Hello Ladies en växande pärla

Stephen Merchant kväver Hollywood med en skämskudde

En limousine backar fram och tillbaka och försöker vända på en alldeles för smal uppfart samtidigt som två män sträcker sig genom takluckan och överkroppsdansar för att imponera på en grupp kvinnor. Dansandet och tjoandet pågår lite för länge och står snart i skarp kontrast mot bilen som inte kommer någonstans. Scenen är en perfekt sammanfattning av tv-serien Hello Ladies: stora pretentioner som tas ner på smärtsamt förödmjukande vis för seriens huvudperson.

Men skämskudden som var gigantisk under de första avsnitten av Stephen Merchants serie (vars första säsong igår avslutades på HBO Nordic) började snart krympa. Och om jag inledningsvis krampade av sekundärskam varje gång hans webbdesigner till engelsman närmade sig en kvinna, var jag i säsongsfinalen nära på att fälla en sympatitår.

Stephen Merchant bjöds på knarkchoklad på en fest och kraschade en glasvägg – visade detta bildbevis hos Jonathan Ross nyligen.
Verklighetsbakgrunden bakom Hello Ladies. Stephen Merchant bjöds på knarkchoklad på en fest, kraschade en glasvägg – och visade detta bildbevis hos Jonathan Ross nyligen.

Det handlar inte enbart om min toleranstrappa. Hello Ladies – en serie utvecklad ur Merchants stand up-rutin – har nämligen gått från flabbig grabbkomedi till något som så smått börjar likna klassikt romcom-territorium. Stuart Pritchard, en lång gänglig engelsman, har flyttat till Los Angeles för att träffa sina drömmars kvinna, det vill säga en fotomodell. Hans bästa vän är den nyseparerade och deprimerade Wade. (Som presenterar sig för kvinnor med frasen »Wade, as in Roe vs. Wade«). Rollen skulle kunna vara skriven för Jonah Hill som har en förmåga att ta den blandning av förnedring och självömkan som Wade bär på till fenomenala nivåer. Skådespelaren Nate Torrence spelar istället sorgen och skammen nedtonat och återhållsamt, som om seriens skapare inte riktigt vetat åt vilket håll de ska ta honom. Nu är han mest bollplank för Stuarts egocentriska förnedringar (hans vänner kommer alltid sist om det finns en kvinna att träffa).

Det finns mycket att gilla med Hello Ladies när den första grabbiga känslan släppt: Los Angeles är en perfekt kuliss för en humor som bygger på föreställda pretentioner som punkteras och drömmar som går fel – hela avsnittet med den lånade limousinen är som en gigantisk metafor för serien. Ett helt avsnitt kan gå ut på att åka från klubb till avlägsen fest till klubb till avlägsen fest på ett alldeles för plågsamt trovärdigt vis (till ständigt ypperliga val ur en jukebox med 1970-talsrock som doftar LA: Al Stewarts Year of the Cat, Breads Guitar Man och Roxy Musics Oh Yeah). Att det dessutom handlar om en nördig engelsman i Los Angeles ger detta en extra dimension.

Och om serien inledningsvis känns väl mycket som att den bygger på utdragna bitar från Merchants ståuppor – Stuarts raggningsrepliker och hans häpnadsväckande usla sociala förmåga – och är mindre av genomarbetat komedidrama, så händer något i höjd med tredje avsnittet. Stuart spelas mindre ut mot grabbarna och mer mot sin hyresgäst, den kämpade skådespelerskan/ manusförfattaren/ vadsomhelstsombetalar Jessica (Christine Woods). Även hon har stora pretentioner, som när hon tapetserar huset med franska filmplanscher och hyr Pansarkryssaren Potemkin för att skapa finkulturell stämning till tjejkvällen. Merchant och Woods är ett perfekt par, och det är i deras samspel som Hello Ladies hittar nästa växel.

Plötsligt handlar skrattfaktorn inte bara om att Stuart är en nörd som ingen skulle vilja ha. Han får andra dimensioner när Jessica står bredvid och pekar ut att han gör sig till för kvinnor, och att han är extremt dålig på det. Och Stuarts sorg över sin ensamhet gör honom mer sårbar, och humorpotentialen ännu större.

Samspelet mellan Merchant och Woods är i zenit i avsnittet The Dinner, där de båda har nästlat sig in på en het nätverksmiddag. När duon tar rygg på varandra blir Stuart en rolig, omtänksam och attraktiv person och Jessica – som ligger med sitt svin till agent som messar och bokar sängplats när det passar honom – visar att hon kan vara precis lika bra på att göra sig till som Stuart för att få vad hon vill. Hennes steppdansuppvisning på hemmamiddagen är en blivande klassiker av samma storhet som när Stuart försöker hänga med i gayhumorn utan att riktigt veta var gränsen går.

Får Hello Ladies  grönt ljus för en andra säsong så hoppas jag på spänningsfältet mellan Stuart och Jessica. För även om serien knappast kommer utveckla sig till en Seinfeld för västkusten så finns här åtminstone embryot till en Elaine och Jerry-relation – och en skabrös kalifornisk Vänner.

Hello Ladies första säsong har precis sänts färdigt i USA och finns i sin helhet på HBO Nordic samt på C More Series, C More Play och Filmnet.

Just nu på TVdags

Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Virtuosa cliffhangers i heist-smarta The Day

23 februari, 2020
TVdags betygsätter & tippar kvällens startfält

Melodifestivalen 2020: Countrysmocka, Shallow-trams & årets superstar

22 februari, 2020
recension

Tillbaka på HBO Nordic! Din fantastiska Ferrante-upplevelse fortsätter

19 februari, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Nicola Walker & Stephen Mangan i The Split

16 februari, 2020
Säsongspremiär

Trånandet & våndandet är över – Outlander är tillbaka på Viaplay!

15 februari, 2020
TVdags betygsätter & tippar kvällens startfält

Melodifestivalen 2020: Lakan-pop, nya Kvinnaböske & årets bästa låt

15 februari, 2020
Smygpremiär

Viaplay bjuder på Alla hjärtans dag-present: Outlander kommer två dagar tidigare

14 februari, 2020
Säsongspremiär

Carrie & Saul är tillbaka! Tillbaka är också 12 timmars Homeland-magont

11 februari, 2020
Säsongspremiär

Det här är inget skämt - Kidding är tillbaka med ny säsong

10 februari, 2020
Kommentar

Det enda (men inte så lilla) felet med Parasit

10 februari, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: »22 juli« avslutade storartat – men inte perfekt

9 februari, 2020
TVdags betygsätter & tippar kvällens startfält

Melodifestivalen 2020: Queen Anna, årets genombrott & ännu mer Sia-pop

8 februari, 2020

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel