Recension

SVT-premiär i kväll: Årets BBC-höjdare The Split visar varför kvinnor gör bättre tv än män

Betyg 5 av 5

Ja, jag menar det verkligen – det jag skriver i rubriken. Bokstavligt. Jag säger alltså inte att »kvinnodramat« nödvändigtvis är bättre än »mansdramat«, utan att kvinnor gör även mansdramat bättre. Männen i The Split är intressantare, mer trovärdigt skildrade, än männen i Billions. Och även om jag älskar The Handmaid's Tale, inte minst för att det är ett kvinnodrama med Margaret Atwood och Elisabeth Moss som främsta företrädare, så misstänker jag att det hade blivit ännu starkare om, säg, Veena Sud eller Jane Campion tv-dramatiserat storyn i stället för Bruce Miller.

Årets hittills största tv-upplevelse. En värld, en familj, en dramatik man kliver in i och aldrig vill kliva ur.

Mitt konstaterande är rent sakligt: när jag går igenom vilka dramaserier jag tyckt mest om de senaste åren, och varför (det vill säga funderat över graden av unicitet och autenticitet), så blir även manliga giganter som Jed Mercurio och Vince Gilligan slagna av  kvinnliga serieskapare som Jill Soloway, Maya Ilsøe, Sarah Wainwright och Lisa Rubin.

Jag tror att det delvis handlar om att jag känner mig svältfödd på riktigt bra vuxendrama på tv. Det vill säga relationspsykologisk vardagsfiktion, i stället för inte bara superhjältar och Game of Thrones-gegga utan också för mansmytologi, dit jag i viss mån måste räkna även några av de mest briljanta av mina favoritserier, typ Better Call Saul och Billions. Det är lite talande att man (det vill säga även jag) ofta talar om en Vince Gilligan, men aldrig en Sally Wainwright, som »auteur«.

Givetvis är jag, med rubriken och resonemanget, ute efter att provocera en smula. Kvinnliga respektive manliga egenskaper är inte begränsade till kvinnor respektive män, jag har inte för avsikt att analysera tv-dramabranschens genotyper och fenotyper, och jag erkänner att jag måste göra en argumentativ fuling och »glömma bort« serieskapare som John Ridley och Joe Weisberg för att få fason på tesen. Men främst vill jag bara bejaka lyckan jag känner när jag ser BBC-serien The Split av Abi Morgan (mest känd för filmen Suffragette och BBC-serien The Hour) och med bland andra Nicola Walker och Stephen Mangan i ledande roller.

På ett plan är det ett advokatdrama – och jag älskar att den är centrerad kring två advokatbyråer inom familjerätt. Bara där ett »kvinnligare« anslag än det klassiska brottsmålsdramat, vilket faktiskt också öppnar upp för dramaförvecklingar vi aldrig sett tidigare i advokatserier, som ju alltid målar upp åklagare-vs-försvarare-scenarion. Men i skilsmässoadvokatvärlden kan byråerna sno kunder från varandra. Motsvarande skulle alltså vara om en åtalad mördare skulle byta från sin försvarsadvokat till att representeras av åklagarämbetet … Detta ger redan i premissen en fräsch nyvinkling av advokatserietraditionen, samtidigt som serien som helhet är något mycket större än ett genreformat.

För mig är The Split årets hittills största tv-upplevelse. Ett produktionsmässigt mästerverk och ett osannolikt starkt ensembleskildrat stycke äkta mänskligt liv.

Det ena av de två kontoren är en familjebyrå styrd av en self-made matriark (en magiskt bra Deborah Findlay), vars äldsta dotter (Nicola Walker), som tröttnat på att aldrig få ta över, har gått till en konkurrent, medan mellansyrran (Annabel Scholey) är kvar. De har även en yngre syster (Fiona Button) som är osäker på både jobb och ett förestående bröllop.

Den juridiska intrigen är fantastiskt underhållande och på absolut allvar, och utvecklar en sinnrikt skriven symbios med huvudstoryn: relationen mellan systrarna och deras mor, i synnerhet när deras pappa (Anthony Head) dyker upp i deras liv igen efter tjugo års frånvaro.

Jag skulle vilja beskriva The Split som en straight Transparent (eller inte helt straight, it’s British …) – på vissa sätt väsenskild men ibland så påfallande lik (både i tematik och produktionsdetaljer som musiksättning och förtextvinjett) att jag tänker att Abi Morgan måste ha varit storligen inspirerad av Jill Soloway.

För mig är The Split årets hittills största tv-upplevelse. Ett produktionsmässigt mästerverk och ett osannolikt starkt ensembleskildrat stycke äkta mänskligt liv. En värld, en familj, en dramatik man kliver in i och aldrig vill kliva ur.

The Split har premiär på SVT i kväll kl 21:30.

Just nu på TVdags

Pop Culture Confidential

I podden: Soraya Chemaly om Rage Becomes Her: The Power of Women’s Anger

14 november, 2018
Recension

Tung Lassgård räddar Jägarna – Premiär på C More i dag

14 november, 2018
Recension

Fantastiska vidunder: Grindelwalds brott – besök magiska Paris i denna fullproppade uppföljare

14 november, 2018
Gruppdiskussion

The Walking Dead-cirkeln om muterade zombier, tidshopp & Grey Carol

13 november, 2018
Stan Lee (1922–2018)

Julia Skott tar farväl av Stan Lee, superhjältarnas superhjälte

13 november, 2018
Intresseklubben Antecknar #56

Nytt avsnitt av TVdags filmpodd: Mission Impossible-sviten del 2

13 november, 2018
Teaser

#ForTheThrone – HBO-pepp inför sista säsongen av Game of Thrones

13 november, 2018
Teaser

Forky!? Första teasern för Toy Story 4 är här

12 november, 2018
Lista

Säg det med kroppen! 20 dansscener du inte vill missa

11 november, 2018
Premiär

Lagom trevliga Andra åket får bärhjälp av Klungan & Grotesco

11 november, 2018
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: House of Cards sublima finalsäsong

11 november, 2018
TVdags betygsätter tolkningarna

Stor med gäst stjäl showen i kvällens Så mycket bättre

10 november, 2018

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel