Recension

Schyrrans stjärnglans i »American Soul« – men det är också allt

Betyg 2 av 5

Kan en tv-serie ha fem starkare första sekunder än att låta Nietzsche-citatet »Utan musik vore livet ett misstag« infejdat i ett bitterljuvt L.A. by night och introt till Gladys Knight & The Pips Neither One of Us – varpå man ser Kelly Rowland agera Gladys?

Svårligen.

Hur skulle de kunna repetera just låten You’re the One That I Want? Den specialskrevs ju till filmversionen sju år senare …

Men en tv-serie kan knappast krascha mycket hårdare heller,  när den redan efter två minuter låter en high school i L.A. 1971 repetera musikalen Grease.

Jodå, Grease sattes upp redan 1971 – men i Chicago, och hur skulle den ha kunnat nå en skolscen i Kalifornien redan i januari samma år? Och även om vi försöker svälja detta, hur skulle de kunna repetera just låten You’re the One That I Want? Den specialskrevs ju till filmversionen sju år senare …

Nej, American Soul var inte riktigt vad jag hoppats på efter att ha läst de positiva amerikanska recensionerna. Jag hade förstått att den skulle vara ytlig och rusa framåt i berättelsen om den epokgörande musik-tv-serien Soul Train, men American Soul hoppar så snabbt mellan olika tidsperspektiv, mellan fakta och fiktion, mellan melodrama och musikdrama, mellan självparodiska stora business-trådar och fina små »på golvet«-trådar, att den inte hinner vare sig göra några egna narrativa poänger eller fästa känslomässigt.

Visst, musiken och dansen är bra som fasen, R&B-eliten med Kelly Rowland, Michelle Williams, Kelly Price och, K. Michelle i spetsen är toppen, och hur vulgokul är det inte att Bobby Brown spelar Rufus Thomas(!) … men det landar fel, på ett alldeles för halt såpagolv, och halkar i väg utan att man orkar följa efter med blicken.

American Soul hade USA-premiär på BET i veckan. Oklart med svensk distribution.

Just nu på TVdags

Streamingtips

Kolla in Jonas Strandbergs nya doku Somewhere in the Crowd There's You

27 maj, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Michelle Dockerys »vad fan är det som händer?«-blick

24 maj, 2020
Podcast

Nytt avsnitt av Chick Flick Fix: Pretty in Pink

18 maj, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Penny Dreadful-uppföljaren ett oväntat storverk

17 maj, 2020
Essä

Långläsning: Petra Werner gör en djupdykning i tidig svensk tv

16 maj, 2020
Recension

HBO Nordic-premiär för Greenaway- & The Favourite-doftande The Great

16 maj, 2020
Podcast

Nytt avsnitt av Salong 3: pausunderhållning

16 maj, 2020
Recension

Digital premiär för ytliga & själlösa filmatiseringen av Per Hagmans Pool

15 maj, 2020
Recension

Eva Green utomjordiskt bra i habila astronaut-rullen Proxima

15 maj, 2020
Recension

Amazons Tales from the Loop smärtar, tröstar & filosoferar

12 maj, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Penelope Wilton & Ricky Gervais på parkbänken i After Life

10 maj, 2020
Recension

Netflix-komedin Never Have I Ever – en uppfriskande tonårskomedi

10 maj, 2020

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel