Recension

Spoilerspecial! Avengers: Endgame är en spektakulär hyllning till Marvel

Betyg 5 av 5

Efter ett års väntan är Avengers: Endgame äntligen här för att ge oss fortsättningen på det chockerande slutet som Avengers: Infinity War överraskade oss med. Resultatet bjuder på en berättelse med mycket större omfattning än jag tror de flesta förväntade sig, när den går tillbaka i historien och utforskar scener och detaljer från Marvel Studios alla tidigare filmer.

Nu, 11 år efter Iron Mans premiär, har manusförfattarna Christopher Markus och Stephen McFeely mästerligt lyckats knyta ihop trådar från Marvel Studios 21 filmer på smarta, roliga och känslofyllda sätt.

Jag försökte ha så låga förväntningar som möjligt eftersom det inte kändes realistiskt att tro att Endgame skulle överträffa Infinity War, som ju lyckades balansera över 20 huvudkaraktärer med humor, drama och action, i ett spännande och storslaget äventyr. Den tre timmar långa uppföljaren lyckas dock på något sätt att göra just det, genom att vara en imponerande hyllning till (och på många sätt avslutning på) denna banbrytande filmserie som blivit modellen som alla Hollywoodfilmer strävar efter att återskapa. När Marvel i mitten på 2000-talet började planerade att de skulle göra sina egna filmer med fyra olika hjältar som sen skulle komma samman i The Avengers så hade det aldrig gjorts något liknande förut och ingen visste om de skulle lyckas. Nu, 11 år efter Iron Mans premiär, har manusförfattarna Christopher Markus och Stephen McFeely mästerligt lyckats knyta ihop trådar från Marvel Studios 21 filmer på smarta, roliga och känslofyllda sätt. Den här recensionen är en genomgång full av spoilers, så om du hamnat här utan att ännu ha sett Avengers: Endgame rekommenderar jag att du inte fortsätter läsa! Om du inte sett filmen ännu vill jag dock även varna för att det inte är några extrascener efter eftertexterna, så sitt inte kvar och vänta på det.

Från och med nu blir det spoilers!

När man först såg slutet på Infinity War var det ju en chock att Thanos vann och så många hjältar bara slutade existera, men trots att de på Marvel insisterade på att det inte alls var säkert att alla som försvunnit skulle komma tillbaka så förstod man ju att företaget inte bara kunde kasta bort karaktärer som Spider-Man, Black Panther, Guardians of the Galaxy och Doctor Strange, som alla har kommande egna filmer i olika utvecklingsfaser. Det kändes ju som att det mest sannolika var att alla som försvann skulle komma tillbaka, men att någon kombination av Iron Man, Captain America och Thor skulle dö i slutstriden eftersom det inte verkat så sannolikt att någon av dem skulle dyka upp i fler solofilmer. På det sättet levererade ju Endgame det man förväntat sig, men vägen dit var allt annat än förutsägbar.

Vem hade trott att de resterande hjältarna med en gång skulle leta upp Thanos och döda honom, för att sen efter ett fem års tidshopp bygga en tidsmaskin och resa tillbaka till scener från tidigare filmer? Marvel gjorde sitt bästa och lyckades väldigt väl med att hålla handlingen hemlig. Tidsresande är ju inte direkt ovanligt förekommande i Marvels serietidningar, och främst för det kanske tankarna till X-Men: Days of Future Past och filmen med samma namn från 2014, där Kitty Pryde (Wolverine i filmversionen) reser tillbaka i tiden för att förhindra en dystopisk framtid. Precis som tidsresandet i sig är ju konceptet sånt att man kan använda det i hundra berättelser i rad och få olika resultat varje gång. Problemet, speciellt i en etablerad serie, är väl att man måste göra det trovärdigt för tittarna för att det inte ska bli förvirrande eller kännas orealistiskt, något jag tycker Endgame lyckas bra med. Från skapandet av maskinen (efter så många Marvel-filmer men all möjlig annan sci-fi-teknologi), till alla referenser till Tillbaka till framtiden och listande av andra filmer och hur det funkar, så köpte jag helt och hållet konceptet och gruppens plan.

Avengers: Endgame är ju scenerna från The AvengersThor: The Dark World och Guardians of the Galaxy så perfekt återskapade att man ibland ifrågasätter om det verkligen är nyfilmat eller på något sätt borttagna scener från de filmerna.

Idén med att besöka händelser från tidigare filmer påminner också om ett av Star Treks mest hyllade avsnitt, där karaktärerna från Star Trek: Deep Space Nine reste tillbaka i tiden till händelserna från ett avsnitt av originalserien som gjorts trettio år tidigare. Med väldigt snygga och sofistikerade tekniker för att vara 1996 så återskapade de originalseriens utseende, klippte in karaktärer i bakgrunden av gamla scener och fick det hela att kännas som en riktig tidsresa.

I Avengers: Endgame är ju scenerna från The Avengers, Thor: The Dark World och Guardians of the Galaxy så perfekt återskapade att man ibland ifrågasätter om det verkligen är nyfilmat eller på något sätt borttagna scener från de filmerna. Det är så härligt hur mycket humor de lyckas hitta i att återbesöka dessa gamla scener, som när smarta Hulken låtsas vara arg och slår sönder saker, eller War Machine och Nebulas kommentarer när de ser Star-Lord dansa, med mera. De lyckas även få in så otroligt mycket referenser till, och karaktärer från, alla de tidigare filmerna – mycket som inte hade behövts för handlingen men som gör att det känns extra lyxigt – som en enda lång hyllning till de berättelser vi fått ta del av under det senaste årtiondet. Att Robert Redfords Alexander Pierce och SHIELD-agenten-som-egentligen-var-HYDRA Jasper Sitwell var där för att ta tesserakten var ju inte nödvändigt, men snygga detaljer för att knyta samman tidigare och senare filmer. När Steve Rogers går in i hissen med Brock Rumlow och de andra agenterna är det ju precis som i Captain America: Winter Soldier när de anfaller honom i en hiss, fast här vet han att de är HYDRA-agenter och kan lura dem genom att säga »Hail Hydra,« vilket i sin tur känns som en referens till det kontroversiella avslöjandet i serietidningarna för ett par år sen att Captain America i hemlighet var lojal mot HYDRA. Och vem hade förväntat sig att se Natalie Portman som Jane Foster igen? Trots att hon väl inte hade en enda replik var det än kul och oväntad detalj. För mig var nog filmens största wow-känsla de få sekunder som James D'Arcy kunde ses som Howard Starks chaufför Jarvis från tv-serien Agent Carter. Det här är första gången som en karaktär som kommer från en av tv-serierna dyker upp i en av filmerna, i stället för tvärt om.

jarvis
Howard Stark, Peggy Carter och Edwin Jarvis i Agent Carter.

Hawkeye har aldrig varit en favorit för mig i filmerna men det var kul att få se honom igen här. Öppningsscenen med hans familj var ju otroligt effektiv. »How about ketchup?« Hans nya dräkt som han använder när han dödar skurkar i Japan är direkt tagen från serietidningarna där han en period kallade sig för Ronin. Det var fiffigt hur de lekte med ens förväntningar angående Hawkeye och Black Widow när de bråkade om vem som skulle få dö. För mig kändes det självklart att det skulle vara Hawkeye – kanske främst för att det länge pratats om en solofilm om Black Widow, som förra året fick en regissör och så nyligen som förra månaden rapporterades det om skådespelare som fått roller i filmen. Det har funnits rykten och spekulationer om att filmen kommer fokusera på Black Widows bakgrundshistoria och efter händelserna i Endgame så kan man väl konstatera att det är så det kommer vara.

ronin
Clint Barton som Ronin i Avengers: Dark Reign, 2009.

Thor har ju alltid varit en charmig figur i filmerna även om idén med karaktären känns lite tråkig (hans två första egna filmer är väl två av de tråkigaste Marvel-filmerna), men jag älskar hur de lyckas överträffa mina förväntningar för karaktären, som med hans Hulk-team-up i Thor: Ragnarök, hans interaktioner med Peter Quill och de andra i Avengers: Infinity War och här i Endgame som tjockis-fyllo-Thor. Jag antar att vi nu kan förvänta oss att se honom i nästa Guardians of the Galaxy-film, vilket borde bli riktigt kul. Det var också roligt att se Ant-Man i en stor roll i Endgame. Han hade ju bara träffat de andra i striden i Captain America: Civil War men här passar han utmärkt, när hans teknologi får en central roll i handlingen och vi får se Hank Pym hos SHIELD på 70-talet. Ett av mina favoritskämt i filmen är när Scott Lang sitter och försöker äta en taco när de andra landar och Nebula varnar War Machine för att det sitter en idiot på landningsplatsen. Så taskigt.

Captain Marvel är grym, men jag vet inte om jag tycker att hon hanterades på bästa sätt. Eller snarare, hon är så övermäktig att det måste hittas på anledningar till varför hon inte är där och fixar allt hela tiden, och visst kan jag köpa ursäkten att hon måste skydda andra planeter som inte har sina egna Avengers, men när de ska resa i tiden och det bara ska ta 10 sekunder i deras tid, så borde hon väl kunna hänga med? Snarare än Thor som är full hela tiden. Mitt andra klagomål har att göra med att vi inte fick tillräckligt med Peter Parker i filmen, men han tar ju vara på varje replik. Helt briljant. Det är så bra när han träffar Captain Marvel!

Slutstriden var underhållande men det kändes ju lite väl typiskt att den stora superhjältearmén skulle dyka upp när den gjorde (Doctor Strange var enormt snabb med att ordna så att alla var med på noterna och kunde teleportera sig på en och samma gång), eller när varenda kvinnlig superhjälte råkade befinna sig på exakt samma ställe på slagfältet samtidigt bara så att de kunde vara tuffa tillsammans. Men det som gör de här stora striderna så mäktiga och kul att se är ju inte att det är spännande för att man tror att någon betydande figur faktiskt kommer bli dödad av en slumpmässig monsterhund, det är ju hur fint och rörande det är att se alla dessa karaktärer som man kommit att bry sig om, kämpandes tillsammans och det fantastiska samspelet mellan dem, som gör att man som en vuxen person som tittar på när superhjältar slåss kan känna en klump i halsen.

Det var Tony Starks berättelse som började hela Marvel Cinematic Universe 2008 och här får den sitt slut. Tony Stark dör en värdig död efter att ha skaffat familj och spelat den kanske viktigaste rollen i att rädda vårat universum – vad mer kan man be om? Jag kunde höra många som satt och snyftade i biosalongen när det var dags för hans begravning. Tonys dotter, som var guld värd i varje scen hon var med i, hade ju en av filmens roligaste konversationer när hon satt där med Happy i slutet – så fint!

Steve Rogers öde var ju också fint, dock lite mer förvirrande. Jag trodde att de fastställde att om man åkte tillbaka i tiden och ändrade på saker och ting, så skapades en ny tidlinje, vilket var anledningen till att de inte bara kunde åka tillbaka i tiden och döda Thanos som bebis. Så varför dök gamla Steve Rogers upp där hos dem i slutet? Borde han inte vara i en annan tidslinje? Jag hängde inte riktigt med i hur det kom sig, men det var ju den perfekta avslutningen för honom.

Det hela är så proffsigt levererat av alla inblandade att jag inte kan föreställa mig hur en bättre avslutning skulle se ut.

Lite frågor har man ju även om karaktärer som vi förväntar oss att se igen. Ett antal miniserier håller på att utvecklas till den kommande streamingtjänsten Disney+, varav en ska handla om Scarlet Witch och Vision och en annan om Winter Soldier och Falcon. Jag såg ingenting som tydde på att Vision kunde bli återupplivad i Avengers: Endgame, men det betyder såklart inte att de inte kan hitta på vad som helst som anledning till att han kan komma tillbaka. I vilket fall som helst ser jag mycket hellre uppföljare än prequels. Winter Soldier och Falcon är väl inte direkt jätteroliga karaktärer, men om Falcon blir den nya Captain America så… Nej förresten, det låter fortfarande inte jättekul, men Marvel har ju en tendens att överraska. En miniserie om Loki, som man ju kan ta för givet att den kommer utspela sig före hans död och inte efter, ska också göras och en om Hawkeye – eller snarare, Kate Bishop som är den nya Hawkeye i serietidningarna. Det har varit oklart hur mycket Jeremy Renner kommer vara med, men nu när vi sett honom överleva Endgame så känns ju möjligheterna större. Annars är den enda kommande Marvel-filmen med releasedatum Spider-Man: Far From Home som kommer i början av juli. Det ska också bli spännande att se hur händelserna i Avengers: Endgame påverkar nya säsongen av Agents of SHIELD som har premiär i maj.

Det är lite kul att Avengers: Endgame filmen, som man kan säga är världens största filmseries final, kommer ut just nu när Game of Thrones är inne på sin sista säsong, där man precis som i Endgame får se mängder av karaktärer som man älskar, som nu äntligen träffas och interagerar med varandra och väldigt snart kommer slåss sida vid sida i en enorm strid. Det har skrivits en del om att Game of Thrones kan vara den sista tv-serien som följs av den här mängden människor från avsnitt till avsnitt med tanke på hur tv håller på att förändras, och inte för att jag inte tror att Marvel kommer ha stora häftiga planer för sina framtida filmer, men det här känns lite som slutet på en era då dessa episka, nördiga sagor blev synonyma med mainstream.

letter
George R.R. Martins, skaparen av Game of Thrones, brev till Marvel i Fantastic Four #20, 1963.

Det jag förväntade mig från Avengers: Endgame var ett storslaget, utdraget krig och inte mycket mer. I stället blev jag riktigt imponerad av en finurligt ihopvävd berättelse som hedrar och säger farväl till Tony Stark och Steve Rogers – fylld av så mycket glädje, lycka och humor. Det hela är så proffsigt levererat av alla inblandade att jag inte kan föreställa mig hur en bättre avslutning skulle se ut.

Avengers: Endgame går på bio.

 

Just nu på TVdags

Nyhet

Se »Battle at Big Rock« i väntan på nästa »Jurassic World«

17 september, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Present till fansen i nya Room 104-premiären

15 september, 2019
Kommentar

Filip & Fredrik levererar – SVT sjunker som en sten

14 september, 2019
Recension

Netflix-premiär för drabbande våldtäktsdramat Unbelievable

13 september, 2019
Nyhet

Fantasynytt! Terry Pratchetts The Watch har fått skådespelare

12 september, 2019
Pop Culture Confidential

I veckans podd: kvinnorna bakom gripande Netflix-serien Unbelievable

11 september, 2019
Nyhet

Apples drag för att locka tv-kunder: Lågt pris och friår

11 september, 2019
Podcast

Filmfrossa! TVdags-podden från Malmö filmdagar

9 september, 2019
Kommentar

I säsong 6 av Younger får Diana lysa – medan annat luktar blöt filt

8 september, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Från sylvass satir till syskonkram i Succession

8 september, 2019
TVdags listar

Plötsligt ser man dem! Stjärnorna du inte visste var med i storfilmen

7 september, 2019
Pop Culture Confidential

I veckans podd: Mindhunter-producenten & manusförfattaren Liz Hannah

4 september, 2019

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel