Seriefinal

Smör och ost i Downton Abbey-final

Denna text innehåller spoilers för Downton Abbey-finalen.

Jag har eventuellt för svagt hjärta för allra sista avsnittet av Downton Abbey. Ungefär var femte replik var motsvarigheten till filmpolisen som bara är en vecka från pension. Ju längre avsnittet gick, desto värre blev det. Allt var »Nu kommer du vara lycklig« och »Nu kan vi inte önska oss mer« och »Nu blir allt bra« och jag satt bara och väntade på något slags bildlig eller bokstavlig gasläcka så hela godset flög i luften. Det var så smörigt och så ostigt att det kändes upplagt för att straffa både figurerna och tittarna.

Men Sir Julian var helt nöjd med att knyta ihop med en fin sidenrosett utan överraskningar, gordiska knutar, eller framhoppande ormar. Ingen dog, ingen blev hämtad av polisen, ingen blev osams. Alla blev bara glada – och alla fick precis  det som de behövde, men med lagom lite beska i för att faktiskt vara tacksamma för det.

Downton Abbey lämnar ett shinglat och välstärkt hål efter sig i populärkulturen. Inte för att det var så fantastiskt, utan för att det var så aptitligt.

Barrow får bli butler men har lärt sig om ödmjukhet och tacksamhet och kommer förhoppningsvis inte bli odräglig. Mamma pappa Grantham har hittat sina roller i den nya tiden. Edith är marchioness men har inget att dölja som spelar roll. Mary behöver inte oroa sig för att hennes snubbe ska köra ihjäl sig. Tom kanske får ihop det med en chefredaktör. Spratt fick mysvinna lite över Denker. Anna och Bates har ett litet barn, Carson vet att han lämnar Downton i kapabla händer och kan fortsätta titta in och harkla sig menande, Daisy får bli självständig och kanske också hångla lite, Mrs Patmore likaså, och så vidare och så vidare nerför hela trappan.

Jag undrar dock lite om änkenådens avslutande replik, om att det vore fint om vi ändå kunde gå bakåt i tiden, var en vink om Sir Julians egna känslor. Han verkar tycka väldigt mycket om tiden då alla visste sin plats. Men samtidigt har han visat tecken på att också uppskatta utveckling – både vad gäller elektricitet och kvinnors och andra lägre stående människors rättigheter och möjligheter.

Downton Abbey lämnar ett shinglat och välstärkt hål efter sig i populärkulturen. Inte för att det var så fantastiskt, utan för att det var så aptitligt. Såpa och scenografier, känslor och klänningar, möbler och melodram. Och det avslutande avsnittet var allt det mys-ostigaste, med extra mycket lyxig marmelad och bubbel till.

Mest av allt kommer jag sakna just Maggie Smith och hennes mångbottnade surkart till Dowager Countess. Och det är jag nog långtifrån ensam om.

Julfinalen av Downton Abbey finns på SVTPlay till den 2 januari 2016.

Just nu på TVdags

Nyhet

Ursäkta röran, TVdags bygger om!

19 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Line of Duty-sträckkollen på SVT Play

16 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Kevin Bacon & 1990-talskänslan i City on a Hill

9 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: The Handmaid's Tale reser sig igen

2 maj, 2021
Intresseklubben Antecknar #79

Nytt avsnitt av TVdags filmpodd: Terminator-sviten

1 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Svärfar svävar fritt i Tumba-dokun

25 april, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Tortyrporr & rasism i kontroversiella Them

18 april, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Avancerade soc-thrillern Snöänglar

11 april, 2021
Söndagskrönikan med veckolista

Bäst i tv-världen just nu: Brittisk deppattack med Line of Duty & Unforgotten

4 april, 2021
Recension

Bert ligger kanske inte rätt i tiden – men han är fortfarande kul

1 april, 2021
Sverigepremiärer

Paramount+: Two Weeks to Live är bra – Everyone Is Doing Great är bättre

29 mars, 2021
Nyhet

Dags för Paramount+ att dra igång – men Apple får förtur

24 mars, 2021

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel