Rörande om resurslösa indie-nördar
Kommer ni ihåg Nintendos gamla 8-bitars konsol från mitten av 80-talet? Super Mario Bros? Punch Out? Zelda? Fyrkantig, grå och ful men med ett magiskt innehåll som i alla fall jag ägnade många timmar åt. På den tiden. Nostalgi.
Tack och lov tänker inte alla i dessa termer, vissa verkar i dem i stället. Lisanne Pajot och James Swirskys dokumentärfilm Indie Game: The Movie, sätter fokus på retrokulturen som vägrar dö ut. Precis som i den fantastiska American Movie handlar det om besatthet, passion och genuin kärlek. Skillnaden är väl att det här rör sig om pixlar och inte film. En parentes dock då människorna trots allt är desamma.
Vi får följa utvecklingen av spelen Fez, Super Meat Boy och Braid … Aldrig hört talas om dem? Ingen fara, det här är nämligen inte spel du finner på Åhléns eller ens Game Stop (där jag huvudsakligen köper mina spel), det här är indiespel. Spel som utvecklas utan något stort bolag i ryggen, med en personalstyrka sällan större än två. Det kan ta ett år, det kan ta tio. Inga garantier, ingen ekonomisk trygghet. Mycket, mycket kaffe. Gillar du dokumentärer som nämnda American Movie, The King of Kong eller Cinemania så kommer du att älska Indie Game: The Movie. Roligt är också att HBO i detta nu utvecklar en serie baserad på samma tema.
Indie Game: The Movie finns att se på Netflix när du vill.
