Recension

Schumers romcom I Feel Pretty – småkul men med grumliga budskap

Betyg 3 av 5

Amy Schumers nya I Feel Pretty var en av de filmer som enbart utifrån sin trailer blev så rådissad att när den äntligen hade premiär i USA var den redan hatad, bojkottad och omdiskuterad.

Till skillnad från den härliga Trainwreck som Schumer skrev själv (med Judd Apatow som regissör), är det två erfarna romcomförfattare som skrivit manus: de ligger bakom Never Been Kissed, He's Just Not That Into You och Valentine's Day. Här har de även regisserat för första gången.
I Feel Pretty handlar om Renee Bennett (Amy Schumer), en helt vanlig kvinna som verkar leva ett ganska trevligt liv – schyssta kompisar, fin lägenhet i New York, halvtrist jobb men för en glamourös arbetsgivare – ett lyxigt sminkföretag. Men hon har ett stort problem: Renee har ett riktigt risigt självförtroende när det kommer till sitt utseende. Hon ljuger om sin skostorlek, hon skäms på gymmet, hon mår dåligt efter kommentarer i klädaffären om att »hennes storlek kanske finns online«.

Vi gör en paus här! För det är just detta som folk snöat in på. Hur har Amy Schumer, vit, blond, able bodied, söt, normkropp, det vill säga så nära västerländska skönhetsidealet det går, mage att spela någon som mår dåligt över sitt utseende?

Nu är det alltså en annan grupp som menar att hon är för snygg och för smal för att spela huvudrollen.

Ja, hörni. Damned if you do and damned if you don't. Någon koll på vad folk sa efter att hon spelade huvudrollen i Trainwreck? Att hon var för ful och för tjock. Sett kommentarer på klipp av hennes ståupp eller tv-show (Inside Amy Schumer, lysande!)? För ful och för tjock. »För ful och för tjock« för att ha det jobbet hon har är något hon fått höra hela sitt liv, men nu är det alltså en annan grupp som menar att hon är för snygg och för smal för att spela huvudrollen. Och därmed missar filmens hela poäng, hur tydligt det än hamras in (för tydligt tyckte jag, men tydligen inte), att självförtroendet inte sitter i ytan, utan på insidan, och alla, hur vi än ser ut, kan ha komplex.

Visst kan man tycka det är svinlöjligt när modeller postar en bild på en miniminimini-mage och bara »åh, nej, åt för mycket pizza«. Självklart irriterar man sig på den undersköna kompisen som klagar på att hennes »näsa är sned« när man behöver mikroskop för att hitta en buckla. Men att därmed säga åt kvinnor att de inte har rätt att må dåligt över hur de ser ut?

Schumer har pratat många gånger om hur mycket hon i sitt liv lidit av dålig självkänsla och komplex för sitt utseende. Ska andra alltså ta sig rätten att säga att det inte är giltigt för henne att känna så?

Schumer har pratat många gånger om hur mycket hon i sitt liv lidit av dålig självkänsla och komplex för sitt utseende. Ska andra alltså ta sig rätten att säga att det inte är giltigt för henne att känna så? Var drar vi gränsen där en kvinna får må dåligt över sitt utseende utan att någon med hånfull ton läxar upp en om att man inte får ha komplex eftersom man uppfyller vissa av samhällets krav på skönhet? Självhat och komplex är något fruktansvärt, men det är riktigt risigt att fälla hårda kommentarer om att kvinnor inte får känna det som de faktiskt känner. Normsnygga eller inte.

Amy Schumer har blivit grillad överallt efter backlashen (fruktansvärt hårda och ofta orimliga ord har fällts), och man kan gott ta sig tid att läsa hennes svar, här eller här:

En sak till. Ärligt. Amy Schumer ser inte ut som som det vanliga Hollywood-idealet. Vi pratar inte vanliga kvinnor här, man kan inte jämföra henne med kvinnan på gatan utan med kändiskvinnor, och i kändisvärlden ska man se ut som Kendall Jenner, Gigi Hadid eller varför inte Naomi Campbell och Emily Ratajkowski som har biroller i filmen. Ni vet skillnaden. Amy Schumer är dessutom 37 år. Vilket i vanliga fall är pensionärsålder inom den här genren.

Okej, då har vi klarat av det och kan återgå till filmen!

En dag när Renee pinnat iväg sig till spinningkedjan SoulCycle (som måste betalat en rejäl produktplaceringspeng, så mycket som de exponeras) trillar hon av cykeln och slår i huvudet. När hon vaknar ser Renee sig i spegeln och utbrister glädjestrålande »Jag är vacker!« Slaget i huvudet har helt enkelt, utan att det förklaras närmare, gjort att hon ser sig själv som så underskön att hon tycker att det är märkligt att hennes vänner inte ens känner igen henne. Det är inte som i Big (en tydlig filminfluens), att det är en annan skådis, vi ser fortfarande bara Amy och har ingen aning om hur personen i spegeln ser ut för henne.

Renee söker med sitt nyvunna självförtroende glatt ett jobb som receptionist på skönhetsföretaget – och får det, eftersom man ska lansera en billigare sminkkollektion på Target och behöver komma med i kontakt med »vanliga kvinnor«. Hon raggar också snabbt upp en kille, som spelas av en helt bedårande Rory Scovel. Den zumba-älskande Ethan i sin tur lider av att han inte lever upp till den förväntade maskuliniteten. (Se där ett tema jag gärna skulle se mer av på film, än det här ständiga att kvinnor måste skärpa sig hela tiden.)

Som ni hör smattrar det läxor över publiken. Man ska ha bra självförtroende – men inte för bra!

Allt är till en början toppen! Men så blir den nya självsäkra Renee allt mer självgod och elak, framför allt mot sina bästisar som med äran spelas av Aidy Bryant och Busy Philipps. Ja, som ni hör smattrar det läxor över publiken. Man ska ha bra självförtroende – men inte för bra!

I feel pretty är annars en rätt konventionell romcom. Jag älskar Amy Schumer och jag älskar slapstick, så alla scener där hon får spela ut mer fysisk komedi är kul. Michelle Williams karaktär, ägaren av skönhetsföretaget har fått ett återkommande skämt: hon har en pipig röst, och det är kul ett litet tag. Det stämmer för övrigt med hela filmen: allt är liksom kul ett litet tag! Men det är så mycket som kläms in att filmen till slut känns både lång och rätt långtråkig. Vi fattar budskapet, och slutet är snarkigt förutsägbart. Vissa linjer i storyn hade man kunnat stryka, som den hunkiga killen och definitivt mycket av skönhetsföretagsstoryn, som jag tyckte sämst om. Det är en »hylla den vanliga kvinnan«-scen på slutet som är riktigt cringe-pinsam faktiskt.

Ok, så man ska älska sig själv, men man måste ändå satsa på att förbättra sitt utseende med smink och träning? Det vill säga – man duger inte alls som man är?

»Lär dig att älska sig själv« är det stora budskapet här som man på något sätt krystat ihop med försäljning av smink och uppmaning att träna, »you can be whoever you are!«. Det är här det inte går ihop för mig. Ok, så man ska älska sig själv, men man måste ändå satsa på att förbättra sitt utseende med smink och träning? Det vill säga – man duger inte alls som man är? Och den här amerikanska fixeringen vid positivism, och The Secret-uppmaningar om att allt ligger hos dig själv »du kan bli exakt vad du vill bara du skärper dig!«, det är ju bara att lägga skulden på individen och ta fokus från vad som egentligen ligger bakom problemen – strukturer och normer kring skönhet, och företagen som tjänar pengar på utseende- och konsumtionshets.

Inte den skitfilm som utmålades innan premiären alltså och med goda intentioner men inte heller mer än småkul med grumliga budskap som missar sitt mål. I feel pretty blir tyvärr en svag trea. Jag önskar mig fler filmer skrivna av Amy Schumer själv i framtiden!

I feel pretty har premiär i dag.

Just nu på TVdags

Streamingtips

The Cry på C More – isande drama om föräldraskapets värsta prövningar

21 oktober, 2018
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Den självklara oberäkneligheten i One Dollar

21 oktober, 2018
TVdags betygsätter tolkningarna

Bäst i kvällens Så mycket bättre: Albin Lee Meldaus inlevelse & quirky charm

20 oktober, 2018
Pop Culture Confidential

I veckans podd: svenske succé-filmfotografen Linus Sandgren

20 oktober, 2018
Recension

Daredevils nya skurk gör tredje säsongen fantastisk trots en långsam start

19 oktober, 2018
Kommentar

I Bonde söker fru: bonniga bönder, en lookalike & kärlekssnyftande Lindorff

17 oktober, 2018
Streamingtips

Muppdiggare, kolla in Christine McConnells skräckdelikatesser

17 oktober, 2018
Premiärrecension

Filmisk kvalitet men ytligt tempo i nya Kristina Ohlsson-noir-deckaren Sthlm Rekviem

17 oktober, 2018
Gruppdiskussion

The Walking Dead-cirkeln om Bernard Butler, Mother Goose & prällesex

16 oktober, 2018
Kommentar

Nu på HBO Nordic – estetiskt & aptitligt fluff i A Discovery of Witches

16 oktober, 2018
Nyhet

Dracula ska bli Netflix-serie i händerna på Sherlock-skaparna

15 oktober, 2018
Recension

Lena Dunhams-serien Camping är inte helt oäven – både parodisk & småskruvad

15 oktober, 2018

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel