Porträtt

Stilstudie av en visionär: upptäck Homeland-regissören Lesli Linka Glatter

Lesli Linka Glatter har regisserat mängder med avsnitt av alla möjliga serier – från Twin Peaks och Vita Huset till Mad Men – och har precis levererat en fantastisk säsong av Homeland.

Tv-regissörer som varken skrivit manus eller skapat tv-serier uppmärksammas tyvärr inte så ofta. När det gäller framgångsrika Homeland är det ofta Alex Gansas namn som syns, men Glatter, som blev exekutiv producent från säsong 3, regisserade såväl säsongspremiären som säsongsavslutningen i den spännande sjunde säsongen och även om det är Gansa skrivit mycket av serien så är det Glatter som står för den visuella visionen och för att få det bästa och rätta ur skådespelarna.

Glatter berättar att hon måste känna för och relatera till materialet om hon ska regissera. Ett exempel är hur hon fick erbjudandet om att regissera Legally Blonde, men hon förstod inte manuset och tyckte inte det var kul – så hon tog inte jobbet.

Glatter har nominerats till fyra Emmys för olika Homeland-avsnitt, senast för America First, sjätte säsongens avslutning, ja, det är då Quinn offrar livet. Tidigare har hon också nominerats för ett avsnitt av Mad Men. Listan på kända serier hon har regisserats är lång – Twin Peaks, Vita Huset, True Blood, Nashville, The Leftovers (som hon även producerat), The Good Wife, Ray Donovan, The Menendez Murders förra året, plus några till som jag berättar om nedan.

Slumpen spelar in

I en artikel Glatter skrev för Elle för två år sedan berättar hon om när hon bodde i Japan i början av 1980-talet och valde mellan två kaféer för att köpa kaffe. Ett till synes oviktigt beslut, men ödesdigert visade det sig, när hon på stället hon valde att gå träffade hon en äldre japansk man som hon lärde känna och som blev en mentor och en extra pappa till henne. Han berättade senare några historier om krig och om möten och hon visste att hon behövde berätta dessa historier. Hon var dock dansare och koreograf och kunde inget om film, men lyckades ta sig in på ett filmprogram där hon lärde sig av de mer erfarna eleverna och kollegerna. Där gjorde hon en kortfilm som delvis var på japanska samt en kostymfilm med massor av flashbacks. Inte helt okomplicerad alltså.

gallery-1465487188-leslispielbergamazing»Don't tell a story you think people want to hear. Tell one that you care about, one you know.«, berättar hon i Role Models Podcast. Det är antagligen därför resultatet Tales of Meeting and Parting blev Oscars-nominerad för bästa kortfilm och att hon därefter blev kontaktad av agenter och diverse filmtyper. Steven Spielberg såg filmen på ett flygplan och ringde. Hon la på luren först, trodde det var ett skämt, men han ringde tillbaka. Han blev hennes första mentor i filmvärlden och att »skugga« honom när han gjorde Amazing Stories blev hennes filmskola.

Att vara regissör

I podcasten berättar hon om hur hon jobbar som regissör och något som återkommer hela tiden är att lära sig hur allt fungerar. Själv var hon ju dansare, så hur kroppar skulle röra sig i rutan föll sig naturligt för henne, men hon studerade skådespeleri för att förstå hur hon skulle prata med skådespelare. »Trust your instincts, quiet all the noice and be in the moment. Now I plan everything, but I'm open to the magic that happens in the moment. I hope the actors come in with something I could never have thought of alone in a room, but I know I have a plan if that doesn't happen.« Hon berättar också hur hon alltid försöker ge instruktioner till skådespelarna som hjälper dem i processen, istället för sådana som beskriver vilket resultat hon vill ha.

Hon lärde sig allt om kameror, linser och fotografi för att kunna prata med filmfotografen och själv ha en idé om var kameran ska finnas i scenen. När man kan allting är det lättare att sedan lita på magkänslan och instinkterna. »As a director I think you consciously need to make choices. So if you're starting out, learn everything, then trust your instincts. Learn your craft, know what everyone does on the set so you can utilize all the incredible talent of your team.«

Homeland Season 6 Executive Producer Lesli Linka Glatter speaks with Elizabeth Marvel (as Elizabeth Keane) on the set of HOMELAND. Photo: JoJo Whilden/SHOWTIME
Lesli Linka Glatter pratar med Elizabeth Marvel under inspelningen av Homeland, säsong 6.

Men viktigast är att förstå storyn, vad den handlar om och dess undermening samt alla karaktärers perspektiv. »Character is everything. If you don't care about the people the story doesn't work.« Glatter berättar också att hon måste känna för och relatera till materialet om hon ska regissera. Ett exempel är hur hon fick erbjudandet om att regissera Legally Blonde, men hon förstod inte manuset och tyckte inte det var kul – så hon tog inte jobbet. Sedan såg hon filmen och älskade den, men insåg att hon inte kunnat göra den själv. Vad jag önskar att intervjuaren frågat är just hur det funkar när man som regissör kommer in och regisserar avsnitt då och då av en serie, när man inte är producent och med hela tiden. Men den frågan får sparas till ett annat tillfälle.

Mor- och dotterrelationerna i Gilmore Girls (2000)

Leslie Linka Glatter är den som fick uppdraget att regissera pilotavsnittet av Gilmore Girls (2000) och här fångar hon både småstadskänslan utan att det blir överdrivet samt mor- och dotterrelationerna så det känns akut genuint.

GG meeting the parents
Kelly Bishop, Edward Herrman och Lauren Graham i pilotavsnittet av Gilmore Girls.

En lång scen i värdshusets kök där briljanta men vimsiga Sookie är på väg att ställa till både det en och det andra hade det inte varit för assistenten som räddar henne är både snyggt och roligt filmad. Min favoritscen är dock den första med Lorelais föräldrar, så perfekt regisserat med den så nervösa Lorelai som ska be om pengar till Rorys skola, pappan Richards upprepade arroganta övertygelse om att det just är pengar som är anledningen till att hon kommit hit samt mamma Emelies bittra överlägsenhet när hon bestämmer kriterierna för deras hjälp.

Den utforskande kameran i Cityakuten (2000)

Ni vet vid det här laget att jag kan skriva en roman om Abby och Luka så nu passar jag på att plita ner lite om ett (eller kanske två) av de 13 avsnitt som just Glatter har regisserat. I Flight of Fancy, sjunge säsongens femte avsnitt, ges en försenad avslutning på Abby och Lukas första dejt, som började sådär störtsött med fotbollsspel på baren, innan den gryende romansen fick ett så brutalt avbrott när en rånare kommer i deras väg och Luka inte kunde sluta slå tillbaka.

Abby gillar inte hur han vänder henne ryggen på sjukhuset och beger sig till sist till hans hotell för att få till ett möte, men det som börjat så charmigt blir istället avigt och osäkert. Hur ska det gå för de här två? Det är som om Glatter låter kameran utforska dem genom att låta den röra sig runt 360 grader, som för att försöka hjälpa oss förstå utan att att ge några faktiska svar. Vad vi får se är utan en tvekan en ömhet hos Abby, en önskan att trösta, eller är det kanske ett behov, och en eftergivenhet från Luka som utmynnar i någon slags lust ändå.

Skillnaderna och likheterna mellan denna scen och deras återförening fem år senare i The Human Shield som jag skrev om för inte så länge sedan är fascinerande att jämföra för den hågade.

De dysfunktionella relationerna i Mad Men (2007)

Det var för ett avsnitt i tredje säsongen som Glatter blev Emmy-nominerad, men även om jag med nöje följde Mad Men till slutet så var det första säsongen som tog tag i mig allra mest. Jag är ju en sådan sucker för äktenskapsskildringar och Don och Bettys dysfunktionella union fascinerade. 5G, första säsongens femte avsnitt och det första Mad Men-avsnittet Glatter regisserade, handlar huvudsakligen om när Don Drapers bror dyker upp på kontoret och med honom det liv Don gjort allt för att glömma. Det är onekligen sorgligt att se hur fullständigt livrädd han är över att hans förflutna ska på något sätt bli synligt för hans nuvarande liv.

Men det är avsnittets sängkammarscener som alla presenterar de så dysfunktionella äktenskapen eller relationerna som fängslar mig mest. Inledningen visualiserar så snyggt två versioner av ett äktenskap genom att att jämföra kvällen och morgon efter en tillställning då Don och firman vann ett pris. Don och Betty verkar så glada då de kommer hem och in i sovrummet. De är på lyset och samtidigt så vackra, glamorösa och upprymda. Snabbt klipps det till morgonen efter och vad vi ser och hör då är Bettys skrynkliga klänning, Dons otäcka hosta efter alla cigaretter, huvuden som skriker baksmälla och två allmänt skruffiga personer som möter dottern när hon kommer in i rummet.

Mad Men 1x05
Don (Jon Hamm) och Betty (January Jones) morgonen efter i Mad Men-avsnittet 5G.

Don hittar vi senare ömt omslingrad älskarinnan Midge, men den fysiska ömheten bland sängkläderna blandas otäckt med Dons iskalla kyla kring deras relation och hennes önskan att få vara hans »medicin«. I ytterligare en sängkammarscen pimpar Pete glatt ut sin underbara fru för att han vill få en novell publicerad bara för att tävla med någon på jobbet. Underbart jobbat av Glatter!

Den perfekta upptakten i Pretty Little Liars (2010)

När jag nu ser om pilotavsnittet av Pretty Little Liars, också regisserat av Glatter, är det bara att glatt utropa hur jäkla effektiv det är. Den inledande scenen i ladan presenterar slagkraftigt mysteriet. Hemligheterna staplas på hög medan karaktärerna introduceras en efter en tillsammans med de relationer som snart kommer tvinga fram alla lögner samt skapa all spänning, rädsla och dramatik. Vad som inte är ett mysterium är hur oerhört populär serien blev. Visst blev det frustrerande efter ett tag, serien du liksom älskade att hata, men nu återkommer genast suget efter mer, om inte annat för att se tecknen och upptäcka hålen i historien. Men att fortsätta titta? Det. Ska. Jag. Inte!

Pretty Little Liars pilot
Ashely Benson, Shay Mitchell, Lucy Hale och Troian Bellisario i pilotavsnittet av Pretty Little Liars.

Cityakuten igen: Det finfina kollaget i All About Christmas Eve (2005)

Ja, en version av det här klippet har jag publicerat tidigare i vår julkalender för ett och ett halvt år sedan. Då tänkte jag inte mycket på vem som regisserade, bara att det är ett så finfint kollage, med Morris och Haleys perfekta version av Have Yourself a Merry Little Christmas samt två gripande Luby-scener, den första med den så subtila förändringen i Lukas ansikte när Abby säger att hon vill prata. Åh, vad rädd han blev för att hon skulle göra slut. Inte så konstigt nu inser jag att detta avsnitt är så bra, det är en mästare ju som regisserat.

Homeland, Mad Men, Pretty Little Liars och Gilmore Girls finns alla på Netflix. Cityakuten väntar vi fortfarande på att någon ska köpa streamingrättigheterna till i Sverige. 

Just nu på TVdags

Klipp

Hur gulligt? Kit Harington provspelar för roll i Draktränaren 3

14 december, 2018
Recension

Animerade Spider-Man – en fin & rörande superhjältefilm du inte visste att du saknade

14 december, 2018
Recension

Aquaman-premiär! Fantastiska specialeffekter – fruktansvärd dialog

14 december, 2018
Klipp

Ajajaj … århundradets hockeymål & jobbigaste pungskott på samma gång

13 december, 2018
Nyhet

Den gliiider in i mål-känslan nu! SVT gör dokumentärserie om svensk ishockeys historia

13 december, 2018
Streamingtips

Nytt & kommande på Netflix i januari – Sexutbildning med Gillian Anderson & städhjälp av Marie Kondo

13 december, 2018
Premiär

Nu på C More: John Le Carrés smarta & snillrika The Little Drummer Girl

13 december, 2018
Nyhet

Trump träffade Christian Bale – trodde han pratade med Bruce Wayne

13 december, 2018
Kommentar

Det förväntade nejet – om Baby It's Cold Outside & Nashville

13 december, 2018
Streamingtips

Hobbybakare pysslar på vinterhögtidstema – Nailed It firar helgerna!

12 december, 2018
Streamingtips

Får män sörja sitt hår? Tack för ännu ett berörande avsnitt, Edit

11 december, 2018
Kommentar

Här är alla anledningar till att På spåret spårat ur – går det att rädda?

9 december, 2018

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel