Filmtips

Striking Distance – den vandrande vålnaden i svenska tv-tablåer

I kväll visas B-rulle-klassikern Striking Distance igen.

Just precis, den där om tuffe båtpolisen Bruce Willis som döljer ett tilltagande håravfall under coola baseballkepsar för att imponera på Sarah Jessica Parker.

Vi var fortfarande förvisade till den gamla »DDR-Sverige«-modellen av tablåtittande. En hyfsad B-action med Bruce Willis efter nattmackan var mycket välkommet.

Filmen är kanske inte så häpnadsväckande i sig men dess förekomst i svensk tv-tablå är just det: häpnadsväckande! Striking Distance måste rentav ha visats flest gånger i svensk tv:s tablåhistoria. Skadligt ofta, ska det visa sig. Ty det ihärdiga visningsschemat ställer lätt till det mentalt. Frågor kan väckas: 

Kan det verkligen vara en ren tillfällighet att just den filmen visas ofta? Rör det sig om en slumpgenerator i något maskinrum som hakat upp sig? En tekniker som förlorat ett vad? Något slags abstrakt entitet som prövar oss?

Jo, tro mig, det kan vara farligt att börja skönja detta mönster. Undertecknad tillhör nämligen en liten krets som har funderat lite för mycket på de här frågorna. Hos oss har tablåvisningarna av filmen förvandlats till siktningar av mystiska sändningar. Ungefär som när rymdvarelserna i Närkontakt av tredje graden kommunicerar via tonspel och drömmar. Och i kväll klockan nio söker någon eller något kontakt med oss igen.

Så, tillåt mig nu att, i varnande syfte, beskriva hur filmen Striking Distance fick en kompiskrets att nära nog förlora förståndet.

Det kan förstås ha pågått längre än så, men för oss började det runt 2005. Vi var ett litet gäng kamrater som arbetade och levde i industriorten Köping. Vi jobbade kväll och nattskift i fabriken. Det blev mycket tv-tittande sent på natten efter arbetet. På den tiden var åtminstone vi fortfarande förvisade till den gamla »DDR-Sverige«-modellen av tablåtittande. Utbudet var, trots kabel-tv, minst sagt begränsat. En hyfsad B-action med Bruce Willis efter nattmackan var mycket välkommet. Och eftersom vi är födda under det kalla krigets sista årtionde och därav den typ av barn som fortfarande hittar i minnet bland hyllorna i det förlorade paradiset »Videopunkten« - så kunde en gammal B-rulle-action också väcka ett skimmer av nostalgi till liv. Det gjorde inte filmen bättre men det kändes mer rejält än repriser av Jerry Springer eller vad det nu kunde vara som sändes så där sent. Och Sarah Jessica Parker är ju alltid bra. Och Bruce är alltid Bruce, oavsett båtjakt eller biljakt. Kort sagt: det kändes tryggt att ha Striking Distance i skenet från dumburken. Helt okej andra gången också. Kanske till och med tredje gången. För det hände ju att en somnade ifrån. Men sedan? Den femte, sjätte, nionde gången?

Kan det månne vara så att Striking Distance hörde till Stenbecks favoritfilmer? Att han någon gång bestämde att den alltid ska visas inom Kinneviksfären med frekventa mellanrum.

Till en början var det bara en kul liten anekdot för några få utvalda: Såg du att Striking distance gick igår igen? Sedan började vi lägga märke till frekvensen, intervallerna. Fan vad ofta den gick! Fenomenet spred sig i kamratkretsen. Filmens visningar följde ett cirkulärt schema och vi blev ofrivilligt till en liten filmcirkel som följde efter. Igen! Igen! Igen! Striking Distance blev ett stående internskämt som snabbt eskalerade. Den gick verkligen hela tiden. Det blev hysteriskt roligt till slut. Som när de tjatar sönder ett dåligt skämt tills det blir roligt i South Park. Det hela spårade förstås ur. Någon av oss kunde stå i en bar sent en fredagskväll i en annan stad och exalterat börja bjuda oförstående blickar på öl när det dök upp ett sms i telefonen som innehöll följande information: 

Striking Distance, i natt 02:05!

Visst infann sig torrperioder ibland, men efter någon månad kom den alltid tillbaka med samma iögonenfallande korta distansminuter mellan visningarna. Som ett urverk. En märklig känsla infann sig. Rörde det sig om en konspiration? Var vi ställda under hypnos? En gemensam psykos? Det fanns inga vettiga svar. Så vi föreställde oss en skuggfigur med tvångsneuros som smög sig in i någon analog sändningscentral och matade rullarna med just det inköpta material som innefattade Striking Distance. Det var förstås ett roligt, men föga troligt svar på gåtan. Så under en tid funderade vi faktiskt på att höra av oss med ett brev någonstans för att försöka få lite klarhet, mest som en absurd förlängning av det interna skämtet. Det var nog lika bra att det inte blev av. 

Det enda vi egentligen lyckades utröna om de maniska sändningarna av Striking Distance innan vi gick vidare i våra tv-tittande liv var att de kom från den koncern som nu bland annat innefattar kanalerna TV3, TV6, TV8 och TV10. Det vill säga MTG, eller Modern Times Group. Ett svenskt medieföretag som enligt wikipedia ingår i »Kinneviksfären«. En sfär som många lärde känna i den rosade SVT-dokumentären om dess mest framträdande ledare, Jan Stenbeck. Det är svårt att inte spekulera.

Kan det månne vara så att Striking Distance hörde till Stenbecks favoritfilmer? Att han någon gång bestämde att den alltid ska visas inom Kinneviksfären med frekventa mellanrum. Det vore kanske märkligt men inte alldeles omöjligt. För den där båtrullen med Bruce Willis och Sarah Jessica Parker kom ju 1993. Just det år som tv-personligheterna Filip och Fredrik i sin bok Två nötcreme & en moviebox – Hisnande generaliseringar om vår uppväxt i DDR-Sverige utnämnt till »DDR-Sveriges« sista. Enligt dem var 1993 året då det nya, kommersiella Sverige verkligen slog upp dörrarna. På gott och ont. Och antagligen sammanföll den tiden också med Stenbecks guldår. Vem vet? Kanske ville han föreviga dessa glansdagar i rullarna med det nostalgiska skenet från en favoritfilm?

Som ni märker är undertecknad inte riktigt frisk. Det är sändningarnas fel. De utgör ett enigma som inte går att lösa och alla som försöker snedtänker sig snart in i sjuka tankar om DDR och moguler.

Så här tio år (!) efter det att vi först lade märke till denna anomali i tv-tablån hörde jag av mig till en av de gamla kamraterna och frågade om han tyckte det vore stoff nog att skriva om på TVdags. Vi skrattade på nytt åt den galet frekventa visningen av just den filmen. Ett hjärtligt skratt som ekade ur en epok som också den gått i graven sedan vi skiftat arbeten och platser. På skoj gjorde vi en sökning i tablåerna. Den dök förstås upp på första träffen, lika aktuell som alltid. Nu på onsdag drar alltså sändningsmysteriet igång igen. Häng med! Som Aschberg sa. Men var försiktig, att följa Striking Distance i tablåerna är ett nedstigande i malströmmen.

(Återpublicering.)

Striking Distance visas på TV6 i kväll kl 22.

Just nu på TVdags

Gruppdiskussion

Game of Thrones-cirkeln diskuterar & dissekerar serieavslutningen

22 maj, 2019
Trailer

Kungligt besök på Downton!

21 maj, 2019
Intresseklubben Antecknar #62

Nytt avsnitt av TVdags filmpodd: The Goonies

21 maj, 2019
Streamingtips

Joe Swanberg visar vilken mästare han är med säsong 3 av Netflix Easy

21 maj, 2019
Recension

Nerven slarvas nästan bort i The Rain säsong 2 – August & Følsgaard bäst

20 maj, 2019
Recension

C More-premiär för George Clooneys påkostade & realistiska Catch-22

20 maj, 2019
Analys

Uppsnack inför sista avsnittet av Game of Thrones

19 maj, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: drabbande polisskjutningsdramat The Red Line

19 maj, 2019
Klipp

Sabrina hjärta Nailed it!

18 maj, 2019
Streamingtips

Passa på! Se Ronja Rövardotter-serien på SVT Play

18 maj, 2019
TVdags tippar & betygsätter finalen

Eurovision 2019: Svensk gospelpower vs nederländsk storfavorit vs australiensisk svaj-opera

18 maj, 2019
Recension

Premiär! John Wick missar målet – trots alla headshots

17 maj, 2019

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel