TV-tips

SVT-nypremiär för Bergmans video – Hynek Pallas om arbetet med serien

Sommaren 2010 åt jag middag med Bergmanveckans chef Jannike Åhlund på Fårö. Som svenska filmjournalister ofta gör kom vi att tala om bristen på tv-program om film, och att jag tillsammans med journalisterna Jane Magnusson och Fatima Varhos just då skissade på ett. Jannike berättade om Ingmar Bergmans videosamling i huset på Hammars – kanske kunde vi tänka oss att ha med något om den i programmet?

2

Vad svarar man? För oss, en generation för vilken film blev mer tillgänglig via video än biografen (inte minst de barnförbjudna titlarna), var det en uppenbarelse att kliva in i rummet med de nedsuttna gröna fåtöljerna, tjock-tv:n och den med små anvisningar försedda fjärrkontrollen. Samma färger på ryggarna som i min barndoms videobutiker och hemmainspelade band med textad titel.

3

Här finns en salig blandning av Ingmar Bergmans favoriter och säkerligen också filmer en son, en dotter, hustrun eller ett barnbarn lämnat. Eller en beundrares översända debut som förstrött ställts in under rätt bokstav. För som i de flesta videohyllor spretar utbudet i Ingmar Bergmans tv-rum: mycket av det vi i dag kallar skräp- eller populärkultur från 1980-talet – Die Hard och John Carpenters The Thing – blandas med klassiker och arthousefilm. Tanken att det här skulle begränsas till ett inslag i något filmprogram var förstås omöjlig.

4

VHS-samlingen är också en intressant kontrast till regissörens privata biograf i Dämba, tio minuter med bil från hemmet. Där såg han minst en film om dagen, vid samma tid varje dag. Eller så är samlingen snarare ett komplement. För precis som när du eller jag går på bio och väljer aktivt, innebär den privata, tillgängliga, videohyllan att man kan sträcka ut handen mot plasten och hamna någonstans på måfå. (Om inte de hundratals kanaler Bergman fick in via parabol räckte just den kvällen, förstås). Filmerna hemma är också en del av möblemanget – man vet snart instinktivt vad som står var, känner igen ryggen.

5

Det är som vilken videosamling som helst – fast ändå inte. Den tillhörde en mästerregissör. Vilket också har märkts på reaktionerna. Många av de regissörer och skådespelare som vi mötte under arbetet med serien var begeistrade: »Han hade min film!«.

7

Plötsligt ville framstående filmmakare prata om sitt arbete på djupet, om vilka influenser de har. Det kan låta som en självklarhet, men i dag är filmjournalistiken allt mer förvisad till filmfestivaler och pressträffar på hotell – femton minuter kring ett bord med fyra andra journalister medan regissören pratar om det aktuella verk han eller hon är på plats för att sälja. Då blev Ingmar Bergman (och det faktum att, »ja, han hade din film«) en nyckel till samtal som inte kom att handla om underdånighet inför den vördade giganten från Norden, utan om varför de gav sig på det här med film en gång i tiden, och hur de har fortsatt.

6

Det säger för övrigt något om VHS-kassettens status att det i ett hem som varit till försäljning på Bukowskis inte fanns någon förteckning över innehållet i videohyllan. Biblioteket var genomgånget med lupp av landets ledande experter på området – men hemma hos en av filmhistoriens främsta regissörer hade ingen katalogiserat filmsamlingen.

Fotnot: Denna text är tidigare publicerat i Svenska Dagbladet i samband med den första premiären. Bilden högst upp: Fotnot: Fotograf Jonas Rudström instruerar John Landis på Fårö, »Hawaii of the Baltic«.

HYNEK PALLAS VÄLJER BLAND INGMAR BERGMANS VHS:ER

Wall Street (Oliver Stone, 1987)

Det var – kan man säga – historien om Michael Douglas besök på Hammars och hans reaktion inför Wall Street-VHS:en som blev nyckeln till tv-serien Bergmans video. När vi hörde om Douglas »Oh my God, he has seen my film« insåg vi på allvar möjligheterna med alla de skådespelare och regissörer som finns representerade i rummet.

Ebba the Movie (Johan Donner, 1982)

Man kan inte låta bli att undra vad mästerregissören – vars skivsamling på Fårö förutom Born in the USA bestod av klassiskt – tyckte om Sveriges främsta punkband. Var det den klassiska scen när Thåström framför Häng Gud på orgel i Engelbrektskyrkan som gjorde att det står hela två exemplar i hyllan?

Tyskland bleka moder (Helma Sanders-Brahms, 1980)

Det är inte tätt mellan de kvinnliga regissörerna i videohyllan, något som dessvärre återspeglar både filmhistorien och många av dess mer kända arkiv. Sanders-Brahms och hennes lysande feministiska film om Tyskland under andra världskriget – en dotters rekonstruktion av föräldragenerationens skuld och skräck – hör till undantagen.

Sunset Boulevard (Billy Wilder, 1950)

Ett fåtal filmer på Hammars har fått en betygsmarkering (en x-skala) och bara en har fått fem stycken. Filmen om Hollywoods illusionsvärld och svunnen storhet är naturligtvis fantastisk – och man förstår att Bergman livet igenom sparade på en liten handskriven lapp med välkomsthälsning till Los Angeles, med den korta underskriften »B.W«.

S. O. S – en segelsällskapsresa (Lasse Åberg, 1988)

Det är allmänt känt att Bergman såg det mesta som producerades i Sverige, ändå hajar man till över den röda köpvideo som står rygg mot rygg med Tarkovskijs Solaris. Tills man minns att Bergman inte var främmande för att plocka revy- och lustspelsaktörer som Åke Grönberg till sina egna filmer.

Flicka och hyacinter (Hasse Ekman, 1950)

På 1950-talet rivaliserade Hasse Ekman och Bergman om den svenska regissörstronen och det är rörande att videohyllan innehåller flertalet av Ekmans bästa filmer, bland annat denna svenska noir med queera inslag. Även sonen Gösta – en tid anställd av Bergman – är väl representerad med Hasse & Tage och Jönssonligan.

Down by Law (Jim Jarmusch, 1986)

Insprängda bland alla gula och röda ryggar – färgerna som dominerade forna tiders videobutiker – står de grågrönblåa fodral som när jag gav mig ut i VHS-världen signalerade kvalitet. Bergmans ska ha varit Triangelfilms första prenumerant, och hyllorna tycks innehålla en komplett samling med alla från Hal Hartley till Leos Carax.

Mullvaden (Zdeněk Miler, 1957–2002)

Jag kände förstås ohämmad glädje när jag såg att Ingmar Bergman hade en samling kortfilmer med den tecknade tjeckoslovakiska klassikern ček. Filmerna om den lille uppfinningsrike mullvaden, bitvis tonsatta med grym jazz, charmar och förtrollar med sina icke-lingvistiska utrop barn – och uppenbarligen även farbröder.

Wating (Ishmael Bernal, 1994)

Världen utanför Europa, USA, Sovjet, Kina och Japan var inte väl representerad i den svenska videobutikens standardutbud, och återfinns heller inte bland de egeninspelade kassetterna på Fårö. Till de udda undantagen hör en av den filippinska filmhistoriens stora regissörer, specialiserad på melodramer om moral och feminism.

Bergmans video har reprispremiär i kväll kl 23:10 på SVT2 och finns på SVT Play.

Just nu på TVdags

Nyhet

Nä, nu tändas tusen juleljus… Årets julvärd är Kattis Ahlström!

20 november, 2018
Klipp

Tröttna aldrig, världen! Alexander Skarsgård förklarar lagom & fika

19 november, 2018
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Jon Voights sista flykt i Ray Donovan

18 november, 2018
TVdags betygsätter tolkningarna

Så mycket bättre: Linneas feministiska manifest är säsongens låt

17 november, 2018
Viaplay-premiär

Niklas Ekstedts Four Hands Menu – höstens mysigaste mat-tv

16 november, 2018
Pop Culture Confidential

I podden: Soraya Chemaly om Rage Becomes Her: The Power of Women’s Anger

14 november, 2018
Recension

Tung Lassgård räddar Jägarna – nu på C More

14 november, 2018
Recension

Fantastiska vidunder: Grindelwalds brott – besök magiska Paris i denna fullproppade uppföljare

14 november, 2018
Gruppdiskussion

The Walking Dead-cirkeln om muterade zombier, tidshopp & Grey Carol

13 november, 2018
Stan Lee (1922–2018)

Julia Skott tar farväl av Stan Lee, superhjältarnas superhjälte

13 november, 2018
Intresseklubben Antecknar #56

Nytt avsnitt av TVdags filmpodd: Mission Impossible-sviten del 2

13 november, 2018
Teaser

#ForTheThrone – HBO-pepp inför sista säsongen av Game of Thrones

13 november, 2018

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel