Kommentar

Rena thrillern på SVT i kväll när svensk sekt-kommunism avtäcks

I slutet av 1990-talet studerade jag tillsammans med en kvinna som hade bakgrund i en latinamerikansk gerillarörelse på yttersta vänsterkanten. Det här var i Skåne, under en period då allt fler högerextrema partier växte fram i trakten. I en diskussion om hur man bäst skulle handskas med dessa sa kvinnan plötsligt:

»Vadå, det är ju bara att förbjuda dem? De är ju ute efter ett odemokratiskt samhälle och de använder våld som politisk metod.«

Det blev tyst i gruppen. Bara någon dag tidigare hade kvinnan redogjort för sin syn på den kommunistiska revolutionen och vilken form den skulle ta sig. Det här var ingen tonåring med AFA-märken på väskan, utan en person som hade erfarenhet av en militant organisation och gärna skulle fortsätta sin revolutionära kamp. Hur, undrade vi, kunde hon inte se likheterna och problemen? Förbjöd man Skånes lokala nassepartier så låg väl hennes marxist-leninistiska bokstavskombination rätt pyrt till?

Eftersom Rebellerna i det närmaste är att betrakta som en thriller berättar jag inte vad som händer. Bara att det är det yttersta beviset på hjärntvätt, och hur snabbt den kan gå.

Om du känner igen den här anekdoten så är det för att jag har skrivit om den förut, när Uppdrag granskning våren 2014 granskade den svenska yttervänstern och extremhögern i två program. Dessvärre tappar historien aldrig sin aktualitet som exempel – människans förmåga att ursäkta medel med mål tycks oändlig.

Det finns många utmärkta citat som fångar detta problem, som »the road to hell is paved with good intentions«. Men jag undrar om inte Sigmund Freud kom närmast i att fånga upp den mänskliga sidan av saken, i sin skepsis mot begreppet »Gör mot andra som du själv vill bli behandlad«. Freud menade att det var för idealistiskt, att det överskattade människans etiska kapacitet. Hans poäng var, naturligtvis, att räknar man med den grundläggande perversionen i människan begär, då kan appliceringen av detta motto leda till märkliga och obehagliga resultat.

Vilket är exakt vad jag tänker när jag med kraftigt stigande häpnad ser Bosse Lindqvists thriller-liknande dokumentär Rebellerna som går på SVT i kväll.

Rebellerna är från 2005 och jag är osäker på varför den decenniegamla filmen (som först hade ett liv som radiodokumentär) har hamnat i tablån igen. Månne är det uppmärksamheten för Lindqvists Experimentet? Själv vill jag tro att någon på SVT har sett sig om i samhället och tänkt till. För Rebellerna, ­som handlar om den svenska vänsterns mer skamliga stunder, är på sin dryga timme avgjort mycket viktigare än nämnda Uppdrag granskning-program för att blottlägga hur snabbt och hemskt det kan gå i politiskt sektbildande.

Det är skrattretande med vilken imponerande frenesi man kan fokusera på inbillade brister eller borgerlighet i det egna leden tills inget återstår. Till allas vår lycka får man nog säga.

Året är 1968 (alltid 68 – man undrar hur mycket som egentligen ryms på 365 dagar). De interna splittringarna och stridigheterna i den svenska vänstern är oöverskådliga för alla utom de närmast sörjande, men här kommer en recap:

Clarté har något år tidigare gjort en gruppresa till Kina och allt fler svenska kommunister börjar intressera sig för kulturrevolutionens idéer. Samtidigt är Vietnamrörelsen en betydande maktfaktor i vänsterleden. Då kliver en spansk kommunist med egna erfarenheter från Kina in på KFML:s Uppsala-avdelning. Francisco Sarrion är karismatisk, och det växer snabbt upp en extrem falang omkring honom. De tar sig namnet Rebellerna, delar upp sig i celler och propagerar med Maos lilla röda i näven och en aggressiv ton kulturrevolutionens ideologi och metoder. Man kliver in på andra förbunds möten och uppmanar »självkritik« enligt rödgardistmodell, eller »omvänder« tidningsförsäljande kommunister på gatan. Under ockupationen av Kårhuset i Stockholm uppträder man hemlighetsfullt och militant.

(Den som vill plåga sig igenom alla detaljer i ämnet läser Torbjörn Säfves skrift Rebellerna i Sverige – dokumentation, kritik, vision om ärendet från 1970. Finns att läsa här. Det är fascinerande, men kanske mest för den svenska vänsterns imponerande förmåga till interna stridigheter – liksom yngre syskon i modern tid är det skrattretande med vilken imponerande frenesi man kan fokusera på inbillade brister eller borgerlighet i det egna leden tills inget återstår. Till allas vår lycka får man nog säga.)

Av förståeliga skäl är det väldigt få personer som då var knutna till Rebellerna – en rörelse som snart hade 600 medlemmar i främst Stockholm och Uppsala – som vill uttala sig i Lindqvists film (desto fler i radiodokumentären). Och kameror var borgerliga, så det finns inte mycket till bildmaterial. Ändå är det oupphörligen fascinerande att följa denna korta rörelse, som var på vippen att utvecklas till fullblodsterrorism.

mao-communist 2

Fanatismen och den blinda tron var det inget fel på: här berättas om hur en cell kunde kliva in hos en medlem och rensa hemmet på allt »borgerligt«. Smycken, skivor, kläder – ner i säckar och ut på gatan. Sedan reste man hem till personens föräldrar och hjälpte till att bryta. Inget, framför allt inte personliga relationer, skulle ju vara viktigare än Saken. Man anar eoner av vidrighet under berättelser som den forna medlemmen Channa Bankiers – vad jag förstår ställdes Bankier av rörelsen mot sin man som vore hon hinder för hans politiska utveckling.

Fast det absolut hemskaste är barnen. Eftersom Rebellerna i det närmaste är att betrakta som en thriller berättar jag inte vad som händer. Bara att det är det yttersta beviset på hjärntvätt, och hur snabbt den kan gå.

Det är också förtjänsten av Rebellerna. Alltid densamma av filmer och berättelser som denna: det här kan alltid hända, för det är en obehaglig del av det mänskliga. Någon eller några bestämmer sig för att de har en »god sak« som mål – sedan hundra år tillbaka inte sällan kommunismen – och kör på med pedalen i plattan. Historien lär dock att de i slutändan sällan gör mot andra vad de gör mot sig själva (och Freud hade säkert en del att säga om den saken också). Välkänt är ju att många av ledarna i dessa rörelser inte på något sätt underkastat sig samma kurer som »folket« eller sina »borgerliga« fiender.

En ytterligare anledning att berätta denna grupps historia – som dagens vänster nog gärna betraktar som marginell – är att deras inspiration, den kinesiska kulturrevolutionen, knappast är ett randfenomen utan något vi är alltför okunniga om idag.

Om det inte vore så isande, skrämmande, om det inte drog med sig liv (i dubbel betydelse: detta kan både betyda död men också svartlistning, utfrysning, mobbning), karriärer och hälsa, så skulle man skratta åt eländet i Lindqvist Rebellerna. Men denna extremism och fetischeringen av den – både estetiskt och i den djupt beklagliga föreställningen att kommunism på något som helst vis kan leda till de trossatser som en gång sattes upp i dess namn – har i alltför hög grad hälsan.

I den alltmer polariserade tid vi lever i, med allt större extremer, där du lever i din egen bubbla av övertygad godhet, är det viktigare att påminna om detta än någonsin förr. Jag oroar mig alldeles särskilt för hur mycket starkare övertygelser och sektband kan bli när de inte bara styrs av ideologiska motiv, utan även av grumliga föreställningar om att delad hudfärg innebär delad åsiktsvärld.

Så vad för gott skådar du i slutet av vägen: Arbetarnas paradis? Kalifatet? Fjärde riket? Etnisk segregation? Filmer som Rebellerna uppmanar dig att ta en titt i spegeln just när du tror att ditt syfte är som godast, nypa fram ditt kritiska tänkande – och ställa dig frågan:

Hur många lik riskerar det att bli på vägen?

Rebellerna kan ses på SVT2 i kväll kl 20finns på SVT Play.

 

 

Just nu på TVdags

Recension

På Netflix: Charlie Kaufmans absurda drama I’m Thinking of Ending Things

23 september, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: »Älska mig« – formperfektion i kuliss

20 september, 2020
Premiär

C More-premiär för Maskeradligan – lite som en radiodoku … men på tv

15 september, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: P-Valley är ett arbetsplatsdrama som kan lyfta till skyarna

13 september, 2020
Säsongspremiär

Yellowstone säsong 3 bjuder minsann på mjukisar, mys & melodrama

12 september, 2020
Nyhet

Slutet närmar sig för The Walking Dead – fast ändå inte

9 september, 2020
Kommentar

Yellowstone säsong 2: Familjedramat fördjupas & ranchkriget blir råare

8 september, 2020
Tips

En titt på svensk rollspelshistoria i Mot andra världar

6 september, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen: The Boys är tillbaka i stan – med psykopat-Homelander i täten

6 september, 2020
Recension

Nej, vilken rymdkrasch… Netflix Away kan du hålla dig borta ifrån

4 september, 2020
Recension

The New Mutants-premiär – i sina bästa stunder en Breakfast Club för 2020-talet

3 september, 2020
Recension

Karate Kid-uppföljaren Cobra Kai nu på Netflix!

1 september, 2020

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel