Hela första säsongen av Unbreakable Kimmy Schmidt ute nu

Sektskämt efter sexskämt efter sektskämt… 30 Rock-tempo i Tina Feys nya Netflix-serie

På senare tid har sektgenren mest bestått av deppiga alster som Ti Wests The Sacrament, Sean Durkins Martha Marcy May Marlene och Kill List. Högkvalitativ anti-underhållning utan humor. Jag älskar det, visst, men kan samtidigt förstå de som inte uppskattar allvarsam mental nedbrytning och religiös undergångspepp. Det är inte för alla.

Storyn fokuserar kring Kimmy, som inledningsvis räddas från en domedagssekt och börjar ett nytt liv i New York, i en värld hon trodde var utplånad sedan 15 år tillbaka.

För er med en annan typ av smak kommer nu Unbreakable Kimmy Schmidt, en rolig sektserie utan sadism och övergrepp – även om det enligt Kimmy Schmidt förekom sexuella märkligheter i bunkern. Fjäderlätt underhållning som behandlar sitt, i grunden, allvarsamma ämne genom att skratta det rakt upp i ansiktet.

Kjell halvsågade trailern här på TVdags, men jag kände ändå på mig att, jo, det här kan bli bra. Om man nu tycker det är kul med sektskämt efter sektskämt, varvat med barntillåtna sexskämt och korta story-berikande flashbacks. Allt i ett tempo liknande 30 Rocks, vilket vi antagligen har Tina Fey att tacka för – manusförfattare samt exekutiv producent ihop med 30 Rock-kollegan Robert Carlock.

Storyn fokuserar kring Kimmy (Ellie Kemper från The Office och Bridesmaids) som inledningsvis räddas från en domedagssekt och börjar ett nytt liv i New York, i en värld hon trodde var utplånad sedan 15 år tillbaka. Ironiskt nog är Kimmy den som känns mest inne av alla, kanske mest tack vare ett par ur-coola blinkande sneakers. Hon får jobb som något slags allt-i-allo-assistent hos Jane Krakowskis karaktär Jacqueline Voorhes (Jasons mamma från Fredagen den 13:e hette Voorhees i efternamn…), och blir inneboende hos en gigantisk Iron Man-lookalike med suspekt hippie-hyresvärd.

Efter tre avsnitt känner jag mig tillfreds. Jag älskar tramshumorn, och Ellie Kemper som Kimmy är lika bra som alltid, lite som en kvinnlig Jim Carrey (då han fortfarande var rolig) fast nedtonad och mindre fysisk. Om Unbreakable Kimmy Schmidt klarar lokaltrafiktestet? Jomenvisst! Under de första två avsnitten skrattar jag högt ett flertal gånger på tunnelbanan mellan Slussen och Hornstull. Det är ett bra betyg!

Första säsongen av Unbreakable Kimmy Schmidt ligger nu uppe på Netflix i sin helhet.

Just nu på TVdags

Intresseklubben Antecknar #74

Nytt avsnitt av TVdags filmpodd: A Perfect World & Midnight Cowboy

14 augusti, 2020
Nyhet

Disney+ öppnar för förbeställning

13 augusti, 2020
Podcast

Nytt avsnitt av Salong 3: Les demoiselles de Rochefort (1967)

11 augusti, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: bristande kommunikation & nakna normperfekta kroppar i Normala människor

9 augusti, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Blodet droppar i synd & skam-tyngda Miraklet

2 augusti, 2020
Podcast

Nytt avsnitt av Salong 3: The Swimmer (1968)

28 juli, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Grow tar dansk crime-tv tillbaka till täten

26 juli, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Michaela Coels mästerverk I May Destroy You

19 juli, 2020
Podcast

Nytt avsnitt av Salong 3: Little Fugitive (1953)

14 juli, 2020
Tips

Underbart dålig stämning när Ziwe gisslar kollegor om rasism

13 juli, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Sandis skojdissningar av Gyles Brandreth i QI

12 juli, 2020
Tips

Damer i burar! Amy Sedaris i otippad hyllning av obskyr 60-talsrulle

7 juli, 2020

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel