättelsebåge som spänner över flera avsnitt, och i samband med det höjer man också de känslomässiga insatserna, men det får inte den utdelning de önskar. Det känns inte förtjänat helt enkelt. Se hellre den redan nämnda Bojack Horseman för en kurs i att lägga lager av svärta.

Det är inget komplett misslyckande, ett par avsnitt i mitten har högt underhållningsvärde och som middagssällskap för den som gillar animerad komedi är den hygglig. Men när utbudet av liknande serier är mångtaligt och konkurrensen hård ter den sig blek.

Disenchantment finns på Netflix

Just nu på TVdags

Kommentar

Relationsdramat Malcolm & Marie på Netflix – Rörande, enerverande & relevant

25 februari, 2021
Essä

Här är Ria Wägner – den första stora svenska tv-kändisen

23 februari, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Alba August & Reco utklassar resten i Alla utom vi

21 februari, 2021
Linus Fremin tippar & betygsätter

Melodifestivalen 2021: Är det årets vinnare vi har här? JA!

20 februari, 2021
Premiär

Eldfesten! Ny poddserie med Tordyveln flyger i skymningen-känsla

19 februari, 2021
Söndagskrönikan med veckolista

Bäst i tv-världen just nu: Bright Eyes-duons The Stand-musik

14 februari, 2021
Linus Fremin tippar & betygsätter

Melodifestivalen 2021: Dotter är oslagbar – eller?

13 februari, 2021
Recension

Psycho Goreman är en »splattrig« 1980-talshyllning för hela familjen!

10 februari, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: WandaVision förnyar sitcomen

7 februari, 2021
Linus Fremin betygsätter & tippar

Melodifestivalen 2021: Starkt startfält – men allt handlar om Danny

6 februari, 2021
Recension

Biopremiär för Sound of Metal! Riz Ahmed brinner när oljudet tystnar

5 februari, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Göteborgs filmfestival i vardagsrummet

31 januari, 2021

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel