Filmfredag på TVdags

Biopremiär: Ryssland dödssjukt i kafkaartad korruption i blytunga Leviathan

Det är en dyster bild av dagens Ryssland som Andrej Zvjagintsev målar upp i sin nya film, det blytunga dramat Leviathan, som bland annat vann pris för bästa manus i Cannes förra året och var nominerad till en Oscar för bästa utländska film för ett par veckor sedan (polska Ida vann). I Leviathan är samhället hopplöst dysfunktionellt, dess myndigheter omöjliga och hänsynslösa – och dess medborgare är inte mycket bättre. Det är ett havererat Ryssland vi ser, totalt genomsyrat av rättsröta och korruption, fatalt klämt mellan sovjetiskt maktmissbruk och aggressiv rovkapitalism. Uppgivet, blekt, deprimerande.

Allt är förhandlingsbart, alla kan köpas, alla kan mutas. Tjänster och gentjänster.

I en liten stad vid Barents hav på den natursköna men vindpinade Kolahalvön bor Kolya med sin unga fru Lilia och en tonårsson från ett tidigare äktenskap. Kolya är en stolt familjeförsörjare och tjänar ett okej uppehälle som bilmekaniker och allt-i-allo-hantverkare, men svär över att behöva serva den lokala polisstyrkan och bara få sysslor eller beslagtagen vodka i utbyte. Allt är förhandlingsbart, alla kan köpas, alla kan mutas. Tjänster och gentjänster.

När borgmästaren i staden, en inkompetent, bufflig suput, bestämmer sig för att i statens namn lägga beslag på Kolyas tomt och riva familjens hus, som stått där i flera generationer, kämpar Kolya emot och dras in i en snårig process som hotar såväl hans äktenskap som hans hälsa. Desperat och frustrerad tar han hjälp av sin gamla vän Dmitri, en storstadsadvokat som reser till den lilla avkroken från Moskva för att hjälpa till. Det blir lättare sagt än gjort. Den kafkaartade byråkratin existerar för att trötta ut och köra över människor. Motstånd beivras.

Zvjagintsev har sagt att han inspirerats av historien om Marvin Heemeyer och andra liknande berättelser om den lilla människan som mals ner av ett orimligt byråkratiskt maskineri. Filmen har på så vis också paralleller till Gamla testamentets berättelse om den prövade Job – bryskt hanterad av den ultimata myndigheten, Gud – men exakt i vilken utsträckning får mer teologiskt skolade personer än jag uttala sig om.

Det är en oerhört stark film. Vacker, absurd, sorglig. Skådespeleriet är överlag av högsta klass, det finns en absolut trovärdighet i hur huvudpersonerna uppträder, vad de säger, hur de resonerar. Zvjagintsev lyckas förmedla mycket med ganska små och kontrollerade medel. Kolahalvöns karga landskap kan vara nog så bombastiskt, men berättandet är det inte – vid fler än ett tillfälle sker dramatiska händelser utanför bild, och musik används sparsamt (i huvudsak två stycken från Philip Glass-operan Akhnaten).

I den bibliska mytologin är Leviatan namnet på ett gigantiskt, ringlande sjöodjur – en best som endast Herren själv kan betvinga. I filmen kan det fruktade vidundret sägas symbolisera Ryssland, eller åtminstone de destruktiva strömningar som återfinns i dagens Putinism. Men Zvjagintsev lämnar trots allt en liten strimma hopp åt människorna. På en strand i staden ligger ett enormt valskelett: havets härskare, Leviatan, avklädd sin krona och mantel, maktlös och ensam. Kanske är det Zvjagintsevs sätt att säga att även den mäktigaste av varelser en dag spolas upp ur djupet.

Leviathan har svensk biopremiär i dag.

Just nu på TVdags

Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: The Handmaid's Tale reser sig igen

2 maj, 2021
Intresseklubben Antecknar #79

Nytt avsnitt av TVdags filmpodd: Terminator-sviten

1 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Svärfar svävar fritt i Tumba-dokun

25 april, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Tortyrporr & rasism i kontroversiella Them

18 april, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Avancerade soc-thrillern Snöänglar

11 april, 2021
Söndagskrönikan med veckolista

Bäst i tv-världen just nu: Brittisk deppattack med Line of Duty & Unforgotten

4 april, 2021
Recension

Bert ligger kanske inte rätt i tiden – men han är fortfarande kul

1 april, 2021
Sverigepremiärer

Paramount+: Two Weeks to Live är bra – Everyone Is Doing Great är bättre

29 mars, 2021
Nyhet

Dags för Paramount+ att dra igång – men Apple får förtur

24 mars, 2021
Söndagskrönikan med veckolista

Bäst i tv-världen just nu: Jägarna vs Exit – svensk triumf, norskt fiasko

21 mars, 2021
Hyllning

I morgon är en annan dag – tack för allt Christer!

14 mars, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Var »4 Blocks« den bästa gängkrimserien som gjorts?

14 mars, 2021

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel