Premiär på Netflix i dag

Samling runt lägerelden – en introduktion till Wet Hot American Summer

I dag släpper Netflix sin nya serie Wet Hot American Summer: First Day of Camp, som handlar om det tokroliga livet på ett amerikanskt sommarkollo, med fokus på lägerledarna, ett gäng oansvariga tonåringar som är mer intresserade av att hångla och supa än att ta hand om småglin som försöker lära sig att simma. Den åtta avsnitt långa serien är något så ovanligt som en prequel till långfilmen Wet Hot American Summer (WHAS) som kom 2001 – och har dessutom samma skådisar i rollerna. Det vill säga: de 30-åringar som spelade 18-åringar 2001 repriserar sina roller, men nu som 40-åringar. Om titeln stämmer kommer hela serien att utspelas under en och samma dag – precis som filmen.

Eftersom WHAS fortfarande är något av en oupptäckt komedipärla för många i Sverige, även humorintresserade (vad vi vet fick den aldrig svensk distribution, vare sig på bio eller hemvideo), och det är troligt att den nya serien blinkar en del mot sin förlaga, tänkte vi det kunde vara på sin plats med en liten introduktion.

Martin: Jag upptäckte WHAS via upphovsmakarnas tidigare alster – David Wain (manus, regi) och Michael Showalter (manus) var bägge med i sketchgruppen The State som gjorde stort intryck på mig med sin MTV-serie på 90-talet. Jag har någorlunda försökt följa de roligaste State-medlemmarnas karriärer sedan dess – serien Stella med Wain, Showalter och Michael Ian Black är en absolut höjdpunkt – och när så många av dem var inblandade i WHAS kändes det som en no-brainer. Jag var nog inte riktigt förberedd på exakt vad jag skulle få uppleva dock. Hur kom du i kontakt med filmen, Julia?

Jag gillar verkligen kollofilmer (Camp Nowhere, Troop Beverly Hills, Indian Summer, Addams Family Values, Parent Trap, med många flera), vilket också informerade mitt sug att se Wet Hot American Summer – den är nog zenit i denna kollo-kanon.

Julia: Jag minns faktiskt inte! Jag funderade på det när jag fick veta att det skulle bli en serie. Det var nog ett par år efter att den kom, när den dykt upp i periferin av diskussioner tillräckligt många gånger att jag kände att det var en sån film som jag skulle gilla. Och jag hade nog inte heller riktigt någon koll på vad det var jag skulle råka ut för. Jag undrar om kanske till och med är bättre så – man vet att det är folk man gillar men är inte alls beredd på vad som väntar. Det är ju så många filmer i en? Som jag minns det är det lite varierande satir-nivå, eller hur man ska säga, från både liksom småknasig tonårskomedi till helt flippad reefer madness. Jag gillar lite tanken på att någon kan se den helt seriöst.

Jag gillar ju kollofilmer (Camp Nowhere, Troop Beverly Hills, Indian Summer, Addams Family Values, Parent Trap, med många flera) vilket också informerade mitt sug att se den, och WHAS är nog zenit i denna kollo-kanon. Inte för alla, eventuellt, men det är ju sällan de bästa filmerna.

Hur skulle du sälja in den till någon som aldrig sett den? Hur mycket info?

Martin: Hm… som en extremt tonsäker kollokomedi som kärleksfullt parodierar alla sina föregångare utan att helt falla i genreparodifällan utan faktiskt ha både en story och intressanta karaktärer? Kanske inte rolls off the tongue, men ändå. Jag tänker på hur snyggt den återskapar en slags vag 1979-1981-miljö också, med allt från frisyrer, kläder och storylines från den tidens filmer som viktiga ingredienser. Jag såg om Meatballs (1979) häromveckan och slogs då av hur nära WHAS ligger den filmen rent estetiskt, till och med färgskalorna och ljusfiltren känns identiska.

Filmens komik pendlar mellan gullig tonårskomedi, mot-alla-odds-film (tänk musikvideomontage där hjälten tränar till tonerna av Eye of the Tiger), mörka skämt om döda barn och vanvård, samt ren och skär absurdism.

Men du har rätt, filmens komik pendlar mellan gullig tonårskomedi, mot-alla-odds-film (tänk musikvideomontage där hjälten tränar till tonerna av Eye of the Tiger), mörka skämt om döda barn och vanvård, samt ren och skär absurdism (som när ledarna åker till stan och lever rövare under ett galet och komprimerat musikmontage). Självklart ska alla potentiella romanser redas ut denna lägrets sista dag. Självklart avslutas kvällen med en talangjakt där mycket står på spel. Självklart hotar en satellit att krascha rakt ner på kollot samma kväll.

Det formligen kryllar av roligt folk i filmen, som sagt – men flera av dem är betydligt större stjärnor idag än de var då. Amy Poehler och Bradley Cooper är fantastiska som de preppiga lägerledarna som ansvarar för talangjakten. Chris Meloni är underbar som den kocken med en väldigt speciell fetish. Och Paul Rudd briljerar som en av filmhistoriens allra slyngligaste slynglar, den evigt rebelliske och svårt tonåriga Andy.

Vad har du för favoriter i filmen? Har du några favoritscener? Det finns en hel del att välja mellan.

Julia: Jag tror faktiskt inte att jag kan välja någon favorit! Det är, lite som det känns som att du är inne på, helheten som gör det. Estetiken, bergochdalbanan av känslor och händelser, de olika figurerna och hur de interagerar, träffsäkerheten i alla delar som gör en helhet mycket större än summan och så vidare. Men om jag skulle välja nån grej så tror jag det är alla olika sätt som den illustrerar, typ, kärlek? Just kanske den där kollokärleken när man är lite halvpostpubertal och inte har någon aning om vem man är och varför man gillar någon och hur man ska göra. Eller nåt. Men att man får se lite olika sätt att vara kära och bli ihop och allt sånt.

Jag tänker att jag ska se om den innan jag tar mig an serien, och så kan jag ju dela med mig av filmen till min snubbe, som inte sett den. Vad tror du, är upplevelsen större om man ser den för första gången nu, och sen kan gå direkt på serien, eller om man gillat den länge och får en fin present i och med prequeln?

Martin: Jag är aningens rädd för att serien blir lite väl intern, något knasigt för fansen – den utspelar sig alltså i början av samma sommarlov vars sista dag skildras i WHAS – men kanske obegripligt för nytillkomna. Inte för att det gör mig något, jag kommer att sluka den, och förhoppningsvis möter den mina löjligt höga förväntningar. I vilket fall som helst känns det helt nödvändigt att se originalfilmen först, innan man ger sig på serien. Antagligen kommer det att svämma över av referenser till förlagan i den nya produktionen. Och den finns ju smidigt nog att se på Netflix redan nu.

Här kan ni se Wet Hot American Summer. Wet Hot American Summer: First Day at Camp har premiär i dag på Netflix. 

Just nu på TVdags

Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Blodet droppar i synd & skam-tyngda Miraklet

2 augusti, 2020
Podcast

Nytt avsnitt av Salong 3: The Swimmer (1968)

28 juli, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Grow tar dansk crime-tv tillbaka till täten

26 juli, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Michaela Coels mästerverk I May Destroy You

19 juli, 2020
Podcast

Nytt avsnitt av Salong 3: Little Fugitive (1953)

14 juli, 2020
Tips

Underbart dålig stämning när Ziwe gisslar kollegor om rasism

13 juli, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Sandis skojdissningar av Gyles Brandreth i QI

12 juli, 2020
Tips

Damer i burar! Amy Sedaris i otippad hyllning av obskyr 60-talsrulle

7 juli, 2020
Söndagskrönikan med veckolista

Bäst i tv-världen just nu: Perry Mason-skådisguldet – Lithgow, Rhys & Maslany

5 juli, 2020
Streamingtips

Missa inte febriga »I May Destroy You« på HBO Nordic

2 juli, 2020
Tips

Office Hours med Tim Heidecker – kul & kaotisk karantänkultur

30 juni, 2020
Premiär

På HBO Nordic: Följ Michelle McNamaras Golden State Killer-jakt i I'll Be Gone in the Dark

29 juni, 2020

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel