TVdags recappar Game of Thrones

Säsongsavslutningen av Game of Thrones: We are not men

Oj oj oj.

Jag… Alltså… Jag vetefan vad jag ska skriva. Jag vill skriva om allt, jag vill analysera, rasa, jubla. Så mycket känslor på en gång att jag mest känner mig lite… tom. Lite som att jag ätit en fet jävla pizza med allting på, plus milkshake, och sen kört marängsviss på det, toppat med en halv pava Tokaji. Det är så många smaker i min mun, så många intryck att processa.

Men först.

VALAR MORGHULIS
– BUT WE ARE NOT MEN

Känn på den ett tag.

Aldrig har en förutsägelse varit så sann. Medan männen dödar av varandra har kvinnorna i Game of Thrones spelat från kulisserna (Daenerys borträknad), blivit åsidosatta, borträknande. Ständigt har jag återkommit till vilket jävla superpissigt samhälle Westeros och Essos verkar vara för kvinnor. Jag har undrat om seriemakarna har berättat den berättelsen med en medveten tanke, en plan. Nu undrar jag inte längre. Om denna säsongs stora slag var Battle of the bastards, kommer nästa säsongs tematik vara War of the queens. Daenerys Targaryen, Cersei Lannister, Elaria Sand, Olenna Tyrell, Yara Greyjoy, Lyanna (förihelvetesåjävlacool) Mormont (och kanske Sansa?). Kungen är utmanövrerad på brädet, men drottningen rör sig hur hon vill. Låt oss spela spelet där du antingen vinner eller dör. Alla män ska dö, javisst. Och dött har de gjort. Men de som är kvar är inte män. Jävlar, jävlar, jävlar.

Jag skiter i böckerna. Ni trogna läsare vet det vid det här laget. Jag tycker böckerna är tråkiga, långrandiga och tradigt berättade. Serien har alltid berättat snärtigare och rappare. Inte alltid smartare, men det har för mig varit så tydligt hur väl anpassad historien är till tv-mediet. Det finns fan ingen serie som Game of Thrones just nu. Ingen serie som får folk så arga, så vansinniga på spoilers, och det finns ingenting på tv just nu som är så omdebatterat på sociala medier. Jag har aldrig varit med om något liknande. Bara det fenomenet gör det värt att titta på serien. Och jag önskar att de som slutade titta i protest pga kvinnovåldet, våldtäkterna och bröstscenerna nu återvänder. För det här vill ni inte missa, jag lovar. Räfst och fucking rättarting väntar.

Hur ska vi bryta ned detta? Jag kommer missa hälften. Som tur är har vi varandra. Låt oss ta oss igenom denna sista fantasyfest tillsammans!

Först: Epic fantasy moments i avsnitt 10, graderade på Epic fantasy-skalan

(Alla epic fantasy moments mäts på en skala mellan 1–10. Målbilden, tian, är scenen i Sagan om konungens återkomst då Gandalf rider ut mot Nazghûlerna för att rädda Faramir, 0:40 in i klippet nedan.) Epic fantasy är storvulna tal, vackra självuppoffrande hjältedåd och storslagna arméer i skymningsljus. Ni vet sånt jag gillar mest av allt.

  • Cersei på tronen under sin kröning. Allt i svart och eld: 8
  • Lyanna Mormont: 8
  • Daenerys flotta på väg över the narrow sea flankerade av drakar: 10

Har ni fler?

Kings Landing

Avsnittet börjar med att Tommens och Cerseis påklädning visas i närgången detalj medan Kings Landings noblare populas tar sig in i Baelors sept för att begapa när Loras ska dömas för sin förkastliga sexualitet, och Cersei för sin incest. Cersei kläs på som om hon rustar för att ge sig ut i strid, och det är ju exakt det hon gör. Hon har planerat det här sen sin nakenvandring genom staden.

Grandmaester Pycelle blir nesligt dödad av de barn han tror är hans egna spioner, men har sedan länge tillhört hans rival Qyburn, som säkert nu blir nästa grandmaester. Yay.

Så mycket tid läggs på Loras rättegång. Fast de alla där inne snart ska sprängas i luften i ett inferno av neongrön eld. Jag får flashbacks till red wedding, där en stor del av avsnittet spenderas med att Robb och Catelyn får diskutera stridstaktik för ett slag de aldrig kommer genomföra. Det är klassisk Game of Thrones, ett grepp som är menat att chockera och förarga. Men det är också ett fantastiskt sätt att visa att livet är skört och pågående, och att det kommer att fortgå tills någon sätter stopp för det. Det är orättvist och grymt. Men jag sörjer för Margaery och Loras som varit sorgligt underutnyttjade i dag. Tänk att få se Margaery visa sitt rätta ansikte, och tänk att få se Loras rida ut i strid med draget svärd. Nu får vi aldrig se det. Och den sorgen måste vi ta.

Tommen blir aldrig nedsläppt till septen. Förstår han redan där vad Cersei planerat (och ja, ni hade rätt alla ni i kommentarerna som gissade på vildelden)? Bestämmer han redan där att han inte kommer fortsätta leva? Och musiken i hela scenen, klinkande piano och klagande barnröster och sågande cello. Och läskiga barn! Aaah! Ett välanvänt grepp för Game of Thrones, men hela avsnittet är ett enda ihopknytande av lösa trådar, jag förväntade mig exakt detta. Jag hade blivit så besviken om inte avsnittet varit exakt så här som det var. Så boom! Bort med alla Cerseis fiender i en enda grön mardröm. Priset hon betalar är sitt sista levande barn, som i en fasansfull spegling av Brans fall från fönstret i första säsongen, hoppar mot döden efter att ha sett vad hon gjort. Kvar finns bara en mörk, drottning, svekfull som havet (see what I did there? Va? Va? Va?) Power is power. Och nu har Cersei tagit den. Hon tog ett steg ut ur skuggorna. Darra alla. Jag älskar också att detta händer de första tjugo minuterna i avsnittet, och inte som sista scen. Det är upptakt, inte avslut.

Vi får även se Zombie-Clegane när Cersei driver in sista spiken i kistan där hennes mänsklighet begravits när hon hämnas på den septa som torterade henne i fängelset. Scary-time!!

Den stora fråga är – räknade hon med att förlora sin son i detta? Hon tror ju på profetian att alla hennes barn kommer dö, så har hon nu redan kallt räknat med att det kommer hända?

Profetian:

PS Tommens självmord är helt hjärtekrossande berättat. Han bara – näe, jag kan inte leva med det här. Och faller ut genom fönstret. Och innan scenen klipps hör vi män hurra över huset Lannister. Så snyggt. Så fruktansvärt. Stackars stackars lille Tommen.

Riverrun

Vi får se Jaime och Walder Frey ha ett »vänskapligt« samtal om vilka fantastiska bundsförvanter de är. Eller så här: Jaime tvingas lyssna på när gamle Frey vill bonda med honom, som om de vore lika varandra för att båda en gång dödat den som de kallade kung. Det är ungefär lika smärtsamt som när en person jag inte känner tror att bara för att jag spelar rollspel, så kommer jag vara intresserad och investerad i dennes episka Drakar och demoner-karaktär och dennes sjukt långrandiga äventyr, när jag egentligen bara vill supa i fred och inte alls kopplas samman med en så töntig person. Förlåt, jag är en kass och dålig människa, men den situationen har jag varit i så många gånger. Är sällan så otrevlig som Jaime är mot Frey, men jag har verkligen velat. (Jag har även varit gamle Frey oräkneliga gånger, antar att det är så karma funkar.)

Sen får Arya dyka upp som lönnmördaren i lådan och äntligen återuppta sin hämdlystna kill bill. Otäckt. Otäcka barn! Hu! Och ett gäng Freys går åt. Dödslistan är lång denna gång alltså.

Oldtown

Sam och Ginny kommer till kunskapens högborg i Oldtown just när de vita korparna skickas ut för att berätta att det är vinter. Gulligast: Sams extremt glada »hello!« till den sure notarien. Sen får inte Ginny och lill-Sam följa med in i biblioteket för där får bara män vistas. Det förtar lite för mig det fina i Sams gråtiga glädje över biblioteket. Jag hade inte fått vara där och gråta med honom. Det gör mig ledsen. Jag älskar bibliotek.

Winterfell

I det vintriga norden kommer en vit korp och berättar att vintern är här. Jon och Sansa ler trött. I Winterfell är jag förvirrad. Jag vill ju att Sansa ska bli Lady Stark, men förstår också varför det inte blir så. Mer om det senare.

Men scenen som verkligen krossar mitt hjärta är när Davos får berätta om sin sorg över Shirreen. Han älskade henne som om hon var hans egen dotter (minns att alla hans barn har typ gått åt). »Om din gud bränner barn, är din gud ond.« Davos gråt och desperation smular sönder mig. Och Melisandre erkänner att hon hade fel, och får lämna Winterfell för att aldrig återvända. Men nåt säger mig att det inte är det sista vi sett av Kvinnan i rött. Men min teori är att hon också blev förkrossad över Shirreen, Stannis nederlag och den stora felberäkning som hon gjorde. Att hon har haft så svårt att återhämta sig från det vittnar om nån slags mänsklighet. Och att Carice van Houten är en fantastisk jävla skådis. Det är ibland svårt att tro att det är samma person som spelar henne i säsong fem och sex.

Jon vill ge Sansa makten. Sansa verkar vilja det också, men blir liksom nesligt snuvad på det av Lyanna Mormont. Ja, det är ett episkt tal. Ja, det är svinfett, men jag hade hellre sett att hon backat Sansa. Och alla ni nordiska lorder som står och skriker »KING IN THE NORTH!« – har ni inte lärt er nånting? Minns ni inte hur det gick sist?

Men såklart måste Jon ha makten om han ska ställas vid sidan av eller emot Daenerys i nästa säsong. Jag fattar det. Ändå synd. Man kan inte få allt.

Och Lyanna Mormonts tal tål att ses igen:

Gåshuden.

Avsnittet har två brutala göra slut/avvisande-scener. Den ena är Sansas kalla hand till Littlefinger, och får mig att ljubla. Och är han ärlig, Littlefinger, när han berättar att det är Sansa vid hans sida på Järntronen som han ser framför sig när han sluter ögonen? Har hans kärlek för Catelyn lagts över på hennes dotter? Eller är han bara beräknande igen? Eller båda? Vad tror ni?

Sunspear

När Margaery sprängdes i luften var jag först arg. Varför göra så stort nummer av hennes hemliga lapp till farmodern? Och nu fattar jag, lappen var inte för Margaerys skull, den är ju för Törnedrottningen! Självklart är hon helt inställd på hämnd. Självklart tar hon sig till de som hatar Lannister lika mycket som henne själv. Självklart sluter hon avtal mot Cersei med sandormarna (men behandlar dem som de snorungar de är). Det är bara vackert och gör mig så jävulskt upphetsad.

Och Varys får dyka upp och säga episka saker. Blod och eld, minsann.

Mereen och havet

Vi hamnar mitt i den kallaste göra slut-scenen jag sett. Daario går på pumpen, och han i stort sett ber Daenerys att få åka med henne som hennes älskare och inget mer. Han vill bara ha henne. Men hon dumpar honom utan kval. »Det är inte du, det är jag och de där sju kungarikena.« Och självklart är det Tyrions råd hon följer, och hon belönar honom med att göra honom till drottningens hand. Och Tyrion får hålla ett fint och ärligt tal om hur han är en cynisk jävel, men nu äntligen har fått nåt att tro på. Men jag frågar mig, vad är det med Daenerys han tror på? Hon har ju varit frånvarande större delen av hans tid i Mereen. Är det hennes kompromisslöshet? Hennes drakar? Men tror på henne, det gör han. Och visst är det precis vid hennes sida vi vill att Tyrion ska vara? Och som så ofta annars i Game of Thrones avslutar vi säsongen med att Daenerys får hålla den där episka fantasyfanan så jävla högt att vi måste jubla.

Norr om muren

Benjen lämnar Bran och Meera i närheten av muren och vi får se sista flashbacken. Vi får se vad det är unge Ned hittar i tornet – en döende Lyanna som just fött sin son, en son vi förstår är Jon. Men visst får vi veta vem pappan är? Det är väl Rhaegar Targaryen som låst in henne i tornet? Visst är Jon (som så många fanteorier redan förutspått) hans son? Och det gör Daenerys hans… faster?

Om slutscenen

Cerseis kröning gav mig rysningar och fick alla hårstrån på min kropp att stå rakt upp. Mörkret. Elden. Cerseis min. Jaime i skuggorna, betraktar den person han älskar, som just gjort det som fick honom att döda den galne kungen. Jag får nån känsla av att det är Jaime som kommer sticka svärdet i sin syster till slut, och att hans ridderliga sida, och känsla för moral och rätt är det som kommer vinna över kärleken till henne. Vore det inte episkt?

Och visst kan vi se ett skepp med Martellskt segel i Daenerys flotta? Visst kan det ha gått en månad eller två, och ett skepp med Varys ombord kan ha mött upp drakflottan, så att det inte alls är så konstigt att Varys är på Daenerys skepp helt plötsligt?

Och tänkte ni på hur Cerseis och Daenerys kläder matchade varandra? Båda är klädda i svart och med lejon respektive drakar på axlarna. Låt drottningarnas krig börja. Jag är så sjukt nöjd med det här slutet. Äntligen seglar hon över havet. Äntligen.

Dödslistan

  • Loras Tyrell
  • Margaery Tyrell
  • Kevan Lannister
  • Lord Tyrell
  • Lancel Lannister
  • Grandmaester Pycelle
  • Lord Frey & hans söner
  • Högste sparven & alla sparvarna
  • Alla Kings Landings nobla och rika människor som befann sig i Baelors sept

och

  • Tommen Baratheon

Valar morghulis alltså.

Och där sätter jag punkt för denna gång.

Jag läser så många teorier om hur saker och ting hänger ihop. Vänner delar länkar i sån takt att jag inte hinner med. Det ska vi fira! Jag önskar mig en länkfest i kommetarsfältet. Djuplodade analyser, roliga gifar, spekulationer, ilskna krönikor! Låt oss avsluta denna episka fantasyvår och sommar med så mycket Game of Thrones-läsning att det räcker ända tills nästa säsong drar igång! Att skriva de här texterna tar tid och energi, men ni som härjar i kommentarerna, era teorier, er kunskap, ert engagemang slår mig som en jävla rak höger (på ett bra sätt) varje säsong. Om man inte läser era kommentarer missar man halva grejen. Ni lär mig nya saker varje avsnitt. Ni är bäst. Shoot!

Game of Thrones finns på HBO Nordic och C More.

Just nu på TVdags

Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Den stukade storheten i Succession

25 augusti, 2019
Recension

Premiär för HBO Nordics klart hyggliga originalserie Beforeigners

21 augusti, 2019
Pop Culture Confidential

I veckans podd: Vilhelm Blomgren från »Midsommar« & »Gösta«

20 augusti, 2019
Nyhet

Ny trailer för Apples prestigeserie – och rykten om högt pris

20 augusti, 2019
Recension

C More-premiär för habila Fartblinda – spännande miljö men för övertydligt

19 augusti, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Netflix-dokun om The Family – kopplingar till KD i Sverige!

18 augusti, 2019
Recension

Once Upon a Time in Hollywood-premiär! Men vad vill du berätta, Tarantino?

16 augusti, 2019
Nyhet

Fantasynytt! En drös skådespelare klara för Wheel of Time

15 augusti, 2019
Recension

Snygga skådisar – men inget känns unikt i nya C More-serien Grand Hotel

13 augusti, 2019
Apples kommande prestigedrama

Första trailern till Anistons & Witherspoons The Morning Show

12 augusti, 2019
Podcast

I veckans Pop Culture Confidential: produktionsdesignern Barbara Ling

12 augusti, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Äntligen berör The Handmaid's Tale igen

11 augusti, 2019

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel