Hela första säsongen av Unbreakable Kimmy Schmidt ute nu

Sektskämt efter sexskämt efter sektskämt… 30 Rock-tempo i Tina Feys nya Netflix-serie

På senare tid har sektgenren mest bestått av deppiga alster som Ti Wests The Sacrament, Sean Durkins Martha Marcy May Marlene och Kill List. Högkvalitativ anti-underhållning utan humor. Jag älskar det, visst, men kan samtidigt förstå de som inte uppskattar allvarsam mental nedbrytning och religiös undergångspepp. Det är inte för alla.

Storyn fokuserar kring Kimmy, som inledningsvis räddas från en domedagssekt och börjar ett nytt liv i New York, i en värld hon trodde var utplånad sedan 15 år tillbaka.

För er med en annan typ av smak kommer nu Unbreakable Kimmy Schmidt, en rolig sektserie utan sadism och övergrepp – även om det enligt Kimmy Schmidt förekom sexuella märkligheter i bunkern. Fjäderlätt underhållning som behandlar sitt, i grunden, allvarsamma ämne genom att skratta det rakt upp i ansiktet.

Kjell halvsågade trailern här på TVdags, men jag kände ändå på mig att, jo, det här kan bli bra. Om man nu tycker det är kul med sektskämt efter sektskämt, varvat med barntillåtna sexskämt och korta story-berikande flashbacks. Allt i ett tempo liknande 30 Rocks, vilket vi antagligen har Tina Fey att tacka för – manusförfattare samt exekutiv producent ihop med 30 Rock-kollegan Robert Carlock.

Storyn fokuserar kring Kimmy (Ellie Kemper från The Office och Bridesmaids) som inledningsvis räddas från en domedagssekt och börjar ett nytt liv i New York, i en värld hon trodde var utplånad sedan 15 år tillbaka. Ironiskt nog är Kimmy den som känns mest inne av alla, kanske mest tack vare ett par ur-coola blinkande sneakers. Hon får jobb som något slags allt-i-allo-assistent hos Jane Krakowskis karaktär Jacqueline Voorhes (Jasons mamma från Fredagen den 13:e hette Voorhees i efternamn…), och blir inneboende hos en gigantisk Iron Man-lookalike med suspekt hippie-hyresvärd.

Efter tre avsnitt känner jag mig tillfreds. Jag älskar tramshumorn, och Ellie Kemper som Kimmy är lika bra som alltid, lite som en kvinnlig Jim Carrey (då han fortfarande var rolig) fast nedtonad och mindre fysisk. Om Unbreakable Kimmy Schmidt klarar lokaltrafiktestet? Jomenvisst! Under de första två avsnitten skrattar jag högt ett flertal gånger på tunnelbanan mellan Slussen och Hornstull. Det är ett bra betyg!

Första säsongen av Unbreakable Kimmy Schmidt ligger nu uppe på Netflix i sin helhet.

Just nu på TVdags

Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Vardagen med Tunna blå linjen

28 februari, 2021
Linus Fremin tippar & betygsätter

Melodifestivalen 2021: Eric Saade gör en perfekt comeback

27 februari, 2021
Dokumentär

Så många magiska melodislingor i Bee Gees-dokun How Can You Mend a Broken Heart

27 februari, 2021
Kommentar

Relationsdramat Malcolm & Marie på Netflix – Rörande, enerverande & relevant

25 februari, 2021
Essä

Här är Ria Wägner – den första stora svenska tv-kändisen

23 februari, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Alba August & Reco utklassar resten i Alla utom vi

21 februari, 2021
Linus Fremin tippar & betygsätter

Melodifestivalen 2021: Är det årets vinnare vi har här? JA!

20 februari, 2021
Premiär

Eldfesten! Ny poddserie med Tordyveln flyger i skymningen-känsla

19 februari, 2021
Söndagskrönikan med veckolista

Bäst i tv-världen just nu: Bright Eyes-duons The Stand-musik

14 februari, 2021
Linus Fremin tippar & betygsätter

Melodifestivalen 2021: Dotter är oslagbar – eller?

13 februari, 2021
Recension

Psycho Goreman är en »splattrig« 1980-talshyllning för hela familjen!

10 februari, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: WandaVision förnyar sitcomen

7 februari, 2021

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel