Recension

SVT-premiär i kväll: Årets BBC-höjdare The Split visar varför kvinnor gör bättre tv än män

Betyg 5 av 5

Ja, jag menar det verkligen – det jag skriver i rubriken. Bokstavligt. Jag säger alltså inte att »kvinnodramat« nödvändigtvis är bättre än »mansdramat«, utan att kvinnor gör även mansdramat bättre. Männen i The Split är intressantare, mer trovärdigt skildrade, än männen i Billions. Och även om jag älskar The Handmaid's Tale, inte minst för att det är ett kvinnodrama med Margaret Atwood och Elisabeth Moss som främsta företrädare, så misstänker jag att det hade blivit ännu starkare om, säg, Veena Sud eller Jane Campion tv-dramatiserat storyn i stället för Bruce Miller.

Årets hittills största tv-upplevelse. En värld, en familj, en dramatik man kliver in i och aldrig vill kliva ur.

Mitt konstaterande är rent sakligt: när jag går igenom vilka dramaserier jag tyckt mest om de senaste åren, och varför (det vill säga funderat över graden av unicitet och autenticitet), så blir även manliga giganter som Jed Mercurio och Vince Gilligan slagna av  kvinnliga serieskapare som Jill Soloway, Maya Ilsøe, Sarah Wainwright och Lisa Rubin.

Jag tror att det delvis handlar om att jag känner mig svältfödd på riktigt bra vuxendrama på tv. Det vill säga relationspsykologisk vardagsfiktion, i stället för inte bara superhjältar och Game of Thrones-gegga utan också för mansmytologi, dit jag i viss mån måste räkna även några av de mest briljanta av mina favoritserier, typ Better Call Saul och Billions. Det är lite talande att man (det vill säga även jag) ofta talar om en Vince Gilligan, men aldrig en Sally Wainwright, som »auteur«.

Givetvis är jag, med rubriken och resonemanget, ute efter att provocera en smula. Kvinnliga respektive manliga egenskaper är inte begränsade till kvinnor respektive män, jag har inte för avsikt att analysera tv-dramabranschens genotyper och fenotyper, och jag erkänner att jag måste göra en argumentativ fuling och »glömma bort« serieskapare som John Ridley och Joe Weisberg för att få fason på tesen. Men främst vill jag bara bejaka lyckan jag känner när jag ser BBC-serien The Split av Abi Morgan (mest känd för filmen Suffragette och BBC-serien The Hour) och med bland andra Nicola Walker och Stephen Mangan i ledande roller.

På ett plan är det ett advokatdrama – och jag älskar att den är centrerad kring två advokatbyråer inom familjerätt. Bara där ett »kvinnligare« anslag än det klassiska brottsmålsdramat, vilket faktiskt också öppnar upp för dramaförvecklingar vi aldrig sett tidigare i advokatserier, som ju alltid målar upp åklagare-vs-försvarare-scenarion. Men i skilsmässoadvokatvärlden kan byråerna sno kunder från varandra. Motsvarande skulle alltså vara om en åtalad mördare skulle byta från sin försvarsadvokat till att representeras av åklagarämbetet … Detta ger redan i premissen en fräsch nyvinkling av advokatserietraditionen, samtidigt som serien som helhet är något mycket större än ett genreformat.

För mig är The Split årets hittills största tv-upplevelse. Ett produktionsmässigt mästerverk och ett osannolikt starkt ensembleskildrat stycke äkta mänskligt liv.

Det ena av de två kontoren är en familjebyrå styrd av en self-made matriark (en magiskt bra Deborah Findlay), vars äldsta dotter (Nicola Walker), som tröttnat på att aldrig få ta över, har gått till en konkurrent, medan mellansyrran (Annabel Scholey) är kvar. De har även en yngre syster (Fiona Button) som är osäker på både jobb och ett förestående bröllop.

Den juridiska intrigen är fantastiskt underhållande och på absolut allvar, och utvecklar en sinnrikt skriven symbios med huvudstoryn: relationen mellan systrarna och deras mor, i synnerhet när deras pappa (Anthony Head) dyker upp i deras liv igen efter tjugo års frånvaro.

Jag skulle vilja beskriva The Split som en straight Transparent (eller inte helt straight, it’s British …) – på vissa sätt väsenskild men ibland så påfallande lik (både i tematik och produktionsdetaljer som musiksättning och förtextvinjett) att jag tänker att Abi Morgan måste ha varit storligen inspirerad av Jill Soloway.

För mig är The Split årets hittills största tv-upplevelse. Ett produktionsmässigt mästerverk och ett osannolikt starkt ensembleskildrat stycke äkta mänskligt liv. En värld, en familj, en dramatik man kliver in i och aldrig vill kliva ur.

The Split har premiär på SVT i kväll kl 21:30.

Just nu på TVdags

Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: tre timmars tittarfest med Hockeyns historia

21 april, 2019
Tips

Den stora älgvandringen – det mest rogivande du kan se nu

18 april, 2019
Gruppdiskussion

Premiär för Game of Thrones-cirkeln! Vi pratar om drakjagis, Smirk-Bran & klimathotet

17 april, 2019
Pop Culture Confidential

I veckans podd: dokumentärfilmaren Erin Lee Carr, dotter till David Carr

15 april, 2019
Game of Thrones

Inför sista säsongen av Game of Thrones – minns ni hur det slutade?

14 april, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Kvävande instängd spänning i The Act

14 april, 2019
Teaser

Wow! Första titten på Star Wars: The Rise Of Skywalker

12 april, 2019
Recension

Serietidningsaktigt våld i charmiga Hellboy – Gore det så gore det!

12 april, 2019
Kommentar

»För många kockar«-känsla i HBO:s överambitiösa miniserie Fosse/Verdon

11 april, 2019
Tips

Nu tillgänglig i Sverige! Skönhetsideal krossas i hyllad romcom

8 april, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: smarta, sanningssägande krigsflykting-komedin Home

7 april, 2019
Säsongspremiär

Du var ny, rapp & fräsch – nu gammal skåpmat… Vad hände, Killing Eve?

7 april, 2019

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel