TVdags talar ut om sina tv-vanor

Sommartittarna: TVdags-redax om sina första tv-minnen

Vilket är ditt första tv-minne?

Kjell: Mina föräldrar har berättat att jag som tvååring blev topp tunnor bananas varje gång det var Familjen Flinta på vår svartvita tv i lägenheten i Nynäshamn – jag satt som en kopia av Bam-Bam och bankade med något tillhygge i golvet.
Men det är ju inget jag minns själv. Mitt första reella tv-minne var en snutt från Brandskyddsmyndigheten i Anslagstavlan där de hade iscensatt en eldsvåda i en lägenhet och man fick se ett barn krypa längs golvet under kraftigt bolmande gråsvart rök, och med eldslågor över hela väggen och dörren bakom, samtidigt som en speaker sa med domedagstyngd stämma att detta är vad man ska göra om olyckan inträffar. Jag var kanske fem år och blev fullständigt vettskrämd.

Det var faktiskt Bodil Malmsten som skapade Benny, och Peter Csihas som tecknade. Han gjorde fina grejer med Hellsing och Wolgers men Benny är antagligen det fulaste som gjorts på svensk tv.

I samma veva var det ju också alla barnprogrammen, förstås. Allt Beppe Wolgers var inblandad i. Och Halvfem-barnprogram som Professor Balthazar och alla baktalade östeuropeiska sagofilmer. Vad folk glömt bort är att det var Stig »Slas« Claesson som var speaker i så gott som allihop… det var förstklassigt, både animeringen, storyboarden och Slas gestaltning.
Ett tidigt hatprogram var Benny: »Det tickar i din ficka, BENNY. Din bästis är en flicka, BENNY.« Och sen karakteriseringen av »de stora barnen«, jag var allmänt livrädd för att bli medlurad på nåt skit av »de stora barnen« där jag bodde, vid det här laget hade vi flyttat till Visby och det fanns ett stenhårt gäng där kring Bingeby/Österby.
Det var faktiskt Bodil Malmsten som skapade programmet och gjorde rösterna ihop med Björn Granath, och Peter Csihas som hade tecknat. Han har gjort bra grejer ihop med Hellsing och Wolgers men Benny är antagligen det fulaste som gjorts på svensk tv. Bennys kanintänder i vinjetten, de stora barnens vaggande gång till bluesmusik och killen i mitten med MC-keps, de deprimerande opersonliga interiörerna, och det enerverande greppet att den som pratar alltid står och skakar medan resten av tablån är blickstilla som den enkla avfotade teckning den var…

Ett något senare men ändå tidigt minne är Arne Weises Vår fantastiska värld, tisdagar klockan 18:05 efter TV-nytt klockan 18. Och överhuvudtaget den där 18:05-slotten som hade nåt för barn varje vardag. Favoriten där var en brittisk barn- och ungdomsdeckare som hette Deckare U.P.A., vilket uttyddes »Utan personligt ansvar«, det begreppet körde jag hårt med på lågstadiet.
Och ett lämpligt avslutande tidigt tv-minne är väl när jag fick kliva in i vuxen-tv-världen i och med de första BBC-serierna jag fick se – Arvingarna och Onedinlinjen, med Catweazle som övergång – och helgdeckarna Columbo, McCloud, Rockford, Kojak, Baretta.
Sedan Åke Wihlneys Fönster mot tv-världen. Jag kastade mig ut.

Magnus: Razzel, Alf, Cosby, Spanarna på Hill Street, En härlig tid och Twin Peaks. Barndomen, sommar, trygghet och heltäckningsmattor.

Mattias: IFK Göteborgs UEFA-cupseger mot Hamburg 1982. Även om jag i ärlighetens namn inte minns så väldigt mycket av matchen kommer jag ihåg att jag fick vara uppe senare än vanligt. Och att min blåvita pappa blev väldigt glad.

Martin D: Mupparna. Jag var helt besatt. Har fortfarande kvar både muggar och dockor i gott skick från den tiden.

Björn: Förutom den eviga väntan på att det skulle börja någonting alls (!) så minns jag när jag hann läsa två rader undertext första gången. Det var Star Trek och vi var hemma hos min farbror. Milstolpe!

Linus: Tutti Frutti? Nä, skojar bara. Det var Ika i rutan. Jag minns hur jag fascinerades bara av introt: musiken, alla karaktärer och såklart Ika Nord. Vilket geni hon är. För mig är det av de bästa barnprogram som någonsin har gjorts. Det var så fantasifullt, så udda och så inspirerande. Och dessutom lite läskigt, vilket är bra för barn.

Martin G: »H-A-P-P-Y«-sången i Only When I Laugh med bland annat Peter Bowles. Jag och mamma tyckte om den tillsammans och möjligtvis lärde jag mig läsa genom den. Albert och Herbert, samma sak där. Och utländska spänningsfilmer på helgkvällarna. Jag ligger på en madrass på golvet framför tv:n i värmen från den öppna eldstaden och resten av familjen i soffan. Tipsextra-plingandet på lördagar medan hela huset städades och det var kallt som fan överallt. Fotboll associerades med något dåligt… Även Från A till Ö och julkalendern Trolltider, men detta mest av kronologiskt intresse.

Emma: Jag har tydliga minnen av att sitta med när min engelska pappa tittade på Hem till gården när jag var två, tre år. Tror att han saknade England väldigt mycket. Nästa minne är när det blev strömavbrott när jag skulle titta på julkalendern Stjärnhuset. Var söndertrasad av besvikelse.

Caroline: Alf, V, Benny Hill och The Cosby Show sticker ju ut som några slags grundpelare i min tv-barndom men ett program som verkligen fick mig att inte bara halvemigrera till USA så fort tillfälle gavs utan också vurma för det amerikanska 1960-talet var En härlig tid. Skattar den fortfarande som en av de varmaste och härligaste serierna jag vet. Åh, den mysiga berättarrösten och mamma Normas ljusa läppstift. Extra bonusroligt är ju förresten ryktena som länge florerade om att karaktären Paul spelades av en ung Marilyn Manson.

Ida: Grät jämt för den där figuren i Sagostundens intro som trillade av den flygande mattan och hens vänner upptäckte inte det utan åkte utan hen! Hur kunde de inte märka?!
Första vuxendramaserie jag älskade var Guldapans hemlighet (Tales of the Gold Monkey), om en Indiana Jones-liknande figur. Det var så pinsamt när de pussades bara, så jag fick gå och hämta macka varje gång.

Anna-Karin: Fragglarna. Får forfarande nostalgi-rys när jag hör sångerna, och tänker på gamle resande Mack. Jag hade en fragglarna-tröja och var helt otröstlig när jag växte ur den.

Tobias: Jag minns tydligt hur jag och min syster tävlade om att sittandes i pappas knä få hålla i hans varmaste hand (den vänstra kändes alltid lite varmare tack vare ett stort ärr över tummens insida) under tiden då en klocka räknade ned till 18.00 på tv-skärmen. När tiden var ute infann sig alltid samma andaktsfulla lugn medan signaturmelodin till Björnes magasin fyllde gillestugan på Lyrikvägen 1.

Per: Jag minns tydligt klumpen i magen varje gång Bill Bixby lommade iväg till sorgset pianoklink i slutet av varje avsnitt av Hulken, myskvällarna med mamma och pappa framför Mupparna och Lödder, och långa sessioner i lekrummet där vi med Lego försökte återskapa labbet i världens coolaste serie Den osynlige mannen.

Lisa: Jag älskade Wishbone, (»the little dog with a big imagination«) som gick på Nickelodeon. Den handlade om en jack russell som dagdrömde att han var huvudpersonen i olika skönlitterära klassiker i avsnitt med geniala namn som Bone of Arc, Paw Prints of Thieves och Cyranose. Fantastiskt!

Stefan: En gång när jag var sju, åtta år var hela traktens ungar och spelade fotboll på en gräsplan en liten bit hemifrån. Plötsligt hör jag någon annan prata om vad klockan är och jag skriker att veckans Alias Smith & Jones precis har börjat. Ingen annan brydde sig men jag sprang gråtandes hem till tv:n så fort jag kunde.

Daniel: Clownen Manne. Jag minns ärligt talat inte vad själva programmet hette och Wikipedia listar flera olika program som Manne af Klintberg ledde på 1970-talet, men det började alltid halv fem och jag har starka minnen av den där cykeln som vevade igång kulissen i bakgrunden. Kuriosafakta: I början av 1980-talet skaffade jag ett autografblock och skulle börja samla kändisautografer. När jag tröttnade hade jag hunnit samla två namn - Manne och Fredrik Belfrage. Det summerar rätt väl min tidiga tv-uppväxt.

Sara: Det tidigaste jag minns är att sitta och stirra på den där klockan som tickade ner till nästa program. I övrigt erinrar jag mig en extrem törst efter tecknat, oavsett vad. SuperTed-snuttarna i Sköna Söndag, Tom & Jerry eller Bo A Orm i Lilla Sportspegeln, Linus på linjen, vinjetten till Anslagstavlan eller till Språka på finska (Moi mukulat!). Man var så svältfödd på tecknat att det till och med var kul med den där rullisten med orter som varnade för skärpt tv-avgiftskontroll. Älskade även tävlingsunderhållning som Lagt kort ligger och Lekande lätt men fick stora skälvan av Ika i rutan (burr).

Sommartittarna återkommer sommaren ut på TVdags, varje dag kl 10.

Just nu på TVdags

Nyhet

Ursäkta röran, TVdags bygger om!

19 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Line of Duty-sträckkollen på SVT Play

16 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Kevin Bacon & 1990-talskänslan i City on a Hill

9 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: The Handmaid's Tale reser sig igen

2 maj, 2021
Intresseklubben Antecknar #79

Nytt avsnitt av TVdags filmpodd: Terminator-sviten

1 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Svärfar svävar fritt i Tumba-dokun

25 april, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Tortyrporr & rasism i kontroversiella Them

18 april, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Avancerade soc-thrillern Snöänglar

11 april, 2021
Söndagskrönikan med veckolista

Bäst i tv-världen just nu: Brittisk deppattack med Line of Duty & Unforgotten

4 april, 2021
Recension

Bert ligger kanske inte rätt i tiden – men han är fortfarande kul

1 april, 2021
Sverigepremiärer

Paramount+: Two Weeks to Live är bra – Everyone Is Doing Great är bättre

29 mars, 2021
Nyhet

Dags för Paramount+ att dra igång – men Apple får förtur

24 mars, 2021

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel