Kommentar

Sveriges bästa hockeykommentator? Stefan Klemetz!

Det är inte lätt att kommentera ishockey. Det går snabbt – fotboll är som ett träd med sengångare i jämförelse – och många moment är mer domarbedömningssport, och kampsport, än bollsport. Vissa kommentatorer tar gärna ställning, och går ofta bort sig när repriserna kommer. Andra tar aldrig ställning, och rinner som lättmjölk genom öronen.

Klemetz kan också dra snygga metaforer, men de är alltid direkt kopplade till sporten. Han får fram dem i ögonblicket, som en hockeyspelare lyckas peta fram en puck i slottet.

Framför allt är lättmjölkarna inte särskilt kommersiellt gångbara. Därför har det på senare år utkristalliserats en elit av svenska hockeykommentatorer som framför allt tar plats. De överbetonar sitt eget engagemang, väser och hojtar. De drar pappaskämt, försöker skapa Albert & Herbert-atmosfär med Arto Blomsten, drar allittererande Björn Ranelidska hötorgsharanger och överanvänder de tommaste av manér – hör till exempel hur gärna Patrik Westberg säger ett spelarefternamn tre gånger i rad med dramatisk röst för att accentuera något som inte behöver accentueras, typ när spelaren i fråga lämnat ett dropp-pass innanför blå för att sedan gå rakt på mål och »hota«.

Ja, Westberg är en i den här societeten. Chris Härenstam en annan (faktum är att jag länge trodde dessa två var samma person).

Och att jag aldrig hört Radiosportens Christian »Tigrar av sniglar« Olsson kommentera hockey är nog min näst största lycka i sammanhanget.

Min allra största lycka?

Stefan Klemetz.

Hockeykommentatorskapets raka, vuxna motsats till väsarna och hojtarna. Men också något helt annat än lättmjölkarna.

Han använder vanliga små exakta ord om vanliga små snabba spelmoment. Han slipar orden av samma skäl som spelarna slipar skridskorna. För att det ska glida på under match.

Klemetz, som oftast kommenterar streamade »en-kamera-matcher« på C More, i skuggan av flaggskeppssändningarna med Mike Helber och gänget, kan också väsa och hojta. Men det händer kanske max en eller två gånger per match, inte i varannat byte.

Stefan Klemetz är, allvarligt talat, den bästa ishockeykommentator jag hört i svensk tv. Alltid genuint engagerad, alltid detaljerat kunnig, aldrig för mycket – men ändå med inmutningar på alla områden: han kan också dra snygga metaforer, till exempel. Men de är alltid direkt kopplade till sporten. Han får fram dem i ögonblicket, som en hockeyspelare lyckas peta fram en puck i slottet. Ofta handlar det om olika sätt att beskriva spelmoment som direktskarvar, flipp-puckar, kroppsfinter, tacklingar. Eller de avgörande besluten, ibland felbesluten, på isen – Klemetz är med, han ser och kan som ingen annan kommentera de spelarbesluten i realtid.

Det han är fullständigt ensam om är just förmågan att vara kreativ och exakt med språket utan att frikoppla det från sporten på isen. Tvärtom tycks hans språkliga finess uppstå ur momenten i hockeymatchen, vara ett med dem.

Jag tänkte exemplifiera med något han sa under en AIK-match förra veckan, när en forward fick fram pucken ur trängt läge vid sargen och jag tänkte »herregud vilket snyggt och smart sätt att beskriva det på«, men tyvärr försvinner alla C More-matcher snabbt från nätet och jag kan inte rekapitulera liknelsen ur minnet.

Ty det är ju också typiskt Stefan Klemetz. Han ropar aldrig om sniglar som blir tigrar – han har aldrig liknat hockeyspelare vid vare sig exotiska eller krälande djur. Han använder vanliga små exakta ord om vanliga små snabba spelmoment. Han slipar orden av samma skäl som spelarna slipar skridskorna. För att det ska glida på under match.

Just nu på TVdags

Streamingtips

Kolla in Jonas Strandbergs nya doku Somewhere in the Crowd There's You

27 maj, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Michelle Dockerys »vad fan är det som händer?«-blick

24 maj, 2020
Podcast

Nytt avsnitt av Chick Flick Fix: Pretty in Pink

18 maj, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Penny Dreadful-uppföljaren ett oväntat storverk

17 maj, 2020
Essä

Långläsning: Petra Werner gör en djupdykning i tidig svensk tv

16 maj, 2020
Recension

HBO Nordic-premiär för Greenaway- & The Favourite-doftande The Great

16 maj, 2020
Podcast

Nytt avsnitt av Salong 3: pausunderhållning

16 maj, 2020
Recension

Digital premiär för ytliga & själlösa filmatiseringen av Per Hagmans Pool

15 maj, 2020
Recension

Eva Green utomjordiskt bra i habila astronaut-rullen Proxima

15 maj, 2020
Recension

Amazons Tales from the Loop smärtar, tröstar & filosoferar

12 maj, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Penelope Wilton & Ricky Gervais på parkbänken i After Life

10 maj, 2020
Recension

Netflix-komedin Never Have I Ever – en uppfriskande tonårskomedi

10 maj, 2020

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel