Samtal

Är psykologiska thrillern Tabula Rasa din sträcktittning i påsk?

Betyg 3 av 5

Sara: Annemie har minnesförlust efter en svår bilolycka och är inlåst på psykiatrisk institution. Där blir hon utfrågad av en polis som efterforskar försvinnandet av en man som Annemie tidigare har setts tillsammans med. Det är grundpremissen i Tabula Rasa, en psykologisk thrillerserie på flamländska som nu finns på Netflix. Över 9 avsnitt utvecklar sig dels kriminalhistorien om den försvunna mannen, dels Annemies komplicerade relation med sin något dysfunktionella familj. Vad tyckte du om Tabula Rasa, Jimmy?

Jimmy: Jag gillade den, och det är kul att det belgiska tv-dramat nu etablerar sig som en av de mest intressanta uppstickarna i tv-världen. Tack vare Netflix såklart, som även visade hyllade och omtalade Hotel Beau Séjour förra året. Sedan tidigare har ju vi i Sverige också fått se thrillern Salamander som SVT visade häromåret.

Sara: Serien har som sagt 9 knappt timslånga avsnitt och det tog rätt lång tid för mig att bli investerad i berättelsen, säkert halva säsongen. Jag fann hela den inledande gaslighting-biten, kluvenheten kring hennes psykiska tillstånd och blinkningarna mot övernaturlighet och mysticism en smula tröttsamma. Det är också rörigt i början med alla tidshopp, vi rör oss mellan nutid och dåtid och mellan verklighet och Annemies fantasi, vilket suddar ut gränserna mellan vad som är reellt och vad som är vanföreställningar. (En suddighet som naturligtvis är medveten). Men sen får man utdelning i form av några riktigt uppseendeväckande vändningar. Vi kan inte prata för mycket om handlingen utan att förstöra, det är bäst att veta så lite som möjligt om förvecklingarna längs vägen. Vissa häftiga girar i händelsebågen kunde jag se komma långväga ifrån men de lyckades ofta på nåt vis skruva till det ett extra varv och minst två avslöjanden chockerade mig ordentligt. Blev du överraskad?

Jimmy: Grejen är att Annika, min bättre hälft, löste det stora mysteriet väldigt tidigt, och jag ska inte säga att jag köpte hennes lösning direkt, men efter ett tag så förstod jag ju att hon hade rätt.  Att tävla om att försöka lösa det stora mysteriet kan vara en riktigt kul premiss om man tittar på serien tillsammans med någon annan. Det finns ju enormt mycket man kan diskutera om här. Själva suddigheten mellan fantasier och verklighet är det jag inte gillade med serien, här tappade jag fokus rätt snabbt när det blev för flummigt och det är aldrig positivt.

Sara: Jag har sett den jämföras med den tyska Netflix-serien Dark, och kan förstå kopplingarna. Icke-engelskspråkigt mysterium, poliser som utreder försvinnanden, till synes ockulta inslag. Men det finns skillnader också. Detta har en mycket tydligare tyngdpunkt vid relationsdramat och mindre fokus på kriminalfallet. Jag sa att Dark var som Stranger Things möter Bron i min årssammanfattning, det här för tankarna mer åt The OA med en liten krydda av Memento i och med minnespusseldelen. Långt mycket mer vuxet än Stranger Things i alla fall. Såg du Dark, Jimmy?

Jimmy: Dark var kanonbra, och jag håller med om att Tabula Rasa är mer The OA än Dark. Det blir alldeles för enkelt att sätta den i samma fack som Dark bara på grund av de liknelser som du nämner. Jag förstår att det är enkelt för amerikaner att sätta europeiska serier i samma fack men då blir det en skev och orättvis bedömning. Just relationsdramat var det positiva med serien och hade den varit mer som Dark med fokus på krimfallet – som det så ofta är i dagens serier – så hade jag nog inte tittat vidare.

Sara: Största minuset för mig var en något seg och oengagerande inledning, och att de fastnar i vissa av genrens klyschor ibland. Men andra halvan av serien var riktigt nervig spänning med flera oväntade irrfärder, och vill man ha ett annorlunda kriminaldrama så tycker jag den är klart sevärd. Om inte bara för att det är trevligt att lyssna till flamländska för en gångs skull.

Jimmy: Den är sevärd, och känns som en perfekt serie att plöja under påsken.

Tabula Rasa finns på Netflix

Just nu på TVdags

Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Blodet droppar i synd & skam-tyngda Miraklet

2 augusti, 2020
Podcast

Nytt avsnitt av Salong 3: The Swimmer (1968)

28 juli, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Grow tar dansk crime-tv tillbaka till täten

26 juli, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Michaela Coels mästerverk I May Destroy You

19 juli, 2020
Podcast

Nytt avsnitt av Salong 3: Little Fugitive (1953)

14 juli, 2020
Tips

Underbart dålig stämning när Ziwe gisslar kollegor om rasism

13 juli, 2020
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Sandis skojdissningar av Gyles Brandreth i QI

12 juli, 2020
Tips

Damer i burar! Amy Sedaris i otippad hyllning av obskyr 60-talsrulle

7 juli, 2020
Söndagskrönikan med veckolista

Bäst i tv-världen just nu: Perry Mason-skådisguldet – Lithgow, Rhys & Maslany

5 juli, 2020
Streamingtips

Missa inte febriga »I May Destroy You« på HBO Nordic

2 juli, 2020
Tips

Office Hours med Tim Heidecker – kul & kaotisk karantänkultur

30 juni, 2020
Premiär

På HBO Nordic: Följ Michelle McNamaras Golden State Killer-jakt i I'll Be Gone in the Dark

29 juni, 2020

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel