Streamingtips

Säsong 1 av Yellowstone är mörk, magnetisk & ger mersmak

Yellowstone med Kevin Costner som korrupte ranchägaren och patriarken John Dutton i spetsen tävlar nu med The Walking Dead om att vara kabel-tv:s populäraste serie. 5.2 miljoner såg finalen av säsong 3 förra veckan. Jag recenserade säsong 1 förra året efter att ha sett tre avsnitt och hade blandade känslor kring kvalitén på detta familjedrama, men var ändå märkbart berörd av den testosteronfyllda tragedi det var.

Nej, det är varken kvinnor eller romantik som gör att det griper tag, utan männen och manligheten. Att Yellowstone inte är en plats för veklingar är tydligt från först början.

Kanske var det landskapet, vidderna och bisonoxarna från den korta roadtrippen västerut i somras, som visserligen aldrig tog oss ända till Yellowstone, men som ändå inspirerade mig till att fortsätta titta när tv-bolagen i Sverige nu påminde om serien. Den 1 september har säsong 3 premiär på Paramount+, samtidigt som säsong 1 har börjat visas på C More och säsong 2 väntar i kulisserna. Jag får återkomma om de senare, men nu känner jag mig nödgad att jag ge en uppdatering runt den första säsongen efter att ha sett klart hela, för Yellowstone visade sig vara magnetisk.

Visst kan man kalla det western-drama om man vill, men jag tycker mer det känns som en tragedi. Det finns inga lyckliga personer i Yellowstone och inte mycket plats för att visa känslor, fast känslor finns i överflöd naturligtvis. Det är en serie som handlar om män och om familjerelationen i ett korrupt, laglöst land. Mörk och sorglig är historien, som ackompanjeras av ett dito dramatiskt och deprimerande intro.

Yellowstone 1x08? Kacey and John
Luke Grimes och Kevin Costner som Kayce och John Dutton.

Berättandet framstår som yxigt, utan någon riktig röd tråd. Det är mer saker som händer inom ett ramverk av motsättningar – stad och land, ranch och reservat, föräldrar och barn, »det nya Montana och det gamla«. Men detta är inte dåligt. Tvärtom, jag gillar hur Yellowstone inte försöker vara en vanlig smart, snygg serie med snitsigt flyt. Taylor Sheridan, som skapat serien, försöker inte vara till lags. Berättandet matchar dessa trubbiga och aggressiva män, och det vackra får vi ändå i form av den mäktiga naturen.

Att Yellowstone misslyckas med kvinnorollerna skrev jag om i den tidigare recensioner, men inte heller det gör så mycket känner jag nu. Dottern Beth blir för den delen mer av en riktig person längre fram i säsongen, efter att pappa John läxat upp henne. »You are the only one of my children I could say this to: Man up!« Och man vill berätta någonting här, hur kvinnor måste vara som män för att överleva. Tyvärr blir det övertydligt när det upprepas i en flashback till unga Beth, där mamma säger detta ordagrant. Under säsongen fylls det på med fler kvinnor. Strippan med de putande läpparna, som bara vill vara cowboy och en av grabbarna, är en av dem, lika hopplös som Beth tyvärr. Däremot journalisten som börjar rota i Duttons affärer är tuff men vanligt mänsklig. Att hon blir bra kan bero på att hon spelas av Michaela Conlin (Angela i Bones).

Yellowstone 1x07 BEth
Kelly Reilly som Beth Dutton.

Romantik är inget Sheridan bekymrar sig mycket om även om det slängs in lite äktenskapsproblem för yngste sonen Kayce, vilket utan tvekan ger Dallas Bobby och Pam-vibbar. Men igen, detta är inte seriens styrka, det blir för melodramatiskt. »It doesn’t mean I don’t love you. Because I do with my whole heart. I just love our son more.«

Nej, det är varken kvinnor eller romantik som gör att det griper tag, utan männen och manligheten. Att Yellowstone inte är en plats för veklingar är tydligt från första början. Slagsmål startas av ingen anledning, dödsfallen går knappt att räkna efter ett tag och kriget mot ranchen, reservatet och exploatörerna fortlöper. John Dutton gör allt för sin ranchs fortlevnad, vilket betyder att han beordrar familj och anställda att göra det som behövs, även om barnen inte verkar speciellt intresserade av arvet. Kayce är den strulige, egensinnige sonen utan impulskontroll, som pappa John gör allt för att locka tillbaka. Jamie är den iskalla, snabbtänkta och mycket ambitiösa advokaten som vill slå sig fri. Beth, ja, hon är den grymmaste mannen av dem alla, den som hänsynslöst bryter ner alla som står i hennes pappas väg.

The ranch hands
Ranchens cowboys inklusive Cole Hauser som Rip, Costner som John och Jefferson White som Jimmy (tredje, fjärde och femte från vänster).

Ranchen rekryterar arbetskraft precis utanför det lokala fängelset. Unga män som nyss blivit frisläppta utan någonstans att ta vägen får erbjudande om arbete, mat och husrum i utbyte mot tacksamhet och undantagslös lojalitet. Jimmy är en av dem vi träffar först. Han blir hånad, mobbad och misshandlad först då han ingen cowboyvana har, men lustigt nog är det här i cowboy-baracken eller paddocken utanför, som det börjar sippra fram nåt mjukare. Ranchchefen Rip, Johns högra hand, höjer en skyddande sådan. Jimmy får inte röras.

Det är som om ömheten smyger sig på under säsongen när männen hittar en plats för den. En ny före detta fängelsekund får sin chans på ranchen. Han kommer med en gitarr över axeln och trollbinder grabbarna med sin tragiska sång. Kayce vänder sig till hästarna för att hitta sitt lugn och uttrycka sina känslor. John själv umgås mer och mer med barnbarnet, då han får chansen att vara avslappnad och omsorgsfull. Männen börjar få lite konturer, det finns annat under skinnet än allt det hårdkokta som var så framträdande början.

Yellowstone 1x08? Jamie and John
Wes Bentley som Jamie Dutton samt Costner.

No Country for Weak Men skulle serien kunna heta, tänker jag medan jag tittar, men naturligtvis, allas (så kallade) svagheter kommer ut i solen innan säsongen är slut och det är väl en anledning till att det är svårt att sluta titta. Jag kastar mig nu över säsong 2.

Fyra avsnitt av Yellowstone säsong 1 finns på C More och nya avsnitt kommer varje tisdag. Säsong 2 har premiär på 22 september. Säsong 3 har premiär på Paramount+ 1 september.

Just nu på TVdags

Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Kate Mara som sexförbrytare i »A Teacher«

22 november, 2020
Recension

Saint Maud borde helgonförklaras – eller åtminstone kultförklaras

20 november, 2020
Säsongspremiär

Dags för 1980-talet när The Crown är tillbaka på Netflix

15 november, 2020
Söndagskrönikan med veckolista

Bäst i tv-världen just nu: Kjellman & Brynolfsson i »Kärlek & anarki«

15 november, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: hockey-hatkärleken i »Björnstad«

8 november, 2020
Recension

Beck – undercover: en medioker krimstory men med nya pusselbitar i Beck-universumet

6 november, 2020
Streamingtips

Äntligen! Nu finns Cityakuten på C More

2 november, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: »Ministern« på SVT är ett unikum

1 november, 2020
Recension

Nu på Viaplay! Josephine Bornebusch jobbiga & välspelade social distansering-drama Orca

30 oktober, 2020
Intresseklubben Antecknar #75

Nytt avsnitt av TVdags filmpodd: Lifeforce

29 oktober, 2020
Recension

HBO Nordic-premiär för The Undoing – Kidman & Grant i välgjord men grund whodunnit

26 oktober, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Genial svensk tv-humor i »Premiärdatum oklart«

25 oktober, 2020

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel