TVdags betygsätter tolkningarna

Så mycket bättre: Linneas feministiska manifest är säsongens låt

Det är dags för en av årets största positiva överraskningar, Ulises »Stor« Infante Azocar, att sättas i fokus. En berättelse om hur han inspirerades att göra hiphop av Latin Kings och har stärkts genom livet av starka kvinnor – och sin pappa. Stor känns som en genomsympatisk person och en av Sveriges bästa rappare – vilket han bevisar när han plötsligt freestylerappar om deltagarna.

Eric Gadd – Vägen hem

ericLinus: Vägen hem är kanske min favoritlåt med Stor. Han tar hjälp av hajpade Fricky i ett försök att kännas down with the kids, men det hjälper inte särskilt mycket. För han dödar elegansen och tyngden i låten och gör den i stället till lättviktig autotunepop som bara klarar godkänd på grund av den starka popmelodin i refrängen.
Betyg: 2/5

Sara: Jaha, nu var autotune-på-anabola tillbaka igen. Även om det funkar något bättre här än senast är det inte ett grepp som jag överhuvudtaget förstår. Det signalerar bara lågt självförtroende eller någon sorts moderniseringskomplex? Melodin är behaglig och Fricky är ett piggt tillskott, men det lämnar mig helt oberörd.
Betyg: 2/5

Catherine: Jag börjar med en djup autotune-suck, det tillför absolut ingenting, tvärtom. Men i övrigt tycker jag att det är en ganska avslappnad Eric och att det är en rätt skön version där Fricky ser till att det gungar lite skönt.
Betyg: 3/5

Christer Sjögren – Pappas låt

christerLinus: Christer har varit årets bottennapp hittills men jag älskar när även den svagaste av tolkarna får till det åtminstone en gång. Och då oftast för att de äntligen lyckas få en känslomässig connection till låten i fråga. Jag må inte älska Christers teatrala Elvis-röst, men fint är det. Svensktoppen nästa.
Betyg: 3/5

Sara: Christer, Magnus Uggla har redan been there done that. Nej, förlåt, nu ska jag inte vara sån. Hans känslomässiga koppling till låten verkar genuin. Jämfört med förra veckan är det ett rejält uppsving och stråkarna är ljuvliga. Blir en fin visa, men jag önskar han skulle sjunga den rakare och mindre animerat.
Betyg: 2/5

Catherine: Det blir inte på riktigt när Christer sjunger. Precis som när han innan låter säger »nä nu gråter jag« och brister ut i ett teatralt snyft. Jag får bara en känsla av att det är på låtsas. Han är så förställd när han framträder och sjunger. Jag tycker faktiskt inte att han sjunger särskilt bra ens. Det berör mig inte över huvud taget, det bara stör mig.
Betyg: 1/5

Albin Lee Meldau – Lite… kärlek…

albinLinus: Albin gör en politisk och mer svängig version denna vecka och som vanligt sjunger han utmärkt. Jag har inget emot den, men tycker inte den är lika  som hans första tolkningar. Jag tror dock att den kommer att växa sig starkare.
Betyg: 3/5

Sara: Gud vad han trasslar in sig i inledningen. Det där som skulle vara så »politiskt« känns ganska platt och fluffigt. Men arret var skönt, gillar den här orkestreringen klart bättre än reggaen. Kreativ melodihantering.
Betyg: 3/5

Catherine: Jag tycker att Albin hämtar upp sig efter förra veckans lilla dipp. Hans fantastiska röst gör hela låten och musiken kommer lite i skymundan. Jag tycker att det är ascoolt att han sne-sjunger lite i refrängen.
Betyg: 4/5

Louise Hoffsten – Night Time

louiseLinus: Oväntat låtval av Louise, men på något sätt helt rätt. Hon gör om den moderna raplåten till en throwback-sensuell Sade-låt som funkar riktigt bra. Hennes bästa tolkning by far.
Betyg: 4/5

Sara: Mycket lovande intro! Doftar retro. Hon har inte riktigt attacken som behövs för det snabba tempot i verserna, men jag tycker mycket om saxofonen.
Betyg: 3/5

Catherine: När introt gick igång tänkte jag att Louise kanske skulle göra sin bästa låt men det blir inte bra när hon börjar sjunga. Musiken tuffar på, inget händer, någon kör kanske ett solo på en gitarr och Louise tutar i sitt munspel. Hon är jättegullig fast det är ju inte det jag ska betygsätta.
Betyg: 2/5

Linnea Henriksson – Småflickor

linneaLinus: Linnea tolkar Stors politiska Svartskallar som handlar om rasism och gör om den till sitt feministiska manifest. Det är så smart, viktigt och framför allt jävligt bra. Det kunde ha blivit så klyschigt, men hos Linnea bottnar det. När hon skriker loss i slutet får jag rysningar.
Betyg: 5/5

Sara: Oj, vad nervös hon är. Darrar lite på inledningsversen, ger extra nerv. Tydligt att det ligger mycket i den här texten. Snyggt att ge sig in på rap men göra personlig version. Visar bredd, musikaliskt mod och glöd. Vrål-bryggan är bländande. Nosar på full pott.
Betyg: 4/5

Catherine: Jag håller helt och håller med Linus om allt, inklusive rysningar. Jag tycker att hon gör en genial version av den här låten. Det här var kvällens låt eller nä det här är säsongens låt. Hittills.
Betyg: 5/5

Charlotte Perrelli – Stolthet

charlotteLinus: Charlotte väljer Stor-låten med störst schlagerrefräng såklart och gör den i någon sorts La Isla Bonita-tappning. Den är snygg i refrängerna, men hade önskat mer musikalisk power från bandet.
Betyg: 3/5

Sara: Det blir liksom lite Sarek över det, men på ett bra sätt? Känns väldigt Charlotte,  ursvennigt och schlagrigt men ganska härligt. Första halvan gör mig riktigt upplivad, men sen tar den aldrig riktigt vägen nånstans.
Betyg: 3/5

Catherine: Det var ändå lite gung i den här låten. Jag brukar känna mig helt oberörd av Charlotte och det gör jag nu också men det en schlagerversion som jag ändå gillar lite bättre än de låtar som Charlotte bjudit på tidigare under säsongen.
Betyg: 3/5

Så mycket bättre finns på C More och TV4 Play.

Just nu på TVdags

Kommentar

Här är alla anledningar till att På spåret spårat ur – går det att rädda?

9 december, 2018
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Beat, Dogs of Berlin & det nya tyska tv-undret

9 december, 2018
Streamingtips

Kan Andrev få en vän? Intressant om manlig ensamhet… och vänskap

8 december, 2018
Kommentar

På SVT i kväll: Morran och Tobias-biofilmen som blev orättvist sågad

8 december, 2018
Trailer

Äntligen! Avengers: Endgame har fått både titel & trailer

7 december, 2018
Nyhet

Nyårsmys eller nyårsrys? Mikael Persbrandt läser Ring, klocka ring

7 december, 2018
Recension

Roma – ett mästerverk om ett Mexiko i förändring

7 december, 2018
Recension

Netflix-premiär för Serkis Mowgli – klart godkänd men ingen klassiker

7 december, 2018
Premiär

Pappslöjd, spritsenap & After Eight – Jul med Ernst är tillbaka

6 december, 2018
Recension

HBO Nordics Min fantastiska väninna är handlingsförlamande fantastisk

6 december, 2018
Kommentar

Värst i tv-världen just nu: Julia Davis gränslösa Sally4Ever

5 december, 2018
Fråga

Vår tid är nu-mysteriet med arvet efter Helga – hur går det ihop?

5 december, 2018

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel