Recension

Nu på Netflix: Roma – ett mästerverk om ett Mexiko i förändring

Betyg 5 av 5

Att se regissören Alfonso Cuaróns nya film Roma är som att gå in ett svartvitt fotografi, ett levande barndomsminne, och få uppleva en intimt detaljerad värld en aldrig har sett förut. Men så är också filmen delvis baserad på regissörens egna barndom. Filmen tar sin titel från den stadsdel i Mexico City där regissören växte upp på 1970-talet, Roma, och berättar en historia lika intim som den är episk. Eller snarare en historia som kan förflytta sig från det mest intima till det mest episka och tillbaka igen inom ramen för en enda lång tagning. På så sätt berättar Alfonso Cuarón inte bara om sin uppväxt, utan även om ett Mexiko i stor förändring.

Det är en fantastiskt vacker film om en familj – men också ett land – i förändring.

Filmen handlar om Cleo (Yalitza Aparicio), en hushållerska och nanny, som jobbar för en medelklassfamilj i 1970-talets Mexico City. Cleo är från en liten Oaxacaby och talar en blandning av spanska och sitt modersmål, mixteco (undertexterna är uppdelade så att tittaren kan se vilket som är vilket) och bor i ett rum ovanför familjens garage med sin vän Adela (Nancy García), också hon en hushållerska. Pappan i familjen, en läkare (Fernando Grediaga), lämnar tidigt i filmen för en affärsresa med osäker varaktighet. Filmen, kan en säga, skildrar hur dem frånvaron påverkar familjen.

Alfonso Cuarón har tidigare undersökt liknande ämnen i sina tidigare filmer. Debutfilmen Sólo con tu pareja från 1991 handlar också den om en medelklassfamilj i Mexico City. Likt hans Hollywooddebut The Little Princess handlar även Roma om barndomen, även om den här inte berättas genom ett barns ögon. Och hans internationella genombrottsfilm Y Tu Mamá También hade ett liknande perspektiv i det att det handlar om en man som blickar tillbaka på sin uppväxt. Men trots det är Roma något helt annat. Och även om Alfonso Cuarón har gjort lysande filmer som Children of Men och Gravity (den sistnämnde gav honom en Oscar för bästa regi) tidigare har han med Roma gjort sin bästa film hittills.

Det är en fantastiskt vacker film om en familj – men också ett land – i förändring. Om hur det dagliga livet utvecklar sig i en oförutsägbar tid – kantad av stora historiska händelser som massakern av protesterande studenter som ägde rum på gatorna i Mexico City i juni 1971, men också de mest vardagliga händelserna. Att det är Alfonso Cuaróns mest personliga film hittills går inte att ta miste på.

I en återskapningsuppgift som gränsar till galenskap reste han till sin hemstad och valde en plats inte långt ifrån huset där han växte upp och byggde om hemmet så att det skulle likna hans barndomshem. Rummens layout byggdes utifrån hans minne och han fyllde det med leksaker, möbler och annat från hans barndom som han fick låna från sina syskon.

Även i castingprocessen var han lika noggrann. För alla roller sökte Alfonso Cuarón skådespelare som så mycket som möjligt såg ut som de ansikten som han mindes från sin barndom. Det var extra viktigt i castingen av Yalitza Aparicio som Cleo då hon är baserad på hans egen älskade nanny Libo Rodríguez, vars minnen från den tiden fungerade som grunden för hans manus.

roma-161212-003r

Denna galna noggrannhet hade kunnat skapa något som inte berörde fler än honom själv, men i stället bygger det upp en alldeles egen värld där det finns saker att upptäcka i varje scen. Små detaljer som inte för handlingen framåt, men som förundrar – och ibland underhåller. För filmen må vara ett drama i grunden, men den har många humoristiska detaljer. Som att vänner till familjen har täckt alla sina väggar med uppstoppade huvuden från alla hundar de har ägt, eller det faktum att mamman i familjen, Sofía (Marina de Tavira), kör som en kratta till stor komisk effekt.

Det är ett porträtt av en familj så överfyllt av dessa små, men viktiga detaljer, vilket gör att den känns så levande och nära.

Det är ett porträtt av en familj så överfyllt av dessa små, men viktiga detaljer, vilket gör att den känns så levande och nära. Många scener etsar sig fast i minnet. Så vackra, så utsökt filmade och spelade, att jag kommer på mig själv att tänka på dem dagar efteråt. Skådespelarna är fantastiska, inte minst barnskådespelarna. Att Yalitza Aparicio skådespelar för första gången är smått otroligt, hon fyller Cleo med så mycket värme, smärta och liv att jag hoppas hon får motta många priser framöver. Framför allt gör hon grundstoryn komplex. För filmen handlar ofrånkomligt även om klass.

Roma-1-1600x900-c-default

Det är ett klassystem som håller Cleo i den obekväma positionen mellan att vara en anställd hushållerska och en älskad familjemedlem. Hon får vara med, som när familjen tittar på tv på kvällen, men påminns om sin outsiderstatus så fort någon ber henne hämta en kopp te. Men detta är ingen film som slår sig för bröstet mot orättvisor. Den tar inga sidor, utan visar komplexiteten i relationerna. Cleo älskar de fyra barnen, och de älskar henne tillbaka. Hon tas om hand av familjen, det sker inget utnyttjande. Samtidigt är hon på ett sätt ständigt utanför, i en beroendeställning. Det mellanförskapet skildras med känsla – och utan pekpinnar.

Roma är inget annat än ett mästerverk och jag kan bara ta för givet att den kommer att belönas rikligt på Oscarsgalan nästa år. Framför allt vore det ofattbart om inte Alfonso Cuarón vinner ännu en Oscar för bästa regi. För det är ett filmhantverk i absolut världsklass. Och tveklöst årets bästa film. Att den går att streama på Netflix från och med 14 december, samtidigt som den går upp på mindre biografer runt om i landet i dag, gör förhoppningsvis att en större publik ser den. Det förtjänar den.

Roma finns på Netflix.

Just nu på TVdags

Streamingtips

På Netflix – Blown Away är hålla-andan-tv

19 juli, 2019
Nyhet

Netflix tappar i USA – förlorar abonnenter på hemmamarknaden

18 juli, 2019
Recap

Stiff competition! Veckans avsnitt av Younger har en titel som säger allt

18 juli, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: True crime-pärlan I Love You, Now Die

14 juli, 2019
Recap

Huskurer, håravfall & hemligheter i veckans Younger

11 juli, 2019
Recension

Midsommar är en mardröm i dagsljus

10 juli, 2019
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Chris Gethards återkomst till MNN

7 juli, 2019
Streamingtips

Så verklighetsnära satir i Years and Years att vi sätter snacksen i halsen

3 juli, 2019
Recension

Kul! Spider-Man: Far from Home är både actionkomedi & superhjältefilm

3 juli, 2019
Streamingtips

Hjälp! Mitt tonårs-jag är helt fast i HBO Nordics ungdomsserie Euphoria

2 juli, 2019
Recension

Moodyssons HBO-serie Gösta får oss att undra: Vem ska trösta Gösta?

1 juli, 2019
Intresseklubben Antecknar #63

Nytt avsnitt av TVdags filmpodd: Sydney Pollack

1 juli, 2019

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel