Samtal

Är psykologiska thrillern Tabula Rasa din sträcktittning i påsk?

Betyg 3 av 5

Sara: Annemie har minnesförlust efter en svår bilolycka och är inlåst på psykiatrisk institution. Där blir hon utfrågad av en polis som efterforskar försvinnandet av en man som Annemie tidigare har setts tillsammans med. Det är grundpremissen i Tabula Rasa, en psykologisk thrillerserie på flamländska som nu finns på Netflix. Över 9 avsnitt utvecklar sig dels kriminalhistorien om den försvunna mannen, dels Annemies komplicerade relation med sin något dysfunktionella familj. Vad tyckte du om Tabula Rasa, Jimmy?

Jimmy: Jag gillade den, och det är kul att det belgiska tv-dramat nu etablerar sig som en av de mest intressanta uppstickarna i tv-världen. Tack vare Netflix såklart, som även visade hyllade och omtalade Hotel Beau Séjour förra året. Sedan tidigare har ju vi i Sverige också fått se thrillern Salamander som SVT visade häromåret.

Sara: Serien har som sagt 9 knappt timslånga avsnitt och det tog rätt lång tid för mig att bli investerad i berättelsen, säkert halva säsongen. Jag fann hela den inledande gaslighting-biten, kluvenheten kring hennes psykiska tillstånd och blinkningarna mot övernaturlighet och mysticism en smula tröttsamma. Det är också rörigt i början med alla tidshopp, vi rör oss mellan nutid och dåtid och mellan verklighet och Annemies fantasi, vilket suddar ut gränserna mellan vad som är reellt och vad som är vanföreställningar. (En suddighet som naturligtvis är medveten). Men sen får man utdelning i form av några riktigt uppseendeväckande vändningar. Vi kan inte prata för mycket om handlingen utan att förstöra, det är bäst att veta så lite som möjligt om förvecklingarna längs vägen. Vissa häftiga girar i händelsebågen kunde jag se komma långväga ifrån men de lyckades ofta på nåt vis skruva till det ett extra varv och minst två avslöjanden chockerade mig ordentligt. Blev du överraskad?

Jimmy: Grejen är att Annika, min bättre hälft, löste det stora mysteriet väldigt tidigt, och jag ska inte säga att jag köpte hennes lösning direkt, men efter ett tag så förstod jag ju att hon hade rätt.  Att tävla om att försöka lösa det stora mysteriet kan vara en riktigt kul premiss om man tittar på serien tillsammans med någon annan. Det finns ju enormt mycket man kan diskutera om här. Själva suddigheten mellan fantasier och verklighet är det jag inte gillade med serien, här tappade jag fokus rätt snabbt när det blev för flummigt och det är aldrig positivt.

Sara: Jag har sett den jämföras med den tyska Netflix-serien Dark, och kan förstå kopplingarna. Icke-engelskspråkigt mysterium, poliser som utreder försvinnanden, till synes ockulta inslag. Men det finns skillnader också. Detta har en mycket tydligare tyngdpunkt vid relationsdramat och mindre fokus på kriminalfallet. Jag sa att Dark var som Stranger Things möter Bron i min årssammanfattning, det här för tankarna mer åt The OA med en liten krydda av Memento i och med minnespusseldelen. Långt mycket mer vuxet än Stranger Things i alla fall. Såg du Dark, Jimmy?

Jimmy: Dark var kanonbra, och jag håller med om att Tabula Rasa är mer The OA än Dark. Det blir alldeles för enkelt att sätta den i samma fack som Dark bara på grund av de liknelser som du nämner. Jag förstår att det är enkelt för amerikaner att sätta europeiska serier i samma fack men då blir det en skev och orättvis bedömning. Just relationsdramat var det positiva med serien och hade den varit mer som Dark med fokus på krimfallet – som det så ofta är i dagens serier – så hade jag nog inte tittat vidare.

Sara: Största minuset för mig var en något seg och oengagerande inledning, och att de fastnar i vissa av genrens klyschor ibland. Men andra halvan av serien var riktigt nervig spänning med flera oväntade irrfärder, och vill man ha ett annorlunda kriminaldrama så tycker jag den är klart sevärd. Om inte bara för att det är trevligt att lyssna till flamländska för en gångs skull.

Jimmy: Den är sevärd, och känns som en perfekt serie att plöja under påsken.

Tabula Rasa finns på Netflix

Just nu på TVdags

Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Kevin Bacon & 1990-talskänslan i City on a Hill

9 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: The Handmaid's Tale reser sig igen

2 maj, 2021
Intresseklubben Antecknar #79

Nytt avsnitt av TVdags filmpodd: Terminator-sviten

1 maj, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Svärfar svävar fritt i Tumba-dokun

25 april, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Tortyrporr & rasism i kontroversiella Them

18 april, 2021
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Avancerade soc-thrillern Snöänglar

11 april, 2021
Söndagskrönikan med veckolista

Bäst i tv-världen just nu: Brittisk deppattack med Line of Duty & Unforgotten

4 april, 2021
Recension

Bert ligger kanske inte rätt i tiden – men han är fortfarande kul

1 april, 2021
Sverigepremiärer

Paramount+: Two Weeks to Live är bra – Everyone Is Doing Great är bättre

29 mars, 2021
Nyhet

Dags för Paramount+ att dra igång – men Apple får förtur

24 mars, 2021
Söndagskrönikan med veckolista

Bäst i tv-världen just nu: Jägarna vs Exit – svensk triumf, norskt fiasko

21 mars, 2021
Hyllning

I morgon är en annan dag – tack för allt Christer!

14 mars, 2021

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel