Recension

Premiär på Netflix i dag – så bra är nyinspelningen av Lost in Space

Betyg 3 av 5

Året är 2046 och jorden är i kris. Precis som i originalserien från 1960-talet ger sig familjen Robinson ut i rymden för att skriva ett nytt kapitel i mänsklighetens historia. Rymdskeppet hamnar i en reva i rumtiden och kraschar på en okänd planet och spänning uppstår!

Sci-fi-Lilla huset på prärien är en av mina favoritgenrer. Lost in Space känns väldigt mycket så: lättittat och tryggt – och sci-fi!

Familjen består av genimamman Maureen (Molly Parker – Jackie Sharp i House of Cards), pappa ex-militär John (Toby Stephens – Captain Flint i Black Sails), döttrarna Penny och Judy, samt minstingen Will.

Lost in Space anno 2018 är, precis som originalserien, ett science-fiction-familjedrama. Familjemedlemmarna hamnar i livsfarliga situationer precis hela tiden men det känns inte som man behöver vara rädd för att någon av dem ska dö. Därmed inte sagt att det är dåligt – jag gillar det.

I rollen som psykopaten (visar det sig väldigt tidigt) Dr. Smith ser vi Parker Posey. Så när jag skrev att vi inte behöver vara rädda för att någon av familjemedlemmarna ska dö, så gällde det bara familjemedlemmarna (liten spoiler). Posey är toppen, som vanligt, men rollen känns lite väl svartvit.

Dagens "lika som bär" aka Millennium Fakeon.
Dagens »lika som bär« aka Millennium Fakeon. (Men i ärlighetens namn var rymdskeppet i originalserien också runt.)

De första två avsnitten är regisserade av Neil Marshall, som just nu håller på med postproduktionen av Hellboy-rebooten men nog är mest känd för kultfilmerna Doomsday och The Descent. Klicka här för härliga Marshall-tips signerade Per Perstrand. Musiken är skriven av Christopher Lennertz och känslan är 1980-talsactionfilmsmys.

Jag har kallat sci-fi-serien Falling Skies (med Cityakutens doktor Carter i huvudrollen) för Sci-fi-Lilla huset på prärien, och det är en av mina favoritgenrer. Lost in Space känns väldigt mycket så: lättittat och tryggt – och sci-fi! En annan av mina favoritgenrer är MacGyver [i valfri miljö, helst rymden] och det blir en del sånt här med.

Men bäst är den spända stämningen mellan föräldrarna, döttrarnas käbbel – och roboten, så klart, som i rebooten påminner rätt mycket om en Cylon Centurion från nyinspelningen av Battlestar Galactica (ny och ny, den har fjorton år på nacken). Men jag erkänner, den största anledningen till att jag gillar roboten är att en av grundpremisserna med reboot-roboten påminner mig om Järnjätten – alltid en bra grej! Det enda jag inte riktigt gillar med serien är också en av de största fördelarna – den är väldigt lättsmält.

Lost in Space har premiär på Netflix i dag.

Just nu på TVdags

Nyhet

Nä, nu tändas tusen juleljus… Årets julvärd är Kattis Ahlström!

20 november, 2018
Klipp

Tröttna aldrig, världen! Alexander Skarsgård förklarar lagom & fika

19 november, 2018
Söndagskrönikan med veckolistor

Bäst i tv-världen just nu: Jon Voights sista flykt i Ray Donovan

18 november, 2018
TVdags betygsätter tolkningarna

Så mycket bättre: Linneas feministiska manifest är säsongens låt

17 november, 2018
Viaplay-premiär

Niklas Ekstedts Four Hands Menu – höstens mysigaste mat-tv

16 november, 2018
Pop Culture Confidential

I podden: Soraya Chemaly om Rage Becomes Her: The Power of Women’s Anger

14 november, 2018
Recension

Tung Lassgård räddar Jägarna – nu på C More

14 november, 2018
Recension

Fantastiska vidunder: Grindelwalds brott – besök magiska Paris i denna fullproppade uppföljare

14 november, 2018
Gruppdiskussion

The Walking Dead-cirkeln om muterade zombier, tidshopp & Grey Carol

13 november, 2018
Stan Lee (1922–2018)

Julia Skott tar farväl av Stan Lee, superhjältarnas superhjälte

13 november, 2018
Intresseklubben Antecknar #56

Nytt avsnitt av TVdags filmpodd: Mission Impossible-sviten del 2

13 november, 2018
Teaser

#ForTheThrone – HBO-pepp inför sista säsongen av Game of Thrones

13 november, 2018

Sagt om oss

Gör som tusentals andra!

Följ oss på Twitter och gilla oss på Facebook!

Nästa artikel