Recension

Skarp satir & politiskt patos i Sorry to Bother You

Betyg 4 av 5

»Bet George and Bootsy never had funk like this«, rappade The Coups frontfigur Boots Riley 1993. Och funk, i betydelsen problem, är precis vad Cassius Green, huvudpersonen i Rileys imponerande regidebut Sorry to Bother You, har. Cassius bor i andra hand i ett garage som halvhjärtat gjorts om till bostad, han är arbetslös utan några vidare framtidsutsikter, och hans skrothög till bil hostar sig fram genom Oakland. Detta Oakland, där filmen utspelar sig, är en lätt dystopisk näraframtidsversion av staden, en absurd, tweakad plats där rovkapitalism och kommersialism ständigt firar nya triumfer och där medborgarnas rättigheter och handlingsutrymme hela tiden krymper. Det är inte riktigt Idiocracy, men kanske 40 procent av vägen dit.

Det enda arbete den afroamerikanske Cassius lyckas få är som telefonförsäljare, men jobbet går inget vidare. De intensivt övervakade försäljarna jobbar under omänskliga förhållanden på en demoraliserande arbetsplats, och Cassius får inte till några avslut – han hinner aldrig längre än till hälsningsfrasen »Sorry to bother you« innan den potentiella kunden slänger på luren. Det vill säga till den dag då hans äldre kollega Langston tipsar honom om att använda sin »vita« röst när han ringer. När du använder din vita röst, förklarar Langston, är du inte längre en hotfull svart man som oombedd ringer och stör, då är du plötsligt en relaterbar, trevlig vit man som kunderna gärna vill såväl snacka med som köpa produkter av. Cassius är skeptisk, men gör ett försök – och visar sig vara en naturbegåvning. Med hjälp av sin vita röst gör han snart kometkarriär som försäljare (och sättet som Riley gestaltar den vita rösten är inget annat än genialt). Samtidigt pågår fackföreningsaktiviteter på arbetsplatsen, och Cassius slits mellan den egna vinningen och den kollektiva kampen, i vilken även hans flickvän Detroit ingår.

Sorry to Bother You är en film som innehåller stor, svepande samhällskritik men också ett bombardemang av komiska inslag och hejdlösa detaljer, obetalbara scener och karaktärer.

Sorry to Bother You är inte lätt att sammanfatta – det jag skrivit här ovan är bara inledningen på en komplex, mångbottnad film som nästan svämmar över av idéer. Berättelsen vrider och vänder på sig hela tiden, byter spår, vägrar låta sig fångas. Det är en film som innehåller stor, svepande samhällskritik men också ett bombardemang av komiska inslag och hejdlösa detaljer, obetalbara scener och karaktärer. Det handlar om rasism, klasskamp, massmedia, konst, relationer, stadsplanering, kapitalism. Och en hel del till. Riley har, med andra ord, mycket på hjärtat. Kanske för mycket för sitt eget bästa. Det är en extremt välgjord och ofta hysteriskt rolig film, men det märks att den har värkts fram under flera år – det är som sagt Rileys regidebut men bygger på ett helt liv av politisk aktivism och kreativitet. Det är som att Riley försökt få in alla sina idéer i en och samma film, på gott och ont.

Men jag är till största delen positiv. En film av det här slaget kan vara en röra av intryck och ändå träffa rätt. Till och med mot slutet när en sista wtf-växel läggs i och filmen når ett larmande crescendo släpper jag taget om eventuella reservationer och rycks med. Och hur många amerikanska filmer i dag handlar om fackföreningar och strejkrätt? Bara en sån sak.

Den utmärkta skådespelarensemblen håller samman filmen när den böljar som mest. Lakeith Stanfield är en subtil och karismatisk leading man, och gestaltar Cassius vilsenhet och kluvenhet på ett övertygande sätt. Tessa Thompson är fantastisk som Detroit, som hela tiden synar Cassius och fungerar som filmens moraliska kärna. Och Danny Glover, Steven Yeun, Terry Crews, Kate Berlant och Armie Hammer bidrar alla till ett minst sagt excentriskt persongalleri.

Sorry to Bother You har premiär 2 november.

Just nu på TVdags

Recension

Njutbar McAvoy räcker inte hela vägen för Glass

18 januari, 2019
Recension

Blod, våld & mer blod i spännande andrasäsong av The Punisher

18 januari, 2019
Pop Culture Confidential

I veckans podd: tv-våren & Ralph Breaks the Internet

17 januari, 2019
Trailer

Vad sägs om nya Spider-Man: Far From Home-trailern? Två tummar upp!

15 januari, 2019
Premiär

Synd! Finans-knasiga Black Monday är alldeles för ojämn

14 januari, 2019
Nyhet

Slutet är nära! Då är det premiär för Game of Thrones sista säsong

14 januari, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: 7 veckor med Mahershala Ali i True Detective

13 januari, 2019
Hyllning

Från fabulös Baker Boy till The Dude – Tora Liliedahl om favoriten Jeff Bridges

13 januari, 2019
Klipp

Här försöker bedragaren Trump få folk att bygga en mur – i ett tv-avsnitt från 1958

11 januari, 2019
Recension

Netflix ungdomsserie Sex Education inleder tramsigt – men växer

11 januari, 2019
Nyhet

Stellan Skarsgård blir genomond rymdbaron i Villeneuves Dune

10 januari, 2019
Trailer

Hurra! Snart dags för mer Grace and Frankie!

9 januari, 2019

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel