TVdags betygsätter tolkningarna

Superhjältar & 1990-tal på Ison & Filles dag i Så mycket bättre

Allright, allright, allright. Det är Ison & Filles dag i Så mycket bättre. Här är redaktionens betyg:

Jenny Berggren: Lever så här

JennyLinus: Det är alltid intressant vem som gör en bra tolkning av en hiphop-låt. Det är sällan den en tror. Jenny gör en upptempo popversion som faktiskt inte är så tokig. Den känns åtminstone som hennes egen även om hon snubblar på orden och tonlägena.
Betyg: 3/5

Mattias: Småkul idé att göra en 1990-tals-mainstream-pop-med-lite-edge-version av en hiphoplåt, det vanliga är ju annars att dra ned på takten, och även om framförandet är svajigt så håller jag det här som Jennys bästa insats hittills.
Betyg: 3/5

Sara: Gillar energin och melodin, men framträdandet håller inte. Hon har ingen artikulation?Och sätter inte tonerna heller i en extremt svårsjungen låt. Den här är säkert perfekt från skiva på ett schlagerdansgolv men i det närmaste olyssningsbar live.
Betyg: 2/5

Björn: Refrängen är helt okej men oj, vilken svag sång. Det känns som den går för högt för att Jenny ska få något tryck i rösten?
Betyg: 2/5

Lisa Nilsson: Klippta vingar

LisaLinus: Efter att ha knockats av Isons uppväxtberättelse så känns det som en varm famn att gå in i Lisas patenterade snygga 1990-talssound. Det är som en låt tagen från hennes storhetsperiod som soulsångerska men med en mer drabbande text än en om himlar runt hörnen. En ren triumf.
Betyg: 5/5

Mattias: Hade kunnat vara ett anonymt albumspår på »Himlen runt hörnet«, vilket, i det här generellt ganska mediokra sammanhanget, givetvis innebär riktigt hög klass. Låter som tidig Mary J Blige, med ett snyggt uppdaterat 1970 och -90-talssound.
Betyg: 4/5

Sara: 1990-talsinfluenserna slår verkligen igenom. Det känns som en tidig Lisa-låt! Stabilt, även om det inte är hennes starkaste insats i Gotlandsladan. Bäst av allt är reaktionerna från Ison & Fille.
Betyg: 4/5

Björn: Snortajt sång och trots att den är väldigt lik Orups Unga hjärtan är det en radiohit. Kanske är låten en 1990-talslåt men vad gör det när varenda frasering och ton sitter precis som den ska?
Betyg: 5/5

Niklas Strömstedt: Länge lever vi

NiklasLinus: Niklas har plockat lite poäng efter förra veckans statement. Kanske är det därför jag smådiggar detta. Framför allt är refrängen riktigt fin och det finns en melodiskhet som har saknats i hans tidigare versioner.
Betyg: 3/5

Mattias: För att vara Sveriges mest försiktiga rocksångare är Strömstedt väldigt modig. Det visade han med sin anti-SD-låt, det visar han här. Att ge sig på Länge lever vi – en av svensk hiphops kanske tre bästa låtar över huvud taget - är direkt dumdristigt. Jag ska inte på något sätt påstå att han lyckas fullt ut, inte på långa vägar, men precis som Linus skriver - refrängen är riktigt fin, smart uppbyggd och tillräckligt långt från originalet för att man inte ska ställa versionerna mot varandra. Det vore ju förödande för Strömstedt.
Betyg: 3/5

Sara: Den bråkar lite i verserna den här melodin, tragglar sig fram, men lagom till slutet har den fallit på plats. En snällpop-variant med en skön refräng som jag inte har något emot att tralla på.
Betyg: 3/5

Björn: Jag gillar refrängen. Lättlyssnat som attan och varför inte? Förra veckans känsla av Strömstedt som en supersnubbe hänger kvar.
Betyg 3/5

Sven-Bertil Taube: Vi var barn då & Jag skrattar i dag

Sven-BertilLinus: Alltså, Sven-Bertil har sådan pondus att han fan kommer undan med allt. Till och med att prata stockholmska över pianoklink. Det är med stor glimt i ögat och i all sin harmlöshet funkar det hyfsat.
Betyg: 2/5

Mattias: Gillar detaljerna mer än helheten här. Sven-Bertils pratsång i verserna låter som något Anders Burman kunnat ge ut på Metronome under tidigt 60-tal och visslingen är toppen, men det finns något väl hurtigt med refrängen.
Betyg: 2/5

Sara: Här märks kanske för första gången Sven-Bertils största handikapp gentemot de andra: att han på grund av sin dåliga syn måste memorera all ny text till skillnad från de övriga som jobbat mycket med fusklappar. En tveksamhet smyger sig in, men vem kan motstå denna jazzkatt? Inte jag.
Betyg: 3/5

Björn: Jag kommer att tänka på Robert Broberg när Sven-Bertil kör sin rap på stockholmska. Det är inte fy skam. Inte Sven-Bertils bästa stund vid mikrofonen men allt som allt är han ju spektakulär!
Betyg: 3/5

Miriam Bryant: Stationen

MiriamLinus: Efter förra veckans lite för invecklade version rätar hon ut känslospröten igen med en berörande kärlekslåt till sin bror. Det är återigen så snyggt arrangerat och hon sjunger så rakt och naket så att när hon höjer tonarten i den andra refrängen är det bara att kapitulera. Igen.
Betyg: 5/5

Mattias: Bryant fortsätter att vara på en helt annan nivå än de övriga. Mycket för att hon, som här, faktiskt inte bara gör om låtarna musikaliskt, utan går in i texterna och hittar något hon kan relatera till.
Betyg: 5/5

Sara: Här känns Miriam Bryant för första gången lite osäker, kanske ovan vid en så personlig text. Men det är ändå starkt, och när hon vecklar ut fylligheten i rösten på slutet är det bara att kapitulera.
Betyg: 4/5

Björn: Jag är vid det här laget helt såld på både Miram Bryants röst och det hon och producenten, Victor Rådström, gör med låtarna. Två lyssningar, sedan sitter låten i skallen.
Betyg: 5/5

Andreas Kleerup: Hela dan, varje dag

6. AndreasLinus: Kleerup verkar inte vara i högform då han knappt varit med i avsnittet och versionen saknar just energi. Det finns ju ett litet sväng men det känns som en lat version och det känns väldigt lite Kleerup. Trist.
Betyg: 2/5

Mattias: Om Bryant är den som satsar mest av sig själv i sina låtar och därmed också den som känslomässigt når längst in är Kleerup det enda musikaliska snillet i den här samlingen. I min skalle är den här fjäderlätta Orup-runt-1988-poppen med bara en liten nypa reggae i bakrunden den smartaste omstöpningen i hela programmet, men det är lite för lamt och tamt framfört.
Betyg: 2/5

Sara: Det låter som något annat, men vad? Det gör mig galen. Någon retrosommarplåga? Skönt gung, som alltid bra arr, men för låg energi för att fästa.
Betyg: 2/5

Björn: Det här är Kleerups bästa låt hittills – i Så mycket bättre – i mina öron. Bra sug i arret och refrängen är rena klistret, vilket de övriga gästerna ju visar.
Betyg: 4/5

Så mycket bättre sänds på lördagar i TV4 kl 20.

Just nu på TVdags

Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Blodet droppar i synd & skam-tyngda Miraklet

2 augusti, 2020
Podcast

Nytt avsnitt av Salong 3: The Swimmer (1968)

28 juli, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Grow tar dansk crime-tv tillbaka till täten

26 juli, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Michaela Coels mästerverk I May Destroy You

19 juli, 2020
Podcast

Nytt avsnitt av Salong 3: Little Fugitive (1953)

14 juli, 2020
Tips

Underbart dålig stämning när Ziwe gisslar kollegor om rasism

13 juli, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Sandis skojdissningar av Gyles Brandreth i QI

12 juli, 2020
Tips

Damer i burar! Amy Sedaris i otippad hyllning av obskyr 60-talsrulle

7 juli, 2020
Söndagskrönikan med veckolista

Bäst i tv-världen just nu: Perry Mason-skådisguldet – Lithgow, Rhys & Maslany

5 juli, 2020
Streamingtips

Missa inte febriga »I May Destroy You« på HBO Nordic

2 juli, 2020
Tips

Office Hours med Tim Heidecker – kul & kaotisk karantänkultur

30 juni, 2020
Premiär

På HBO Nordic: Följ Michelle McNamaras Golden State Killer-jakt i I'll Be Gone in the Dark

29 juni, 2020

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel